Remember Lepanto

Länge sedan sist...

2011-12-19T22:21:00.001+01:00

Det är ganska länge sedan jag bloggade senast, och ärligt talat tänker jag inte be om ursäkt. Väldigt mycket har hänt i verkligheten (ni vet det där utanför internet) - jag har genomgått en del strapatser som inte varit så roliga, men jag har också fått en underbar son, som nu är drygt 1,5 år och sötare än vad som borde vara lagligt.

På den kyrkliga sidan har det också kommit goda nyheter: tabernaklet är äntligen tillbaka på sin plats, och de gamla statyerna är också tillbaka. Plötsligt blir det påtagligt hur estetiskt och kateketiskt handikappat det var fram tills nu. Äntligen symmetri, lugn, och Kristus i centrum! Nedan några bilder jag tog med mobilen häromveckan:

Malta är paradiset

2010-02-25T13:00:00.004+01:00

Från tisdagens VIS:

STATISTICS FOR THE CATHOLIC CHURCH IN MALTA

VATICAN CITY, 23 FEB 2010 (VIS) - For the occasion of Benedict XVI's apostolic trip to Malta, due to take place on 17 and 18 April to commemorate the 1950th anniversary of St. Paul's shipwreck on the island, statistics have been published concerning the Catholic Church in that country. The information, updated to 31 December 2008, comes from the Central Statistical Office of the Church.

Malta, the capital city of which is Valletta, has a population of 443,000 of whom 418,000 (94.4 percent) are Catholic. There are 2 ecclesiastical circumscriptions and 85 parishes. Currently there are 9 bishops, 853 priests [418000/853= ca 490. De har mer än en präst per 500 katoliker. Jämför det med t.ex. Panama, som har nästan 7000 katoliker per präst. Sverige har en präst per 545 katoliker, vilket på pappret är nästan lika bra som Malta, men har i gengäld ett flertal gifta präster (som pga familjeansvar inte kan ta på sig i närheten av en vanlig prästs hela arbetsbörda), och ett gigantiskt geografiskt område att täcka (Sverige: nästan en halv miljon km2, Malta: en tiondel av Gotlands storlek...)] , 1,143 religious, 43 lay members of secular institutes and 1,231 catechists. Minor seminarians number 269 [Man måste ändå älska ett land som inte avskaffat de mindre seminarierna och praktfull utsmyckning av kyrkorna på högtider] and major seminarians 91.

A total of 17,786 students attend 80 centres of Catholic education, from kindergartens to universities. Other institutions belonging to the Church or run by priests or religious in Malta include 24 homes for the elderly or disabled, 26 orphanages and nurseries, 9 family counselling centres and other pro-life centres, 24 centres for education and social rehabilitation, and 4 institutions of other kinds.
OP/STATISTICS MALTA/... VIS 100223 (190)

Hade inte Malta varit ett så sjukligt varmt land på sommaren hade jag velat bosätta mig där. Jag var där för 5-6 år sedan och blev mycket positivt överraskad. Om klimatförändringarna bara gör Malta europatempererat så ska jag baske mig flytta familjen dit.

Vad ville Andra Vatikankonciliet beträffande liturgin?

2009-12-10T23:44:00.001+01:00

Frågan i inläggets rubrik föranleddes av en kommentar på ett tidigare inlägg, där skribenten ville att jag skulle utveckla tankegången om föredragandet av den äldre liturgin "trots" ett icke-avståndstagande från Andre Vatikankonciliet.

För att besvara frågan bör vi ställa oss den enkla frågan Vad sade Andra Vatikankonciliet om liturgin?

Man måste här komma ihåg att den nya mässformen visserligen uppkom efter konciliet, och i den meningen kan anses vara en frukt av det, men att det just faktiskt tillkom efter konciliet, dvs det var inte den mässa som firades under konciliet, och det var heller inte konciliet som promulgerade den nya mässordningen eller ens, nota bene, beslutade att en helt ny mässordning skulle införas.

Så - Vad var det konciliet beslutade, vad var det det efterfrågade, och vad efterfrågades inte?
Vad jag förstår så fanns bara ett mycket litet fåtal direkta beslut om liturgin, varav jag känner till två:
• Att Josef skulle införas i kanonbönen, och
• Att folkspråket fick användas vid pastoralt behov (t.ex. i missionsländer)

Det kan också hända att det var konciliet (dvs inte påven vid ett senare tillfälle) som återinförde tillståndet att ta emot Kristus även under vinets gestalt, men det är jag inte hundra på.

Konciliet efterfrågade "aktivt deltagande" från lekfolket. Detta är en formulering som fått väldigt skilda tolkningar i olika läger. Den värsta extremen ser vi i (ffa den tyskspråkiga världens) skräckexempel där lekfolk läser med i kanonbönen, kvinnor klär sig och agerar som om de var präster/diakoner, och poänglösa "kulturella" danser dansas kring altaret. Den mer sannolikt korrekta tolkningen är den som verkar delas av de tidigare påvarna i deras efterfrågan av samma sak: låt lekfolket sjunga med i Mässans kyriale och, om så är möjligt, proprium. Låt lekfolket också, och kanske framförallt, vara aktivt uppmärksamma, förstå bättre vad som händer, läsa med, tyst eller högt, i de delar som ministranten annars skulle läsa själv.

Konciliet efterfrågade däremot INTE:
• Att prästen skulle stå vänd mot folket
• Att latinet skulle ersättas helt av folkspråket
• Att man skulle strunta i att sjunga propriet
• Att kanonbönen skulle skrivas om eller alternativa sådana skulle formuleras
• Att tabernakel och altaren världen över skulle flyttas eller förstöras
• Att kommunionen skulle få tas emot i handen (detta är fortfarande en avvikelse, som den lokale biskopen måste tillåta)

Utifrån vad som står härovan med mera menar jag och vad jag skulle tro är de flesta traditionellt sinnade katolikerna, att det inte var något fel på konciliet i sig. Felet som begicks var den efterkonciliära grupp som skrev ihop en urvattnad version av Mässan, som Paulus VI trots tvekan (tyvärr) godkände. Naturligtvis är denna form av mässa giltig och en nådekälla, men den är enligt många på många sätt bara en vag skugga av vad den traditionella mässan är och var.

Ett exempel på en mycket allvarlig skillnad som knappast var konciliets vilja är att man ändrade i konsekrationsorden för kalken. Något sådant är bland det värsta man kan göra, och jag kan sätta min hatt på att konciliet hade direkt förbjudit det om de vetat att det skulle finnas tillstymmelse till risk för detta.

Men det trodde de inte. Varför? Jo, för att vad de såg framför sig var den traditionella mässan, med Josef i kanonbönen, och med ett musikaliskt och bönemässigt engagerat deltagande från lekfolkets sida. De hade inte föresatsen att orsaka ett Novus Ordo Missae, utan "bara" att präster och lekfolk skulle återupptäcka "sin" invanda mässa, aktivt följa med i den, engagera sig det värdiga firandet av den, sjunga med i den: kort sagt inte en ny utan en revitaliserad mässa.

Så - för att göra en lång historia kort:
Vad jag personligen önskar är helt enkelt Mässan så som konciliet ville ha den: värdigt firad och med engagerat lekfolk. Inte trots, utan med kraftigt stöd i Andra Vatikankonciliet. Förhoppningsvis kommer snart den dag då Mässan, i enlighet med konciliets vilja, ser ut som dess mässa, och med det aktiva deltagande det efterfrågade.

Sjungen Requiemmässa på Alla Själars Dag: kl 19 i Kristus K

2009-10-25T07:07:00.002+01:00

2 år

2009-09-14T23:55:00.002+02:00

Den gångna dagen var tvåårsdagen av Summorum Pontificum. Många vet inte vad det är, eller ens hur man stavar till det. Men faktum är att det dokumentet radikalt förändrat människors inställning till katolsk liturgisk tradition.

SP trädde i kraft 14/9 2007 och innebär att varje enskild präst har rätt att fira Mässan enligt extraordinarie form (dvs Missale Romanum från 1962), att varje stabil grupp av troende (den behöver inte vara stor) som så önskar har rätt att begära att denna form av Mässan frambärs i sin församling, och att kyrkoherdarna är förpliktade att, om begäran inte är orimlig, besvara detta behov, samt att inget särskilt tillstånd därtill behövs från biskopens sida.

Jag själv (och bekanta till mig) har noterat hur man efter SP slutat göra den mentala kopplingen mellan liturgisk tradition och schismatiska tendenser. Innan SP var den gamla liturgin något man på sin yttersta höjd kunde hämta viss inspiration från i firandet av den nya liturgin, men att föredra den faktiska äldre liturgin var även i de frommaste katolikers sinnen mer eller mindre likvärdigt med att vara krypto-SSPXare, schismatiker eller förkastare av V2.

Nu ser man något helt annat - de som går till Mässan i den äldre formen upptäcker alltmer sin egen rit, fördjupar vördnaden för sakramentet, och lär sig att uppskatta liturgin på ett djupare plan. De ser ingen som helst koppling till schismatiska rörelser utan enbart till sina rötter - detta sätt att fira Mässan har tusentals helgon haaft som sin källa till helighet och tillväxt i tron.

Den äldre liturgin är inte längre en källa till misstankar och anklagelser, utan en källa till fördjupad vördnad, värdig liturgi och större ortodoxi, vilka alla spiller över på den nya liturgin.

Stort tack till Benedikt XVI! Må han regera länge!

Missale Parvum!

2009-08-27T09:40:00.002+02:00

Nu när Missale Parvum kommit vill jag uppmana alla att köpa den på Lilla Therese Bokhandel, den enda katolska bokhandeln jag känner till i Sverige som vill koncentrera sig på traditionellt katolsk litteratur. Kostar exakt lika mycket som att köpa direkt från Catholica, men det ger dessutom en varm känsla i hjärtat :)

Video: Missa Cantata i Kristus Konungen 15 aug 2009

2009-08-23T06:15:00.003+02:00

Om intresse finns för videoinspelning av den Missa Cantata som firades i Kristus Konungen 15 aug 2009, så kan jag meddela att en sådan genomfördes:

Grattis Biskopen! Eller vänta nu...

2009-06-29T15:07:00.002+02:00

Sett på stiftshemsidan:

...det saknas nog ett ord någonstans :)

Sevärd intervju med b. Fellay (generalsuperior för SSPX)

2009-06-24T01:54:00.002+02:00

Efter att ha sett denna video nyanserades min bild av SSPX åt det positiva hållet. Biskop Fellay verkar vara en god person och även om de olagliga biskopsvigningarna var ett dåligt val (och ett regelbrott), så tror jag honom vad gäller att de själva inte avsåg annat än att försäkra det fortsatta firandet av samtliga sakrament enligt den traditionella formen. De framstår inte som de trotsare jag haft bilden av att de var. Se och lyssna själva:

Fransmännens idé, min svenska version

2009-04-25T13:50:00.002+02:00

Biskopsåmbetet flyttar från STHLM!

2009-04-01T10:13:00.002+02:00

från stiftshemsidan:

(2009-04-01)
Biskopsämbetet flyttar från Stockholm

Vatikanen har kontaktat biskop Anders och bett att stiftet undersöker möjligheten att flytta biskopsämbetet från Stockholm till en mer ”central plats i landet”. Beskedet slog ner som en bomb bland biskopsämbetets personal, men biskopen meddelar att alla som så önskar ska få flytta med.

Emellertid är Vatikanens dokument – så som det brukar vara – öppet för tolkningar.
Avgörande är hur begreppet ”centralt” ska tolkas. Avses ”centralt” i förhållande till antalet katoliker eller ”centralt i landet”?

Om det är det förra som avses kan det bli Linköping eller kanske Jönköping som blir vår nya stiftsstad. I det senare fallet blir det sannolikt Hudiksvall.

Hudiksvall skulle vara passande eftersom en av de äldsta församlingarna i stiftet i modern tid fanns i Sörforsa.

Just nu pågår ett intensivt arbete med att hitta lämpliga lokaler på alla dessa platser i avvaktan på att stifts- resp teologiskarådet ska bli färdiga med sin tolkning av begreppet ”centralt”.

Både i Linköping och Jönköping finns kyrkor och andra lokaler som historiskt tillhört katolska kyrkan. Enligt uppgift är stiftsledningen beredd att betala stora pengar för att köpa loss dem från Svenska kyrkan.

- Hudiksvall ligger märkligt till, säger en person som vill vara anonym. Men om vi flyttar dit kan det skapa ganska många arbetstillfällen för Hudiksvallsborna eftersom vi planerar att starta ett bageri för hostior för att finansiera flytten.

Msgr Giovanni Struccatto, anställd på Kyrkliga rådet för internstruktur, med insyn i ärendet kommenterar:
- Det är en önskan i Rom att stiftsstäder ska ligga mer centralt placerade. Det minskar biskopens restid. Och som alla vet är tid pengar.

Msgr Struccatto ger också en förklaring till uppgiften att biskopsämbetet ska bygga upp en egenproduktion av hostior.
- Vi har begärt att man ska se över finansieringen av kyrkans verksamhet mer, och föreslår att man tar fram egna produkter så långt möjligt. Eller köper från lokala – företrädesvis katolska – producenter. Givetvis förstår vi att det med det nuvarande klimatet inte går att odla eget vin i de nordiska länderna. Men med den pågående globala uppvärmningen kan detta ändras snabbt – inget ont som inte har något gott med sig. Deus gracias!

Msgr Struccatto medger att man övervägde att dela stiftet i två.
- Men vi insåg att det skulle innebära mer arbete för fler personer utan att vi kan vara säkra på att mer blir gjort. Det var enkelt att besluta om att flytta stiftet från Stockholm. Vi förespråkar en återgång till rötterna, och den staden fanns inte ens när Ansgar kom till norden på 800-talet.

Detta senare uttalande skulle kunna tolkas som att åtminstone Kyrkliga rådet för infrastruktur skulle förorda en flytt till Uppsala, Östra Aros, där det ursprungliga katolska ärkestiftet låg.

Närmare besked om när och vart flyttlasset går meddelas från biskopsämbetet någon gång efter första april.

Jag vet inte om jag tycker stiftet ska ägna sig åt aprilskämt. Men ingen större skada kan ju ske när de drar till med så verklighetsfrånvända koncept som icke-stockholmscentrering - ingen skulle ju tro på något sådant...

Glad Guds Människoblivandes fest!

2009-03-25T16:35:00.003+01:00

En av de största skandalerna i den liturgiska kalendern är att denna dag, då vi firar det kanske största mysteriet i mänsklighetens historia, Guds, den evige och obegränsades människoblivande, inte är en påbjuden högtid. Och det i denna tid av förnekande av just de allra minstas och försvarslösas värde.

Idag blev Gud kött för att bo bland oss, Han blev ett oskyldigt och försvarslöst barn i en tonårig moders sköte, i en tid då en moder till utomäktenskapliga barn kunde stenas till döds med lagens försvar. Maria hade idag uppmanats, om inte tvingats, till "fri" abort. "Du är för ung", "Du är en äktenskapsbryterska", "Ditt barn kommer inte accepteras i samhället". Redan innan Frälsaren föddes fick Hans moder utstå utanförskap och falska anklagelser, och så dela Hans lidande och kors.

Salig hon som trodde. Salig hon som led för Kristi skull.

"Et Verbum caro factum est, et habitavit in nobis"

Laetare 2009

2009-03-23T02:00:00.003+01:00

För alla likasinnade liturginördar kommer här en mobilbild från Laetare i Kristus K:

Stöd påven!

2009-03-10T17:22:00.003+01:00

Nu har namninsamlingen för att stödja påven i hans utsträckande av sin hand till SSPX' biskopar i lyftandet av deras exkommunikation nått 50 000 underskrifter. Skriv på du också, om du inte gjort det redan!

Skriv under här!

Dialog med en modernist om SSPX, kvinnopräster, andra heresier m.m.

2009-01-31T04:43:00.008+01:00

På en blogg som utger sig för att vara katolsk, vilken jag hoppas ni inte frekventerar, har jag gjort ett avsteg från min princip att inte med min tid och energi ge dem uppmärksamhet och besöksstatistik. Och nej, fundamentalisterna bakom bloggen i fråga stavas inte SSPX.

Vad som återges nedan är ordväxlingen i en kommentarbox mellan mig och GG, en man med vilken jag knappast delar mycket mer än språk, kön och hemort. Det som står i svart återger vem som skrev samt den text som ordväxlingen bestod av. Det som står i rött är mina kommentarer och förtydliganden efter samtalets avslutande.

Introduktion

Mitt inlägg:
GG. Jag vet inte vad som for i mig, men jag lyckades lyssna igenom hela den del av [ett TV-program på svenska] där du medverkade utan att stänga av, och jag måste reagera ...

GG:
Jag vet inte om det tjänar mycket till att svara dig. Jag känner ju dig som en mycket ung och mycket extrem katolik. Du kallar dig själv för “papist” och det säger väl en del om hur du ser på dig själv och tron. Jag hoppas livet kommer att lära dig att det finns mycket mellan svart och vitt. Först när du har insett det kommer din tro att verkligen sättas på prov. Än så länge är du bara extremist. För de allra flesta är extremism en tonårsåkomma, som finnar ungefär, men några blir aldrig äldre. Jag hoppas att du inte tillhör den gruppen. Extremister lurar nämligen sig själva på livet medan de plågar andra med sitt fyrkantiga tänkande och sin självupptagna omvändariver.

Mina slutkommentarer (i rött):
Okej jag var kanske lite tyken i min inledning, men GGs argumentationslinje "du är ung extremist" + "jag är vuxen och erfaren" = "jag har rätt" är vare sig schysst, underbyggd eller ens logisk. Han postulerar att jag är extremist, utan att argumentera för det, och försöker därigenom vifta bort mig genom "guilt by association". Riktigt fult och typiskt svensk dålig journalistik.

Jag:
GG. Att bemöta någon annan än förskolebarn med en “lille vän”-attityd är ett beteende som knappast vinner dig sympatier. Livet kommer lära mig mycket, men en viktig sak har jag redan lärt mig: att inte anklaga andra för “extremism” utan argument och att inte framföra sådana hemska anklagelser utan en kärleksfull attityd. Den livsvisdomen har du uppenbarligen kvar att lära, trots din mer aktningsvärda ålder än min.

GG:
Simon, om du låter bli att vara oförskämd så skall jag låta bli att klappa dig på huvudet.

Jag:

Jag skulle gärna vilja att du, som inte känner mig alls, och som jag inte haft nöjet att ordväxla med särskilt många gånger, utvecklar eller drar tillbaka dina anklagelser mot mig som “mycket extrem katolik”. Att jag kallar mig själv “papist” har en historia som är mer personlig än trosmässig, och jag råder dig att ha en lite mer ödmjuk attityd och låta bli förhastade slutsatser om du vill ha meningsfulla konversationer med människor med annan uppfattning än din egen.

Jag noterar att GG aldrig drog tillbaka, underbyggde eller ursäktade för sina anklagelser om extremism. Det rubricerar jag förtal. Jag hade hoppats på intelligent och rättvis argumentation, men fick det inte.

Fråga 1

Jag:
Fråga 1:
Varför vilseleder du medvetet folk till att tro att “frågor” som kvinnopräster, utlevd homosexualitet och abort skulle vara frågor som Kyrkan kan ändra på? Kyrkan har inte “bara” sin 2000-åriga Tradition som stöd, utan har dessutom, för att även de mest trögfattade och katekes-/läro-/historieokunniga moderna människor ska förstå, tydligt och upprepade gånger deklarerat att dessa är slutgiltigt avgjorda frågor (läs bl.a. Katekesen och Ordinatio Sacerdotalis). Har man inte förstått detta är man antingen blind eller helt enkelt korkad.
GG:
Så till dina frågor.
1. Naturligtvis kan kyrkan ändra uppfattning. Tron är en process som utvecklas i ett dialektiskt förhållande till omvärlden. Att så är fallet kan du lära dig av kyrkohistorien och evangelierna. Det är exempelvis en mycket lång förändringsprocess mellan “gå ut i hela världen …” och Den heliga stolen.

Jag:
1. Nej. Kyrkan kan visserligen utveckla sin lära på djupet, men inte ändra den i meningen säga emot vad hon tidigare lärt [Det vore modernism]. Visst kan metoder och uttryckssätt förändras, men faktum är och förblir att frågorna jag nämnde är slutgiltigt fastslagna, bortom allt tvivel, både explicit formellt (t.ex. i Ordinatio Sacerdotalis [n. 4] vad gäller kvinnliga präster) och genom Kyrkans konsekventa lära genom 2000 år.

GG:
1. Frågan om kvinnliga präster har vi diskuterat utförligt på [bloggen på vilken detta inlägg skrevs] i flera andra sammanhang
Av diskusionerna torde framgå att jag:

a. inte alls är övertygad om att kvinnor aldrig varit präster. Det finns till exempel ett väl dokumenterat påvligt ingrepp mot kvinnor vid altaret som tyder på motsatsen. Att kvinnor lett eukaristifirandet under den första tiden med husförsamlingar torde också vara högst troligt.

GGs personliga övertygelse är till att börja med inget argument. Att påven även tidigare i historien har exkommunicerat eller på annat sätt tillrättavisat kvinnor som försökt agera präster är dessutom snarare ett argument mot GGs uppfattning än för - det visar att Kyrkan varit konsekvent. Heresier, schismer och missbruk har förekommit kontinuerligt genom Kyrkans historia, men Läran har stått fast.

b. att jag likt många katolska teologer inte kan finna något i evangelierna som utesluter kvinnliga präster. Argumentet att Jesus valde 12 män i apostlar faller på att han också enbart valde judar. Dessutom är siffran 12 allt annat än slumpartad.

Vad GG inte hittar i evangelierna är knappt ens ett indicium på... någonting, egentligen. Visst finns det ett symbolvärde i talet 12, och visst rubbade det inte det judiska tänkandet att Jesus valde uteslutande män till apostlar - men han bröt samtidigt sabbatsbudet, talade med utstötta kvinnor, umgicks med tullindrivare och horor och använde Gudsnamnet med syftning på sig själv - hade Jesus utsett kvinnor till apostlar hade det utgjort en fis i rymden mot de övriga överträdelserna han begick mot de etablerade sedvänjorna.

Och även om man skulle lyckas bortse från det: att en kristen människa ens insinuerar att Jesus, Gud själv, skulle låta bli att göra något (ett val som Han, den allvetande, visste skulle få konsekvenser) för att det vore politiskt inkorrekt, är skrämmande, då detta vore att insinuera att det politiskt korrekta bestämmer över Gud, Sanningen.

c. att det inte hjälper hur mycket kyrkans läroämbete påstår något om det inte också är sant. Du kan till exempel jämföra kyrkans syn på religionsfrihet före och efter andra Vatikankonciliet.

Detta är (äntligen) en intressant punkt. GG menar alltså att antingen hade Kyrkan fel före V2, vilket är en protestantisk uppfattning, eller så har den fel efter V2, vilket är en i princip sedevakantistisk uppfattning, eller så kan sanningen i en tid säga emot sanningen i en annan tid, vilket är en modernistisk uppfattning (relativism), av vilka samtliga "ismer" är heresier. Det enda sättet att klara sig renlärig ur denna "motsättning" är att tillämpa "kontinuitetens hermeneutik", att försöka se allt nytt i Kyrkan i ljuset av allt som varit tidigare. Den/de tolkning/ar av det nya som är helt förenlig/a med det gamla är sannolikt rätt/a tolkning/ar. Kontinuitetens hermeneutik är något jag lär återkomma till, och jag tror att den är nyckeln till återupptäckten av Andra Vatikankonciliet, något jag ser fram emot.

Det om det. I linje med min fasta övertygelse att Kyrkan i slutgiltiga uttalanden inte kan emotsäga sig det som tidigare fastslagits, frågar jag därför utan fruktan till alla dem som delar GGs uppfattning:

Vilka fastslagna läror (dvs inte bara allmänt spridda uppfattningar) fanns före Andra Vatikankonciliet i ämnet, och vilka läror fastslogs av nämnda koncilium i samma ämne?

Hittar någon en otvetydig motsägelse mellan fastslagna läror så blir jag MYCKET imponerad.

Just GGs exempel är en av frågorna som garanterat kommer upp på agendan i de kommande teologiska samtalen mellan Kyrkan och SSPX, och förhoppningsvis kommer det utmynna i ett definitivt klargörande från Kyrkan, då jag hoppas att GG tillsammans med mig kan säga "Roma locuta est, causa finita est"

Jag:

1. På den frågan [dvs "kvinnliga präster"] vet jag att du inte håller med Kyrkan, och jag hoppas att du en dag ser att det är Kyrkan och inte du som har rätt. Men jag tror inte det är min sak att övertyga dig om det, jag och många andra har pekat på vad Kyrkan säger och beslutat, resten är upp till dig och Gud.

Här lät jag bli att fortsätta argumentera. Det finns ingen poäng i att diskutera om huruvida en sakfråga har slutgiltigt avgjorts med en modernist, som ju inte tror att saker kan avgöras slutgiltigt.

Fråga 2

Jag:
Fråga 2:
Vad har du emot den form av mässfirande som varit så gott som allenarådande i den latinska delen av Kyrkan i 450 år och funnits i området kring Rom i ca 1700 år? Den överväldigande majoriteten av helgonen i efterapostolisk tid har aldrig bevistat någon annan form än den. Vilken form av samtidsblindhet, historielöshet och brist på förståelse för sina egna rötter har man drabbats av om man på allvar tror att något som inte är ens en trettiondel så gammalt som det föregående skulle ha hunnit överträffa och helt ersätta det? I kyrkohistoriskt perspektiv är den nya liturgin forfarande på betatestnivå. Att du reducerar en i nästan 2000 år långsamt och varsamt utvecklad liturgi till en “symbol för ultrakonservatism/antisemitism” är en skymf mot alla generationer av katoliker som levat under åtminstone det senaste millenniet. Att du inte skäms!

GG:
2. Jag har inget emot latinska och högtidliga mässor. Men jag föredrar i så fall Bernard av Clairvaux´s asketism. Den tridentinska mässan har jag det emot att den används som en kyrkopolitisk symbol för motstånd mot andra vatikankonciliets kyrkouppfattning.

Jag:

2. Det [dvs. vad GG föredrar] är en fråga om personlig smak, som jag inte kan klandra dig för. Vad jag därmed kan klandra dig för är att du i intervjun framställer det som att Mässans äldsta kontinuerligt använda liturgiska form skulle vara antikonciliär eller på något sätt okatolsk. Om det handlade om din personliga preferens så finns det tydligare sätt att framställa det på.

GG:
2. Den tridentinska mässan, som i sin grundform inte är äldre än från 1560-talet, är inte enbart en fråga om liturgiskt tycke och smak. Dels uttrycker den en annan kyrkouppfattning än andra vatikankonciliets mässa. Dels används den som ett redskap för att omintetgöra andra vatikankonciliets reformer. Att delta i en tridentinsk mässa är ett kyrkopolitiskt ställningstagande.

Jag:

[2 a] För det första är den “tridentinska” mässan äldre än 1500-talet. Innan 1500-talet fanns det inom västkyrkan många latinska stifts- och ordensliturgier, men Trient[-konciliet] beslutade att alla stiftsliturgier som var yngre än 2-300 år skulle avskaffas och ersättas med den romerska, som i allt väsentligt varit densamma åtminstone sedan 500-talet, troligen snarare 300-talet. [GG har alltså gjort sig skyldig till sakfel]

Detta bemötte GG inte. Att koppla ihop en Mässform som funnits och varit i det närmaste allenarådande i Kyrkan sedan 500 år, och i Rom, Kyrkans huvudstad, i över 1500 år, med en futtiga 20 år gammal missnöjesrörelse och, 'by association' eller explicit, anklaga denna mässform för att stå för extremism, fundamentalism och koncilietrots är inte bara verklighetsfrånvänt utan både historielöst, absurt och fult. Låt oss hoppas att han insåg detta och slutar med sådana befängda påståenden och insinuationer.

[2 b] För det andra ser jag inte vad som skulle vara fel om nu Mässans extraordinarie form skulle uttrycka en annan kyrkouppfattning än “Andra Vatikankonciliets mässa”, - till saken hör att Mässan som firades under Andra Vatikankonciliet och som konciliet ville göra mycket små justeringar i var just den “tridentinska”, den nya formen för mässfirande kom först 1969, och hade inte förutsetts av konciliet - vilken vi mer korrekt snarare bör beteckna “den nya mässan” - vad skulle det [att den äldre mässformen skulle uttrycka en annan kyrkouppfattning] innebära för problem?

Menar du att Kyrkan haft fel i sin kyrkouppfattning i över 500 år, och Rom i 1500 år?

Om uppfattningarna inte någondera är falska borde de ju anses komplettera varandra. Vari består isåfall problemet?

De kan väl, som påven vill, leva i fredlig samexistens och “ömsesidigt befrukta varandra”?

Vad är det den “gamla mässan” står för som du har svårt med?

Inte heller dessa direkta frågor besvarade GG. Man frestas att tro att "en annan kyrkouppfattning" var något han inte kunde understödja med argument.

Apropå GGs uppmaning till hermeneutikläsning vill jag uppmana honom och alla andra att lära känna kontinuitetens hermeneutik, tolkningsmetoden som utgår från att allt som [i detta fall av Kyrkan] sägs och görs måste förstås i ljuset av allt som [Kyrkan] tidigare sagt och gjort. Med en sådan modell skall allting tolkas som att största möjliga kontinuitet har avsetts bibehållas. Om något inte explicit har förbjudits eller avskaffats så gäller det alltså fortfarande.

[2 c] För det tredje:

En eller flera personers missbruk upphäver inte det legitima bruket. Att knivar används till mord betyder inte att vi ska lagstifta bort att skära bröd. Om nu någon (jag har inte träffat någon sådan hittills) går till den gamla mässan för att man tror att Andra Vatikankonciliets beslut var felaktiga så har vederbörande inte i Kyrkan att göra. Om man däremot föredrar applicerandet av konciliets beslut om liturgin (Josef i kanonbönen, möjlighet att läsa läsningarna på folkspråk, bevarande av latinet och gregorianiken) framför de moderna mässor där dessa beslut ignoreras, skulle jag vilja påstå att man är mer i linje med Andra Vatikankonciliets beslut än många andra. Påven har gjort det mycket klart att hur mycket man än föredrar eller uteslutande går till den “gamla mässan” är det inte katolskt att tro att den nya mässan [eller den gamla] skulle vara ogiltig [eller dålig]. För en god katolik finns alltså ingen motsättning.

Inte heller detta ville GG kommentera. Detta är fundamentalt. Konciliet ville bevara latinet, gregorianiken och mässformen. De ville ha kontinuitet. En helt ny liturgi såg inte alls konciliet något behov av. Vilket vissa progressiva intalar sig att det gjorde, i sina försök att använda "Konciliet" som argument för allsköns dumheter. Precis samma sorts falska påståenden görs om läran, exempel på vilket GG även i denna ordväxling ger och försöker intala sig själv och andra om. Hela denna tolkningsmodell/attityd brukar, i motsättning till kontinuitetens hermeneutik, kallas "brytningens hermeneutik", och den är till sitt väsen modernistisk.

[2 d] För det fjärde:

“Kyrkopolitiskt ställningstagande”? Om att hålla sig till Katekesen och Kyrkans Magisterium är ett kyrkopolitiskt ställningstagande antar jag att många som går till Mässans extraordinarie form gör kyrkopolitiska ställningstaganden. Men precis som det finns både kyrkotrogna och läromässiga avvikare bland mässbesökarna på en “vanlig” mässa går det heller inte på en “extraordinarie” att dra alla över en kam.

Inte heller detta krav på åtminstone nyansering av sina fördomar besvarade GG. Är det kyrkotrogna eller "progressiva" som målar allt i svartvitt?

Fråga 3

Jag:
Påpekande:
[Dessa har jag numrerat om för referensernas skull]
[3] SSPX står fortfarande utanför Kyrkans fulla gemenskap. Både biskoparna och prästerna i sällskapet är suspenderade. De saknar både av Kyrkan accepterade juridiska territorier att verka i, och tillstånd att förvalta sakramenten. Så länge suspensionerna hänger kvar är vissa av deras försök till sakramentsförmedling inte bara olagliga (vilket alla är) utan också ogiltiga, däribland bikten, eftersom fakulteten att giltigt höra bikt måste ges av en icke suspenderad biskop, och bara till de präster som kyrkojuridiskt lyder under honom.

Detta påpekande bemötte GG inte. Antagligen för att hela inläggets poäng var att SSPX "tagits in i värmen", vilket jag med detta påpekande visade var fullständigt felaktigt. De befinner sig i ett juridiskt limbo, där de vare sig är en egen kyrka (som de ortodoxa) eller är helt utanför (då de har giltigt vigda biskopar). Varje gång de firar Mässan, eller något annat sakrament, bryter de mot kyrkolagen, eftersom deras präster inte står under biskopar med jurisdiktion - de är ju fortfarande suspenderade. Vissa av sakramenten är som sagt t.o.m. ogiltiga. Är detta att vara "insläppt i värmen"? Skulle inte tro det.

Fråga 4

Jag:
[4] Att påven skulle ha “dåligt omdöme” är en åsikt bara någon som har något emot traditionell kristendom ärligt kan stå för.

GG:
Dina påpekanden:
[4]. Påven visar dåligt omdöme genom att de facto släppa in en organisation som har en lång historia av antisemitism, islamofobi och ultrareaktionär politik i gränslandet till fascism.
Här bör besvaras att både påven och SSPX, genom både general- och distriktssuperiorer har tagit avstånd från biskop Williamsons förskräckliga uttalanden om Förintelsen. Vad gäller isloamofobin känner jag inte till att de skulle ha gjort annat än korrekt observerat att om vi inte slutar med dödens kultur kommer Europa snart att vara muslimskt, vilket de (liksom jag) inte ser fram emot. Politik har inget med SSPX att göra.
Om han hade gjort det för att visa maximal tolerans så hade det kanske gått att försvara. Men det sker samtidigt som påven förföljer radikala teologer och exkomunicerar en amerikansk präst för att han predikat vid en kvinnas prästvigning.

Jag:
[4] Att häva exkommunikationer är inte att “släppa in”, bara att ta bort ett hinder för dialog. Hävandet av exkommunikationen mot patriarken av Konstantinopel skedde för 40 år sedan. Det råder fortfarande ingen enhet. Att exkommunikationer av kvinnoprästivrare sker är inget konstigt, då detta som sagt står i strid med fastslagen lära.

GG:
[4]. [a] Påven väljer att bortse från hur hans agerande uppfattas. Det är minst sagt naivt och orsakar stor skada på kyrkan.

Notera att GG inte bemötte heller denna invändning mot formuleringen "släppa in". Att påstå att påven är naiv är dessutom ett ENORMT underskattande av modern tids kanske skarpaste teolog och, vad det verkar, mest briljante strateg. Det förvånade även mig att han valde ett datum så nära inpå kontroversen att kungöra lyftandet av exkommunikationerna, men genom att tillämpa kontinuitetens hermeneutik även på påvens agerande, hyser jag inget tvivel om att även detta var ett beslut han vägt på guldvåg.

Jag:

[4]. a. Hade det här gällt ett vänsterradikalt agerande hade det kallats “civilkurage” att hålla sig till vad man tror är rätt beslut istället för att se till sina meningsmotståndares reaktioner.

GG:

[b] Någon lära som förbjuder predikan vid prästvigning av kvinnor känner jag inte till.

b. “Prästvigning” av kvinnor existerar inte, och att simulera en sådan eller medverka till simulering av sådan är belagt med automatisk exkommunikation. Att predika vid en sådan är medverkan, så jo, det är förbjudet.

Det här vill GG uppenbarligen inte diskutera med folk som har argument för sin sak. Men det är ju alltid en tröst att sista ordet på ett av bloggens-vars-namn-ej-nämns favoritämnen var en upplysning om något GG inte kände till...

Fråga 5

Jag:
[5] Vad gäller biskop Anders jurisdiktion har du (än så länge) fel [Han menade i programmet att SSPX är helt underställda biskop Anders]. Även om även suspensionerna skulle hävas beror biskop Anders jurisdiktion helt på vad de isåfall får för status. Om de ställs under den lokale biskopen, som löst sammanslutna stiftspräster är det en sak, om de räknas som en orden en annan, och om de skulle få specialstatus (t.ex. Personalprelatur, som Opus Dei) ytterligare en annan. Innan suspensionerna lyfts och deras - först från den punkten inomkyrkliga - status klargjorts har biskop Anders forffarande ingen som helst jurisdiktion över dem, och det är inte säkert att han får det då heller.

GG:
[5]. Eftersom du är så ung känner du kanske inte till att Opus Dei behövde biskop Brandenburgs tillstånd för att få verka i stiftet. För OD som för alla andra ordnar och organisationer gäller att de måste sluta ett avtal med biskopen om detta. Säger biskopen nej får de inte verka i stiftet. Jag hoppas naturligtvis att biskop Anders Arborelius har kuraget att säga nej till SSPX.

Jag:

[5] Du har rätt på denna punkt [kors i taket!]. Även personalprelaturer måste “släppas in” (här en riktig användning av orden) av den lokale biskopen, precis som ordnarna. Vad som skiljer sig är graden av självstyre [vilket var vad jag menade] när man väl släppts in. Nu när både SSPX generalsuperior och åtskilliga distriktsansvariga tagit tydligt avstånd från biskop Williamson och denne biskop dessutom ålagts förbud att tala offentligt om både politik och historia, ser jag dock ingen anledning för biskop Anders (eller någon annan biskop för den delen) att vägra släppa in SSPX om de någon gång i framtiden återförenas med Kyrkan. Deras gemensamma faktor är klassisk kristendom, inte främlingsfientlighet.

GG:
[5]. När var kristendomen klassisk? [Notera att det han ondgjort sig över i SSPX besvarats och åtgärdats, men han väljer att inte kommentera det utan genast angripa något annat. Vad GG är rädd för är uppenbarligen traditionella katoliker, inte förintelseförringare] Enligt min mening har någon klassisk kristendom aldrig existerat. De som påstår detta brukar utgå från kyrkan som den formulerades 1869-70 vid första vatikankonciliet. Var kyrkan i så fall oklassisk i 1 870 år?
Visst. "Klassisk" kristendom är inte ett helt problemfritt begrepp. Vad jag menar med begreppet är den aldrig förfalskade, endast fördjupade, enda sanna, kristna Tron, vars enda garant är Katolska Kyrkan.

Om man tillämpar kontinuitetens hermeneutik kan ingen motsättning råda mellan före och efter V1 och/eller V2. Naturligtvis skall man förstå Kyrkan utifrån de förklaringar det senaste konciliet gjort - utgående från det den mest kontinuitetsöverensstämmande tolkningen av dessa.

Huruvida SSPX är "klassiskt kristna" är det viktiga i GGs invändning. SSPX har vad jag förstår inga egna läror, utan är helt med på 20 av 21 koncilier, men vill, pga vad de upplever som problematiska formuleringar i texterna, att Kyrkan ska förtydliga hur det 21a rätt skall förstås i ljuset av de tidigare 20, för att de skall gå med på att fullt ut återförenas med Henne. De efterlyser kort sagt en kontinuitetens hermeneutik. Är detta att vara klassiskt kristen? Avgör själva.
Det som mycket tydligt utmärker SSPX är viljan att totalt omintetgöra andra Vatikankonciliets reformer. [Bullshit. De kanske motsätter sig vad GG ÖNSKAR vore konciliets reformer] SSPX motsätter sig bl a religionsfrihet och ekumenik. Det skulle skada stiftet och kyrkan som helhet oerhört om en organisation med de målen släpptes in i värmen. Och jag tror inte att SSPX någonsin blir en oskyldig hembygdsförening för katoliker som är intresserade av katolsk ceremoni- och dräkthistoria.

Det tror inte jag heller. Men till skillnad från GG upplever jag det som något positivt. Om de ger upp sin separatisttendens kan de kanske bli en motvikt till de "progressiva", som tyvärr fortfarande har alltför stort inflytande.

Jag:

[5]. Här är den egentliga frågan, vilken är avgörande för huruvida SSPX kommer att återförenas med Kyrkan eller ej:

SSPX och Rom vill komma på det klara med vad Andra Vatikankonciliet egentligen lärde vad gäller bl.a. ekumenik och religionsfrihet. Denna dialog kan inte annat än vara bra för Kyrkan, eftersom den förhoppningsvis resulterar i ett klargörande från Rom hur Andra Vatikankonciliets beslut ska förstås i ljuset av de 1900 åren av kyrko- och teologihistoria som föregick det. Kanske blir SSPX missnöjda och finner att deras tolkning av V2 inte överensstämmer med Kyrkans. Kanske blir det de “progressiva” som inser att de misstolkat konciliet i 40 år. Kanske blir alla sidor nöjda - svårt att veta. Men jag ser iallafall fram emot ytterligare tydliga ställningstaganden från Kyrkan, och accepterar alla hennes beslut på förhand, eftersom det är i henne den oförvanskade Sanningen bor.

GG:

Simon, alla dessa frågor kan diskuteras i all oändlighet. Jag tror vi står för långt ifrån varandra för att det skall vara meningsfullt. Som jag har sagt till andra: Vi lever i olika verkligheter och då är det ibland bättre att låta tiden ha sin gång i stället för att klyva hårstråna allt smalare och smalare.

Dock vill jag gärna ge dig ett litet lästips:

“Rome has spoken. A Guide to Forgotten Papal Statements, and How They Have Changed Through the Centuries”. Maureen Fiedler and Linda Rabben (editors). The Crossroad Publishing company New York 1998.

Du finner den lätt på nätet.

På sätt och vis finner du nyckeln till vår oenighet i den boken och därmed också till vad som skiljer konservativa från progressiva katoliker. Ytterst handlar det ju om huruvida kyrkans högsta ledning kan ha fel och någonsin har ändrat mening i väsentliga frågor.

Anser man att så är fallet är det ju inga problem men nya förändringar.

Anser man att så inte är fallet blir varje förändring ett existentiellt hot.

Allt gott!

en sak till. Jag tror du skulle ha glädje av att studera lite grundläggande hermeneutik. [Låt oss studera den logiska kedjan:] Det skulle hjälpa dig att förstå hur språkets symbolvärld alltid ligger mellan oss och verkligheten/sanningen. [dvs "språket är inte ofelbart"] Och att de således inte finns någon sanning om sanningen, bara sanningar om sanningen. [Sakta i backarna. Non sequitur. "Uppfattning" är inte lika med "sanning". Det enda GG visat är att det går att uppfatta saker olika, inte att varje uppfattning skulle vara en sanning.] Inser man det upptäcker man att det inte är så himla problematisk om det finns flera uppfattningar om samma verklighet. [Naturligtvis finns det flera uppfattningar om samma verklighet. Inte heller är det ett problem. Men de har fel som har uppfattningar som strider mot den objektiva sanningen]

En bra bok är “Theological hermeneutics” skriven av den katolske teologen Werner Jeanronde.

Huruvida påven kan ha och göra fel är GG och jag överens om. Kyrkans och påvens ofelbarhet gäller ju bara då läran fastslås, inte i övriga ord och gärningar.

Jag är övertygad om att åtskilliga påvar har varit varit helt fel ute, med avseende på deras personliga exempel på helighet. Lika övertygad är jag om att misstag gjorts vad gäller uttalanden och beslut som inte varit bindande för Kyrkan. (Jag tror till exempel det var ett enormt misstag av JP2 att kyssa Koranen, ett dåligt beslut av PVI att promulgera en mässordning som stod i så skarp kontrast till den gamla - han borde begärt en ny omarbetning, och att det har gjorts åtskilliga icke klockrena uttalanden från både påven och Vatikanen under århundradenas lopp.) Men jag tror fullt och fast att Kyrkan och påven, i kraft av den Helige Andes utlovade beskydd, aldrig proklamerat bindande troslära som inte stämmer med den sanna Tron.

Och jo, jag har läst både hermeneutik och Jeanronde, jag kan inte påstå att jag imponerades av någondera.

När GG (om han nu menade allvar) postulerade att sanningen är att det inte finns någon [S]anning om sanningen, undrar jag stilla om det verkligen är sanningen om sakförhållandet i fråga. Utan att säga mera vill jag lika vänligt stilla uppmana GG att läsa lite grundläggande filosofi och logik.

Progressiva glasögon

2009-01-29T10:58:00.004+01:00

Det slog mig just att "progressiva" läser konciliedokument som djävulen läser Bibeln.

(apropå senaste inlägget på katolicism-vanställning)

Reaktionen var förstås förutsägbar. Men vad är då svaret?

Biskop Lefevbre biskopsvigde olagligt men giltigt. Hans vigningar resulterade i exkommunikationer för att han genom denna schismatiska handling medvetet trotsade påven. Detta gjorde han i vad han utifrån kyrkolagen menade vara en nödsituation. Huruvida så var fallet kan man diskutera länge. Den schismatiska handlingen var biskopsvigningen - men enligt katolsk tro kan vigningar aldrig tas tillbaka. Det som krävdes för att häva exkommunikationerna var en vilja att försonas, vad gäller det övriga har de en tro som är förenlig åtminstone med Trient-katekesen, och därmed otvivelaktigt med majoriteten av den nya katekesen. Det finns ingen fastslagen lära som de offentligt förnekat.

De som försökt att viga kvinnor har däremot gjort något inte bara olagligt utan samtidigt ogiltigt. Precis som Björn Gustavsson inte är giltig materia till fröken Sverige, inte för att han inte skulle passa i baddräkt utan för att han är man - är inte kvinnor giltig materia till prästämbetet, inte för att de inte kan vara själavårdare utan för att de är kvinnor. Kyrkan har slutgiltigt slagit fast att hon inte har mandat att viga kvinnor till präster. End of story. Dessa "vigare" går alltså inte bara emot föränderlig kyrkolag (som är bindande) utan förnekar explicit kyrkans fastslagna lära, genom att hävda att kvinnor kan och har vigts till präster, vilket var och en som inte är blind kan läsa i t.ex. Ordinatio Sacerdotalis n. 4 att det är lögn.

Om de av den sistnämnda sorten vill få sina exkommunikationer hävda, måste de inte bara tala om att de vill det, utan måste till ett minimum sluta utge sig för att vara något Kyrkan slagit fast inte existerar. Man kan inte förvänta sig att bli insläppt till sin fotbollsklubbs supporterlokal med ett motståndarlags tröja på sig, hur mycket man än vill komma in i värmen.

Anledningen till hävandet av exkommunikationerna

2009-01-27T23:30:00.004+01:00

Avsnittet av SVTs "Uppdrag Granskning" (som sändes 21/1 2009) uppmärksammade många i Sverige på att en av detta prästbrödraskaps fyra biskopar har en mycket avvikande uppfattning om Förintelsen, som många med rätta finner stötande. Att Påven, genom biskopskongregationens kardinal Re, i lördags hävde SSPX-biskoparnas exkommunikationer, har olyckligtvis i media framställts som om följande påståenden vore sanna:

• Att påven skulle ha hävt exkommunikationerna på grund av antingen denne biskops eller hela SSPX' mest kontroversiella kännemärken (t.ex. biskopens verklighetsfrämmande uppfattningar om förintelsen, eller hela sällskapets stundtals mycket skarpa kritik mot Andra Vatikankonciliet)

• Att sagde biskops personliga uppfattning på ämnet representerar alla prästbrödraskapets anhängare.

Båda dessa insinuationer är naturligtvis falska.

Att biskopens uttalande inte är representativt för SSPX borde säga sig självt. Dels har vare sig han eller någon annan av SSPX' biskopar eller präster något som helst mandat att binda sällskapet till någon övertygelse utöver religiös sådan. Dessutom har det explicit sagts av SSPX överhuvud, biskop Fellay, att den berörde biskopen på denna punkt inte alls står för sällskapets ståndpunkt.

biskop Fellay har offentligt bett påven och Kyrkan om ursäkt för biskop Williamsons uttalanden, å sällskapets vägnar tagit avstånd från dem, och förbjudit honom att göra några som helst uttalanden i historiska eller politiska frågor. (Läs biskop Fellays brev här eller i Kristkonungens instituts inofficiella översättning här)

Därav följer, för den som inte insåg det från början, att anledningen till hävandet inte var biskop Williamsons påståenden om förintelsen.

Därutöver inser de flesta att utan klippen från intervjun med den kontroversielle biskopen hade Uppdrag Granskning inte kunnat konstruera sitt guilt-by-association-argument, och hade därmed inte kunnat påstå att hela organisationen skulle vara högerextremistisk, och utan det hade programmet knappast varit lockande. Kvällstidningsjournalistik, alltså, vilket naturligtvis ska tas med en ordentlig nypa salt.

Vad var då den riktiga anledningen till hävandet av exkommunikationerna? Därom kan man än så länge bara spekulera, men två observationer kan vara till hjälp i förståelsen av detta kanske överraskande steg:

För det första finns det på vissa håll tvivel om huruvida exkommunikationerna var giltiga från början. De uppgavs ha fallit över biskoparna latae sententiae, dvs automatiskt. Om man konsulterar den kanoniska lagen, framkommer att vissa krav måste uppfyllas för att en sådan exkommunikation ska kunna äga rum. De berörda artiklarna är §1321-§1324, och det för ärendet intressanta i dessa paragrafer kan sammanfattas såhär:

• Om ett lagbrott utförts då man varit nödtvungen kan man inte ådra sig kyrkorättsligt straff (i detta fall exkommunikation)

• Om ett lagbrott utförts då man utan egen skuld varit övertygad om att man var nödtvungen trots att så inte var fallet, kan man inte ådra sig straff

• Om ett lagbrott utförts då man pga egen skuld varit övertygad om att man var nödtvungen trots att så inte var fallet, kan man inte ådra sig straff

• Om man inte begått en subjektiv dödssynd kan man inte ådra sig straff

Dessa punkter gör klart att om man haft en genuin övertygelse om att man handlat i nödtvång kan man inte ådra sig automatisk exkommunikation. Och det har från SSPX sida aldrig rått något tvivel om att de uppfattat sig befinna sig i en nödtvångssituation.

Det huvudsakliga motargumentet mot detta är att en ärkebiskop (Marcel Lefevbre) borde ha insett att man inte kan gå och biskopsviga präster utan påvligt mandat utan att det tolkas som en schismatisk handling, vilket han utan tvekan var medveten om vore en dödssynd. Motargumentet är inte hundraprocentigt, men det visar att det går att argumentera båda vägarna. Både kyrkolagsargumentet och den under de senaste 20 åren fram till åtminstone nu i helgen huvudsakliga linjen från Rom har goda argument på sin sida.

Den andra observationen är att SSPX sedan länge efterfrågat en trestegsplan för återinlemning i Kyrkans fulla gemenskap:

• Att den traditionella liturgin inte ska kräva specialtillstånd för att firas

• Att exkommunikationerna ska lyftas eller helst förklaras ogiltiga från början

• Att samtal mellan SSPX och Rom ska föras för att utreda hur respektive part menar att Andra Vatikankonciliets beslut rätt ska tolkas och om deras respektive tolkningar är förenliga.

De två observationerna kan vara enskilt eller gemensamt svaret på frågan varför exkommunikationerna hävdes. Det kan också hända att anledningen ligger någon annanstans. En kuriosadetalj som kan ha sin roll, för den som fann det märkligt att man valde att tillkännage hävningen av exkommunikationerna just som det var som värst medial uppmärksamhet på en av biskoparnas svårförlåtliga personliga uttalanden, är att tillkännagivandet gjordes på 50-års dagen av proklamerandet av Andra Vatikankonciliet. Och jag tror personligen att minnet av konciliet både spelar mer roll och kommer leva längre än Uppdrag Granskning...

Konsekvenser av hävandet av exkommunikationerna

2009-01-25T00:17:00.006+01:00

Här skulle ha stått en ungefärlig översättning/sammandrag av Fr. Z:s svar på frågor om konsekvenserna av hävandet av SSPX-biskoparnas exkommunikationer, men nu såg jag att stiftshemsidan hunnit före:

Utdrag ur stiftets översättning:

Är Sankt Pius X:s präsbrödraskap nu legitimt?

Nej, inte rent juridiskt. SSPX har inte påvens eller stiftsbiskoparnas godkännande. Det är fortfarande en avskild grupp, även om man idag föredrar att inte använda begreppet ”schism”.

…

Har prästerna i SSPX nu samma ställning i den Katolska kyrkan som andra präster?

Nej, det har de inte. Prästerna i SSPX är fortfarande suspenderade a divinis. Deras Mässfirande är fullt giltigt, men det sker utan tillstånd från Kyrkan, vare sig från den Heliga Stolen eller den lokale biskopen. De har inte nödvändiga tillstånd (eng: faculties) att förmedla sakramental avlösning, annat än om en person befinner sig i dödsfara.

(Läs resten)

SSPX - inne eller ute?

2009-01-24T13:57:00.004+01:00

Exkommunikationen av SSPX biskopar har idag i och med detta dokument hävts (originaldokumentet på Vatikanens hemsida på italienska). Vad som fortfarande är oklart är flera saker:

1. Vad är deras status: är de fortfarande suspenderade eller är de att betrakta som "vanliga" kyrkomedlemmar? Jag tror det förstnämnda.

2. Vad händer nu med biskop Williamson? Han är en pinsam skam för kristendomen med sitt historieförnekande och konspirationsteoretiserande.

Wikipedia säger att...

Williamson supports conspiracy theories regarding the assassination of President Kennedy and the collapse of the Twin Towers, denying that the latter were terrorist attacks but were instead staged by the U.S. government.
…
He has also stated that Jews aim at world dominion and has endorsed The Protocols of the Elders of Zion.

Det hävdas på några håll att han avser lämna sällskapet självmant vid ett återförenande mellan SSPX och Rom, men vad händer om han inte gör det? Skall han skickas till något Trappistkloster någonstans? Ska han bli nuntie i Långtbortistan? Pensioneras i förtid? Eller rentav laiceras?

Info och verop

2009-01-24T01:28:00.006+01:00

Info:
SSPX har slängts ut från St Andrews i GBG. Om någon som brukat frekventera deras mässor önskar uppfylla sin söndagsplikt enligt den äldre liturgin i Göteborgsområdet bör vederbörande söka sig antingen till Kristus Konungens kyrka som firar Mässan enligt extraordinarie form kl. 8.00, eller till franciskanernas kapell i Jonsered, där den heliga Mässan firas kl. 12.00.

Ve de herdar som vilseleder:
Ve den biskop som inte bara är förintelseförnekare utan också lyckades förstöra SSPX' redan ömtåliga externa relationer, åtminstone i Sverige, genom att dra med sig hela prästsällskapet i sin smuts. Gud, var honom nådig.
I andra gyttjefyllda diket ligger SVT och Uppdrag Granskning, som lyckats måla upp bilden av att inte bara biskop W, utan hela SSPX, från biskopar till enkla mässbesökare skulle vara Hitlers bästa kompisar. Sådant förtal borde polisanmälas.

SSPX, exkommunikationer och svensk journalistik

2009-01-24T00:17:00.004+01:00

Ett flertal bloggar har uppmärksammat SSPX' problematiska relation till Kyrkan med anledning av Uppdrag Gransknings (vinklade) program i onsdags, som försökte framställa puckot till biskop Richard Williamsons antisemitiska uttalanden som vore de SSPX' lära. Inte bara allmänna sekulärmedia (SvD, DN, GP) har svalt denna framställning, utan även t.ex. Dagen.

Så gott som alla artiklar framställer SSPX som högerextremt. På detta vill jag svara att det som förenar SSPX är en religiös övertygelse, inte en politisk. Att kalla dem högerextrema över en kam är ungefär som att säga att alla svenskkyrkliga är vänsterpartister.
I de flesta av artiklarna kallas de "ultrakonservativa", och även om jag kan hålla med om att deras mest framträdande drag är en sorts (ibland överdriven) konservatism, får man inte blanda ihop konservatism med anledningen till exkommunikationen 1988, vilket t.ex. DN gör:

SSPX är så ultrakonservativt att påven utfärdade en bannlysning i slutet på 80-talet.

Detta citat ensamt visar att man låtit bli att göra efterforskningar. Anledningen till exkommunikationerna är inte s.k. "ultrakonservatism" utan att ärkebiskop Lefebvre trotsade påven och utförde kyrkorättsligt olagliga biskopsvigningar. biskop Williamson har fel och är dum i huvudet, men lyckligtvis för Sveriges journalistkår är dumhet inte tillräcklig anledning till exkommunikation.

Även stiftet har uttryckt sig på ett sätt jag själv tycker är lite olyckligt:

Dialog – med andra kristna, med människor av annan tro, och med alla människor av god vilja – blev centralt för kyrkans självförståelse. Vidare betonades lekfolkets betydelse. Detta kan inte SSPX acceptera[…]

Jag har inte bilden att SSPX skulle förringa lekfolkets betydelse, och dialog med ickekatoliker misstänker jag är centralt för varje religion som anser sig ha Sanningens fullhet och önskar allas frälsning. Däremot har man, med all rätt, stor skepsis gentemot "ekumenik" med samfund som saknar Apostolisk Succession. Men på stiftshemsidan uttrycks detta på ett sätt som får det att verka negativt.

Allt detta tumult har gjort att Svk har gjort SSPX "hemlösa" på många orter.

Nu har påpassligt ett rykte cirkulerat i någon vecka om att exkommunikationerna av SSPX' biskopar kan komma att hävas, kanske redan denna helg. Detta har naturligtvis resulterat i en mängd kommentarer och frågor på olika bloggar (t.ex. Rorate Caeli, NLM, WDTPRS).

En av privatbloggarna är Peter, som ställer flera frågor om var SSPX egentligen står, och avslutar med frågan

"Har SSPX för avsikt att …åtgärda [biskop Williamson och hans ståndpunkter] och i så fall hur?"

Mitt svar är att SSPX är "between a rock and a hard place":
Om SSPX ska behålla sin trovärdighet i sitt hävdande att de är inom Kyrkan, har ingen inom deras sällskap mandat att slänga ut en annan biskop. Varför? Jo, det är påven ensam som har mandat att tillsätta, avsätta, förflytta, bannlysa, suspendera eller laicera en biskop. Skulle SSPX slänga ut biskop Williamson utan påvens mandat vore det att ta sig påvlig makt. De har hamnat i en rävsax: Enda sättet att legitimt bli av med Williamson är att förenas med Rom, men det är sannolikt Williamson som är det största hindret mot återförening...

Dock påstås det att Williamson självmant skulle lämna SSPX om prästbrödraskapet skulle återförenas med Rom, så problemet kanske inte är så svårlöst ändå?

SSPX: utanför även om exkommunikationerna lyfts

2009-01-23T16:45:00.004+01:00

Som både nischade och allmänna nyhetskanaler, religiösa och sekulära, både kända och mindre kända bloggare - har rapporterat, cirkulerar starka och ovanligt trovärdiga rykten om att SSPX' biskopar, "de fyra", i helgen skulle få sina 20 år gamla exkommunikationer lyfta, antingen genom att dessa exkommunikationer helt enkelt tas bort, eller att de förklaras ha varit ogiltiga från början.

Utan att gå in på vad dessa två alternativ var för sig skulle implicera, tänkte jag ytterligare sprida ett stycke högst relevant faktum som redan spridits på utrikiska, men som inte fått särskilt stor spridning på svenska ännu:

Om, och isåfall när, exkommunikationerna lyfts betyder detta INTE att det är fritt fram att gå till SSPX istället för den vanliga (ordinarie eller extraordinarie) mässan. "de fyra" och samtliga SSPX-präster är fortfarande suspenderade, dvs vissa av de sakrament är inte bara olagliga, som t.ex. offentligt firande av Mässan, utan t.o.m. ogiltiga, vilket inkluderar bikt, något kanske inte alla känner till.

Visst är det bra att ett steg mot försoning har tagits, men man bör inte göra en höna av en fjäder: exkommunikationen av den ortodoxe patriarken av Konstantinopel lyftes för i storleksordningen 40 år sedan - det har inte resulterat i sakramenbtal enhet än, och det kan (låt oss hoppas att så inte är fallet) ta många långa år innan så sker. Så om någon därute hoppar glädjeskutt hoppas jag att det är för ryktet om ett stort och viktigt steg på försoningens väg, och inte för ett inbillat omedelbart slut på splittringen mellan SSPX och Rom. Det kommer nämligen dröja - kanske bara månader, kanske få eller många år, men det kommer dröja.

Pontifical Office of the Liturgical Police

2009-01-21T01:35:00.002+01:00

from: Holy Smoke

Vad BXVI tycker om "versus populum"

2009-01-09T01:05:00.003+01:00

Ad orientem är en inte bara en mycket gammal tradition...:

Despite all the variations in practice that have taken place far into the second millenium, one thing has remained clear for the whole of Christendom: praying toward the east is a tradition that goes back to the beginning.
-- The Spirit of the Liturgy (Ignatius Press, 2000), pg. 75.

... utan rentav en Apostolisk Tradition:

As I have written in my books, I think that celebration turned towards the east, towards the Christ who is coming, is an apostolic tradition.
-- Looking Again at the Question of Liturgy with Cardinal Ratzinger, ed. Alcuin Reid (St. Michael's Abbey, 2003), pg. 151.

Att fira mässan vänd mot folket är att sluta sig inåt istället för att rikta sig framåt gemensamt mot vår Herre:

The turning of the priest toward the people has turned the community into a self-enclosed circle. In its outward form, it no longer opens out on what lies ahead and above, but is closed in on itself. The common turning toward the east was not a "celebration toward the wall"; it did not mean that the priest "had his back to the people": the priest himself was not regarded as so important. For just as the congregation in the synagogue looked together toward Jerusalem, so in the Christian liturgy the congregation looked together "toward the Lord".... They did not close themselves into a circle; they did not gaze at one another; but as the pilgrim People of God they set off for the Oriens, for the Christ who comes to meet us.... [A]common turning to the east during the Eucharistic Prayer remains essential. This is not a case of something accidental, but of what is essential. Looking at the priest has no importance. What matters is looking together at the Lord.
-- The Spirit of the Liturgy, pp. 80-81.

Att när man, trots detta, firar Mässan vänd mot folket, dessutom flytta korset från mitten till sidan är absurt:

Moving the altar cross to the side to give an uninterrupted view of the priest is something I regard as one of the truly absurd phenomena of recent decades. Is the cross disruptive during the Mass? Is the priest more important than the Lord? This mistake should be corrected as quickly as possible; it can be done without further rebuilding.
-- The Spirit of the Liturgy, pg. 84

Att ha korset i mitten är nödvändigt om man ska fira vänd mot folket:

[T]he cross on the altar is not obstructing the view; it is a common point of reference. It is an open "iconostasis" which, far from hindering unity, actually facilitates it: it is the image which draws and unites the attention of everyone. I would even be so bold as to suggest that the cross on the altar is actually a necessary precondition for celebrating toward the people.
-- The Feast of Faith, pg. 145

(klippt från NLM)

OF - värd att behålla?

2008-12-18T23:34:00.003+01:00

Ett förslag lämnades i comboxen till föregående inlägg att man förutom att återinföra korskrank/kommunionbänkar borde "självklart avskaffa NOM" [d.v.s. "Novus Ordo Missae", den nya mässordningen, min anm.]. Det förstnämnda håller jag helhjärtat med om, men det senares självklarhet vill jag inte skriva under på - jag tror inte att det är nödvändigt, än mindre självklart, dock på förutsättning att ett antal uppskärpningar görs.
Kommentaren återges först, därefter följer mitt svar:

Bra där!
Visst är Summorum en fantastisk gåva som påven har givit Kyrkan. Men mycket arbete återstår innan den heliga Kyrkan är restaurerad till sin forna glans för världen!
Dags att återinföra korskranket? en vit duk som viks över det inför kommunionen?
Plus självklart: avskaffa NOM

Mja - jag är visserligen benägen att hålla med om att OF i sig inte tillför något, om man tar hänsyn till att EF numera får firas med läsningarna på folkspråk. Men...

Om OF-mässan skulle firas ad Deum,
om gregorianiken skulle få en naturlig ordinarie plats i liturgin,
om man lät bli kvinnliga ministanter,
om man lät bli handkommunion,
om man firade oftast på latin,
om man undvek koncelebration,
och om ministranterna skulle bete sig som vid EF-mässor
- en rad med "om" som inte är förbjudna -
så är jag inte säker på att det skulle finnas så mycket att störa sig på med dem.

Kanske skulle jag till och med föredra en så firad OF-mässa framför en EF-mässa där folket över lag inte är delaktiga alls, genom t.ex. att sjunga något under kommunionen när ingen schola närvarar, eller genom att i allt utom trappstegsbönen högt svara prästen tillsammans med ministranten.

Åtminstone i GBG känns det ibland som att vi "bara" har en väldigt stilla mässa - något som absolut skall ha sin plats - Men jag kan sakna delaktighet, sång, rökelse och allmän högtidlighet åtminstone någon enstaka gång i månaden...

P.S.
Man ska inte heller totalsåga OF: det finns faktiskt något som OF har men EF saknar: Läsningar ur GT. Utan att påstå mig vara påläst i ämnet inbillar jag mig att det skulle vara möjligt att införa GT-läsningar i det gamla lektionariet, istället för att som i OF ha ett helt nykonstruerat lektionarium. Min spontana reaktion på denna skillnad mellan OF och EF är att tanken bakom det nya lektionariet (få höra större delar av Guds Ord) var mycket god, men att genomförandet inte fick optimalt resultat.

Om man tar ett steg tillbaka från liturgiska preferenser kan man kanske fokusera på den skillnad som är mest skandalös och spelar mest roll - en som inte borde finnas alls: mindre tro, vördnad och respekt för Kristi sanna närvaro i tabernaklet och närvarogörande i Mässan. Vad vi i detta sammanhang bör fråga oss är huruvida detta är OFs "fel" i sig, eller om det beror på att reformer och kupper som saknade kyrkligt godkännande genomfördes och/eller att katekesundervisningen allmänt försämrats?

Frågan är öppen, och jag tror inte jag är vare sig vis eller kunnig nog att besvara den.

Tankar om det upphöjda altaret

2008-12-12T08:13:00.006+01:00

Detta skulle ha blivit en kommentar på föregående post, men den blev bara längre och längre, så det fick bli ett eget inlägg.

Man kan ju alltid hoppas [att någon någon gång bygger om koret med inspiration från mina konceptbilder]! Nu när jag ser på den här efter att ha hållit på med annat en stund slås jag av en aspekt av den "extra" upphöjningen av altaret i koret: Det känns som att den understryker offeraspekten av Mässoffret - likt hur man i Templet och på GT:s tid gick upp på berget för att offra för, inför och istället för folket.

Prästen är i Kristi ställe medlare mellan Gud och människorna, en "kommunikationsansvarig", med ett dubbelt ställföreträdarskap: Prästen är ställföreträdare för folket i det att han frambär vårt och hela Kyrkans offer till Gud, samtidigt som han agerar in persona Christi, ställföreträdare för Gud, i förvandlandet av vin och vatten till Kristi Kropp och Blod, och i Guds givande av sig själv till oss under deras ödmjuka gestalter av bröd och vin.

Heligheten i den prästerliga tjänsten gör det, åtminstone i mitt sinne, nödvändigt att avskilja inte bara koret (det heliga) från lekfolket, utan även altaret och tabernaklet (det allraheligaste) - platsen både för Guds fysiska närvaro och

dessutom för närvarandegörandet av Guds allraheligaste yttersta kärleksgärning och försoningsoffer - från koret.

När prästen viskar instiftelseorden, är det som när översteprästen en gång om året i templet uttalade det allraheligaste Gudsnamnet - dels säger det uttalade något hemlighetsfullt om vem Gud är, dels är handlingen så helig att den är reserverad för prästerna, de som vigt sina liv helt åt denna tjänst, och därutöver är innehållet både så stort och världsomvälvande, och samtidigt så viktigt och intimt för Guds relation till människan, att det inte tål att höras av allmänheten.

Åh nej! ännu en konceptbild!

2008-12-11T02:46:00.002+01:00

Man vet säkert att jag lider brist på nöjen när jag börjar redigera bilder. Denna är en ännu ej färdig konceptbild på hur koret i Kristus Konungens kyrka i GBG skulle kunna se ut, främst baserat på hur det såg ut innan den nya liturgin infördes, men vissa element avviker (såsom antependium och nuvarande ensamma ambon som epistelambon med extra trappa för lekfolksläsare under OF-mässor, eftersom lekfolket ju inte i onödan skall befinna sig i koret). Jag har här inte tagit med Maria- och Josefstatyerna, men självfallet är tanken att de skall stå där de gjorde innan de flyttades ut ur kyrkorummet.

En tråkig nyhet

2008-12-09T01:31:00.003+01:00

Jag upptäckte just en tråkig nyhet på stiftets hemsida:

Bengt Almstedt har lämnat jesuitorden och får från och med den femte december inte utöva sina prästerliga funktioner.
Han vill ansöka om laisering.

(Läs mer)

Jag kommer ihåg pater Bengt som en trevlig och välvillig präst, och det gör mig ledsen att han tar detta steg. Be för honom.

Gott nytt (kyrko)år 2009!

2008-11-29T22:34:00.005+01:00

I och med kvällens 1:a vesper för 1:a Advent har ett nytt kyrkoår inletts (i romerska ritens ordinarie form byter vi till år B för söndagar och år I för vardagar).

Världsligt sett ser det inte ut att bli det bästa året - med en livsfientlig amerikansk president och en ekonomisk kris som vi inte vet var den slutar. Men kyrkligt sett ser det ljusare ut.

Globalt har vi en påve som är i full fart med sin reform och sitt återskapande av en katolsk identitet, med, som f. Z. brukar uttrycka det, "liturgin som spjutspets": ett värdigt firande av Mässans ordinarie form, och ett tillgängliggörande, legitimerande och medvetandegörande av dess tidlösa extraordinarie form.

Lokalt har vi här i sta'n både en kyrkoherde och en diakon som både står för Kyrkans lära och som är goda människor. Vi är tacksamma att varje söndag ha tillgång till den klassiska liturgin, vars tid på dygnet lyckligtvis är det enda jag har synpunkter på (och jag har lätt att ha synpunkter på det mesta :) ).

På det personliga planet är det inte så tokigt heller, då jag om ett halvår skall gifta mig med den underbaraste kvinnan i världen. Det har varit ensamt med förberedelsearbetet eftersom min fästmös familj inte bor i Sverige, men även om arbetet är ensamt är det i huvudsak både roligt, spännande och (positivt) nervöst. Kyrkan är bokad, vi har ska kolla på en lovande festlokal nästa vecka, vi har diskuterat gästantal och gästlistor (de är sannolikt inte slutdiskuterade), vi har samlat ihop en ekonomisk grundplåt (som vi dock hoppas att föräldrarna låter oss använda till bröllopsresa istället för festen), vi har en idé om bröllopsresa, och min kära fästmö har pysslat ihop några inbjudningskort och bröllopsgodisar. Och klänningen och slöjan är dessutom redan inköpta. Så det känns inte som att det kommer bli total panik på slutet - mer än vad det antagligen alltid är i så'na här sammanhang. Det finns såklart flera frågetecken kvar, men med era böner och all annan hjälp vi förhoppningsvis får ska det nog gå bra till slut.

I brist på andra nöjen...

2008-11-26T00:09:00.003+01:00

...kan man alltid redigera bilder:

Här ett smakprov på hur ett antependium skulle kunna se ut i Kristus K. Jag måste säga att jag inte är helt nöjd. det saknas något. Eller är det bara att jag blandat liturgiska färger?

iSight Harmonies

2008-11-18T01:01:00.002+01:00

h/t to Catholic and enjoying it

Video: Birth of John the Baptist

2008-11-04T13:59:00.001+01:00

(found it on Catholic and enjoying it)

Ett välbekant ansikte i ny dager?

2008-10-27T01:20:00.003+01:00

Här är en bild från blackfriars i Oxford (bilder hämtade från NLM). Den observante ser genast att …

Det rör sig om en levithögmässa (högsta möjliga liturgiska nivå utan att celebranten är biskop) enligt extraordinarie form.
Den kommunicerande bär kordräkt.
Den kommunicerande är biskop (syns på det grönt- och guldfärgade bandet, på vilket biskopens kors hänger)
Denne någon ser fasligt bekant ut...

Vem är det?

Följande bild, tagen vid samma tillfälle, kanske får er att lyfta på ögonbrynen:
Jajemän, ni ser rätt - Det ÄR biskop William Kenney, vår tidigare hjälpbiskop!

Men vänta nu - extraordinarie form? Kordräkt? Biskop William? Vad i hela friden? Eftersom ortodoxi och tradition går hand i hand och man sällan ser den ena utan den andra måste jag konstatera följande: Antingen får flertalet tyckare i Sverige revidera sin uppfattning om honom, eller så blev han tvingad, eller så har han genomgått en radikal förändring. Vilket är det? Jag har själv inga svar och är väldigt nyfiken på vad som egentligen pågår...

Utmaning

2008-10-23T00:25:00.003+02:00

I brist på blogginläggsuppslag antar jag den utmaning jag inbjudits till av Jacob och Simon.

Här är reglerna:

¤ Länka till den person som har utmanat dig
¤ Glöm inte att lägga in dessa regler i inlägget
¤ Berätta sju saker om dig själv, både alldagliga och oväntade
¤ Utmana sju personer i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till deras sidor
¤ Låt dessa personer få veta att de har blivit utmanade genom att lämna en kommentar på deras bloggar

1. Jag är lyckligt förlovad med världens underbaraste blivande fru.

2. Jag var till en början skeptisk mot Mässans extraordinarie form men efter ett par månader blev jag fast.

3. Jag bor inte alls i Rom som det står i inforutan här på bloggen, men har gjort det.

4. Jag är forfarande inte säker på vilka jag har svårast för - stockholmare eller protestanter.

5. En god vän hade under mina tonår den tveksamma humorn att skriva in mig som prenumerant på RKU:s tidning, på vilket jag svarade med att i hans namn skicka en tävlingstalong för att vinna en prenumeration på Tena inkontinensskydd.

6. Jag gick i katolsk grundskola och protestantiskt gymnasium - och föredrog gymnasiet.

7. Jag har idag funderat på om protestantismen varit lika stark idag om väst hade hindrat den muslimska invasionen av öst efter konciliet i Florens - hade Kyrkans nyvunna enhet kanske varit ett argument för Luther att låta bli att orsaka splittring?

Jag utmanar:

...ingen. Jag följer här Tuves resonemang (förutom att jag dessutom har argumentet att jag inte känner till särskilt många svenskspråkiga bloggare som inte redan fått utmaningen)

Kommunionbänkar i Kristus Konungen

2008-08-11T12:14:00.004+02:00

Vid diskussioner jag haft med både församlingsmedlemmar och kyrkoherde har olika uppfattningar uppkommit om var kommunionbänkarna dels från början var belägna och dels var de borde placeras när de förhoppningsvis återinförs. Den första av frågorna tror jag mig fått ett svar på efter att ha tittat på bilder från katolsk historisk förening i GBG och redigerat in lite färg med ett bildredigeringsprogram. Resultatet synes nedan:
Sedan kan man som sagt givetvis diskutera var den optimala placeringen vore idag. Evangelie- och Epistelambonupphöjningarna är ju borta, och ytterligare ett, lite längre, nedersta trappsteg har lagts till. Personligen skulle jag gärna se fasta kommunionbänkar på eller precis kant i kant med det numera nedersta trappsteget, och att dessa skulle täcka hela altartrappan förutom en dubbelgrind i mitten, som i öppnat tillstånd skulle bilda ett "hål" lika brett eller smalare än det nuvarande altaret (dvs i stil med många kyrkor i Rom). Dett skulle avsevärt förbättra skyddet mot folk som utan god anledning tar sigg in i koret, och dessutom möjliggöra installation av rörelsedetektorer med larm. Detta skulle utgöra ett bättre skydd för koret, och för tabernaklet, som i all rimlighets namn borde befinna sig där.

Vem hade trott....

2008-07-29T14:37:00.004+02:00

...att något gott kunde komma från Katastrofal Villfarelse (KV)?

Jag tackar ödmjukast GG för att ha upplyst mig om att Paulus VI:s encyklika Humanae Vitae, om det mänskliga livets okränkbarhet och det därför bestämda avståndstagandet från artificiella preventivmedel, finns att ladda ner som icke kopieringsskyddad pdf på respekts hemsida.

EF i GBG: 11:e söndagen efter Pingst 2008

2008-07-29T13:14:00.002+02:00

Ännu en gång blev Mässans firande enligt den romerska ritens extraordinarie form inspelad på video, denna gång från orgelläktaren, vilket har fördelarna att man ser koret, hör scholan (som denna gång befann sig på läktaren), och ser både delar av församlingen och epistelsidan som varit osynliga på de tidigare videorna, men nackdelarna att man vare sig hör eller ser så bra det som händer i koret. Samma principer som för de tidigare videorna gäller för distrubution.

Världsungdomsdagen 2008: länkar - Påvens tal på svenska m.m.

2008-07-26T10:58:00.002+02:00

Påvliga tal på svenska:

Påvens budskap inför Världsungdomsmötet
Välkomstceremoni
Tal vid vigilieandakt, Randwick Racecourse

Samtliga påvliga tal i originaltext:
Möte med arrangörer och välgörare
Angelusbön, Randwick Racecourse, Sydney
Heliga mässan, söndag den 20 juli, predikan
Vigilieandakt, Randwick Racecourse,Sydney
Heliga mässan med biskopar, seminarister och noviser, katedralen i Sydney, predikan
Möte med handikappade
Möte med representanter från andra religioner, katedralens kapitelsal
Ekumeniskt möte i kryptan, St. Mary’s Cathedral, Sydney
Välkomstceremoni, påvens tal

Övrigt:
Sammanfattning från Inside the Vatican
Officiell hemsida
Videoklipp (långa) från officiella hemsidan
Biskop Anders Arborelius blogg

(skamlöst kopierat från katobs.se)

Världsungdomsdagen 2008: Kristus och hans ställföreträdare

2008-07-25T14:54:00.004+02:00

till stiftet: Gå ur Sensus!

2008-07-25T13:29:00.004+02:00

Sensus sponsrar och medverkar vid Pridefestivalen. Om stiftet inte kräver att detta ställs in eller själva går ur Sensus är det skandal.

Ett exempel ur programmet:

Prova på queera bibelstudier
En introduktion till queer teologi. Bibeln är en så mycket queerare bok än den anses. Hur? Och hur kan den användas som inspirationskälla för queers? Medverkande: Lisa Mobrand, präst och Niklas Olaison, präst

(källa: Katolsk Observatör)

Världsungdomsdagen 2008: Avslutningsmässan

2008-07-21T12:07:00.005+02:00

Slutmässan igår drog tydligen ca 400 000 personer, och var (föga förvånande) den största katolska mässa som firats i Australien, men också troligen den största folksamlingen i Australien hittills alla kategorier.

EF i GBG: 9:e söndagen efter Pingst 2008

2008-07-17T19:20:00.003+02:00

Det kan faktiskt komma något gott även av usla försäljningsdagar i Bokhandeln - t.ex. har jag nu även fått senaste söndagens (13 juli 2008) videoupptagning av Mässan enligt extraordinarie form (9:e söndagen efter Pingst) omvandlad till datorvänligt format. Även med denna släpper jag gärna kopior till de som närvarat (kontakta mig i så fall), men för offentlig spridning vill jag ha celebrantens tillstånd. Celebrant vid detta mässfirande var kyrkoherde Unnerstål.

Mässan är en Stilla Mässa med orgelspel.

EF i GBG: Petrus och Paulus 2008

2008-07-17T16:23:00.004+02:00

Nu är videon från Mässan enligt extraordinarie form från 29 juni, Petrus och Paulus' fest, färdigomformaterad så att den är läsbar på dator. Celebrant var vid tillfället fader Martin Ferenc, kaplan i Kristus Konungens församling. De som var närvarande kan söka upp mig om de vill ha en kopia, men jag kommer inte lägga upp videon offentligt innan celebranten gett sitt samtycke.

Mässan är en Stilla Mässa utan orgel.

Spadtag till benediktinkloster

2008-07-09T16:44:00.005+02:00

Vår gode biskop Anders tar första spadtaget till ett benediktinkloster (första sådana i Sverige på 450 år) som så vitt jag förstår bara kommer innehålla en munk i väntan på kallelser (en väntan som pågått i ganska många år redan...).

Det enda sätt som jag kan tolka detta på och samtidigt tro att stiftet agerar vist är att det är en indikation på att stiftet har pengar över, så de kan satsa mer pengar på saker som det faktiskt finns konkreta och akuta behov av, t.ex. en renovering av Kristus Konungens kyrka i GBG, vars kormålningar faller sönder, vars sakristia behöver byggas ut, vars mässkläder behöver renoveras, kompletteras och lagas, och vars hela elnät akut behöver ses över. Därutöver har en orgel köpts in och de ursprungliga statyerna restaurerats, och innan orgelinstallationen bör allt renoveringsarbete som krävs för att kormålningarna skall hålla och för att statyerna skall kunna ställas på sina platser vara färdigt. Och orgeln skall installeras nästa år.

Om min välvilliga tolkning inte stämmer, hoppas jag att ekonomiavdelningen på biskopsämbetet åtminstone i efterhand kan ställa enmunkskloster och akuta renoveringsbehov i Sveriges mest använda katolska kyrka mot varandra och inser vilket projekt som har högst prioritet och störst berättigande till finansiering, och därför lägger det lågprioriterade projektet på is innan välbehövda pengar bränns på önsketänkande kring en ensam munk istället för på 5000 personers kontinuerliga konkreta behov.

P.S. Om någon undrar varför denna post har etiketten "stiftsdelning" så är det för att just sådana här exempel på ekonomiska felprioriteringar är ett starkt argument för att vi klarar oss bättre utan Stockholm - "with friends like these..."

Världsungdomsdagen 2008: Svenska delegationen

2008-07-09T12:12:00.005+02:00

Nu är Den svenska VUD-gruppen sannolikt framme i Australien, där de kommer att tillbringa de närmsta tre veckorna. Här en bild från Reuters på fiskarmössan de får äran att ha på sig under själva begivenheterna :)

Om någon från delegationen har internetåtkomst och digitalkamera men ingen blogg, får vederbörande gärna skicka bilder (gärna med åtföljande text om vad som händer) som jag kan lägga upp.

Missa Cantata i söndags

2008-07-08T00:26:00.002+02:00

...men tyvärr tog jag vare sig bilder eller video, vilket var dumt, eftersom musiken var väl sjungen, och nya vackra mässkläder med tillhörande kalkvelum invigdes. Ministrantinsatsen var inte fläckfri, men jag skyller på distraktion från den vackra musiken. Fikat efteråt uteblev av någon anledning, men det får vi åtgärda med ett desto bättre nästa söndag!

Nice image from St Peter's

2008-07-03T02:54:00.000+02:00

Söndagens extraordinarie mässa videoinspelad

2008-07-02T02:39:00.003+02:00

Den gångna söndagens Mässa enligt extraordinarie form (TLM, Gregoriansk Mässa, Tridentinsk… kärt barn) blev videofilmad ur en annorlunda vinkel av undertecknad. Det var den första av sommarens mässor firade kl. 16.00 på söndagar. Jag vet inte om jag skall lägga upp den för allmänheten eller ej, och ska jag det så vill jag ha celebrantens och ministranternas ok. Den är en timme lång och den är en läst mässa utan predikan. Så det är inte så mycket att se om man inte tycker att en svensk video är bättre än en engelsk eller fransk. Men jag tänkte ändå höra efter om det finns något intresse. Gör det det?

Anti-TLM:s beware!

2008-06-16T11:55:00.003+02:00

Council of Trent, 22nd session
[…]

Canon 9.
If anyone says

that the rite of the Roman Church, according to which a part of the canon and the words of consecration are pronounced in a low tone, is to be condemned;
or that the mass ought to be celebrated in the vernacular tongue only;[28]
or that water ought not to be mixed with the wine that is to be offered in the chalice because it is contrary to the institution of Christ,[29]

let him be anathema.

I wonder how many problems could be solved by just looking through the canons of the Councils...

Weekday Mass, ordinary form

2008-06-12T21:11:00.003+02:00

Difference from last picture?
Bigger altar cross, higher candlesticks, roman chasuble and, I might add, in its proper places, biretta.
None of this is new, of course, except for the altar cross, which actually is a candlestick with a short altar cross on top of it. The roman chasuble is used regularly, this priest wears the biretta every once in a while and the high candlesticks are used on Sundays.
So far it has only been this priest that's used a standing cross on the altar, high or low.

B. Williamsson said something I agree with

2008-06-12T01:43:00.003+02:00

Fond the following quote here

And speaking of Bishop Williamson [half-crazy SSPX bishop], I recently read that he said (along the lines of the rampant anti-God, pro-homosexual "lifestyle" that's ever so prevalent in Western culture): "if The Lord doesn't do something soon about this, He's going to owe Sodom and Gomorrah an apology."

Bullseye.

[Edit:]
I must underscore that I do not agree with bishop Williamson in general, and that I only agree with this statement insofar as it is an observation of the ungodly lifestyle of most of modern Western society. Williamson is, though, an idiot Holocaust denyer and a general loon. But even the worst kokoos say thinks that can make you nod.

Word of the day

2008-05-29T11:43:00.001+02:00

"Chastrity" - read it here.

Länktips: Konvertittbloggen

2008-05-22T15:00:00.003+02:00

Av två anledningar vill jag länka till konvertittbloggen - dels för att det är en bra sida driven av nordiska konvertiter - den där sorten som konverterat *till* Kyrkan istället för *från* samfund X. Sådana som insett att Kyrkan inte kan vara en demokratisk eller politiskt korrekt institution. Folk som tillhör den generation av katoliker som till skillnad från "katolsk vision" kommer finnas kvar om 50 år. Den andra anledningen är att man kan vinna en ny kopia av de Apostoliska fäderna om man länkar dit, vilket jag är intresserad av eftersom min nuvarande kopia är gammal och sliten.

annan fiktiv restaureringsbild Kristus K

2008-05-13T14:35:00.004+02:00

Det här är en mix mellan olika bilder i svartvitt och färg. Inga inredningsskillnader, mest en hjälp att föreställa sig hur det såg ut och förhoppningsvis åter kommer att se ut.

Fides Catholica

2008-05-13T09:35:00.004+02:00

Hej alla läsare! Om ni undrar varför det varit dåligt med nya inlägg på senare tid är det för att jag är med och driver Fides Catholica, en ny katolsk apologetikblogg på svenska, tillsammans med Tuve och några av Kristus Konungens lokala apologetikförmågor. Jag fortsätter med denna blogg, men inläggsfrekvensen kan avta något, och ämnena här blir väl helt enkelt allt som inte passar att publicera på FC.

Altaret vid 8-mässan på Pingstdagen

2008-05-12T00:51:00.005+02:00

Så vad är skillnaden mot hur det brukar vara? Altarkorset är väl det enda uppenbara - silverkors istället för trä. Lite större ljusstakar, varav de största känns igen från gamla foton av hur kyrkan såg ut innan snabba och drastiska förändringar blev modernt.

Närbild tagen före mässan, med mobilen (därav den usla kvaliteten på bilden):

Ett halvtaskigt mobilfoto följer också, på ytterligare ett sätt att arrangera altaret, denna gång vid Mässan enl. ordinarie form:

Detta är det sätt på vilket JPII ofta hade altaret arrangerat. Det har ett synligt kors på altaret, men det står inte i centrum utan bland (mellan) ljusen på ena sidan. Personligen tycker jag det visserligen är klart bättre än inget synligt kors alls, men varför välja detta sätt när det benediktinska sättet är mer symmetriskt och vackert? Även detta arrangemang var det vår kaplan som stod för.

Mässa på latin (ordinarie form)

2008-05-04T18:14:00.003+02:00

Idag hände det jag väntat på så länge. I min församlingskyrka, Kristus Konungen, har sedan flera år första söndagshögmässan i månaden kallats Mässa på latin och svenska. Låter väl spännande? But no. Så länge jag kan minnas har det "latinska" i denna Mässa bestått i att sjunga de fasta leden (Kyrie, Gloria, Sanctus och Agnus Dei) samt Pater Noster och Credo på latin (förutom Kyrie då, som är grekiska). Men idag hände det: Mässan, inte bara de sjungna församlingsdelar som alla kan utantill, utan hela Mässan var på latin. Deo Gratias!

Återigen vill jag uttrycka min oförmåga att förstå varför man i globaliseringens och masskommunikationens era gått från enhetsspråk över hela världen till splittrande småspråk som gör att folk som flyttar eller reser aldrig känner igen sig i Mässan. Och i länder som Sverige, där Kyrkan har medlemmar från ca 100 nationer, att man favoriserar vissa språkgrupper framför andra, segregerar polacker och kroater och spansktalande från församlingarna, bara för att de ska få ha sina gudstjänster på ett språk som vare sig är landets eller Kyrkans.

Nej bort med alla nationella segregerande missioner och övergå till exklusivt bruk av de enda alternativ som är rimliga: ritens ordinarie språk eller språket som talas i landet man befinner sig.

Och stort tack till vår kaplan f. Martin som visade att den latinska riten fortfarande kan firas på latin - "trots" att folkspråket numera *tillåts*, *om goda skäl föreligger*.

Catholic talent

2008-04-19T00:59:00.001+02:00

just watch and listen to this, you will not regret it:

biskopen av Island hos påven

2008-04-14T11:37:00.002+02:00

För dem som vill spekulera i inomkyrkliga förändringar i Norden:

Nyhetsbrevet från Vatican Information Service (VIS) avslöjade att biskopen av Reykjavik var på audiens hos påven i fredags, och det var inte på ad limina-besök. Men biskop Bürcher är bara 62 och han installerades för bara 4 månader sedan, så det handlade inte om att byta biskop. Men brukar påven ha uppföljningssamtal med nyinstallerade biskopar?

Något att vecka pannan över i brist på mer omvälvande nyheter.

Benediktinskt altararrangemang i GBG nr 2

2008-04-13T19:25:00.004+02:00

Poäng #1 med denna bild: Visa en bättre bild än mobilbilden. Tagen fjärde påsksöndagens vigiliemässa (igår).

#2: Det korset KAN INTE uppfattas vara ivägen. Det är snyggt och det är ett bra fokus för både präst och lekman.

#3: En högst personlig anmärkning: Jag vet inte om det är avsiktligt eller ej, men det att bara mittenljusen på var sida av altaret har synlig låga (nyare ljus - ingen "stearinmur") och de övriga ljusen bara ger ett svagt sken, för mina tankar till lågmässan, där bara mittenljusen är tända, även om sex ljus står på altaret.

En annan sak som inte syns på denna bild är att vår gode kaplan har blivit ganska konsekvent i (det f.d. obligatoriet) att efter konsekrationen hålla tumme och pekfinger förenade när han inte vidrör Kristi Kropp, fram till ablutionerna. Det må vara en detalj i vissas ögon, men det är en viktig detalj, som understryker allvaret i vår tro på Kristi fullständiga närvaro i Eukaristin. Att inte en smula av Kristi Kropp av misstag eller vårdslöshet får hamna på golvet och trampas på. En vördnad som jag tillönskar alla förespråkare av handkommunion.

Kan präster agera diakoner i nya liturgin?

2008-04-12T12:16:00.003+02:00

Det slog mig just, efter att ha läst denna artikel och funderat lite på egen hand:
I gamla liturgin är man (fullt logiskt) berättigad att utföra lägre funktioner än de högsta vigningen tillåter (en präst kan agera präst, men vid behov även diakon eller subdiakon, en diakon kan analogt agera diakon respektive subdiakon).
Min fundering avslöjas av denna bloggposts titel: Gäller detta även i den nya liturgin?
Om så är fallet, vore det inte lämpligare, om två präster men inga diakoner närvarar, att den ene prästen agerar diakon istället för att koncelebrera?

Följdfrågor uppkommer såklart, t.ex. om huruvida den diakonagerande prästen skall agera annorlunda än en person vars högsta vigning är diakon, men huvudsaken är att få huvudfrågan besvarad.

Finns det någon läsare som vet?

[uppdaterad] För ministranter i EF-mässan

2008-04-09T16:04:00.002+02:00

Jag har arbetat fram ministranthandledningar (i pdf-format) för en respektive två ministranter vid firande av Mässan enligt den extraordinarie formen av den romerska riten, firade som Lågmässa eller Missa Cantata utan rökelse.

Första och sista sidan är omslag på A5-häftet, och de två sidorna däremellan är tänkta att vikas på mitten, med texten på de synliga sidorna. Jag är medveten om att man kunde ha anpassat dem för dubbelsidiga utskrifter, men det arbetet lämnar jag till en annan dag.

Meddela gärna om häftena är till nytta, så kanske jag kompletterar med fler resurser framöver.

Handledning för en ministrant. (senast uppdaterad 9 april 2008)
Handledning för två ministranter. (senast uppdaterad 9 april 2008)

***UPPDATERING: Jag har fått ett flertal synpunkter från Jon på kristkonungens institut, bl.a. annat om att inkludera sanctusljus, och om när man får bruka två ministranter, men även en del mindre punkter. När jag bearbetat texterna kommer länkarna uppdateras. Ni andra får gärna också komma med synpunkter***

Vill understryka att mina ministrantinstruktioner är långt ifrån ofelbara hopflätningar, uttolkningar och översättningar av flera olika engelskspråkiga motsvarigheter. De är tänkta att vara en hjälp för dem som är nya eller inte kommer ihåg allt i huvudet, eller ett substitut för dem som hellre har ett häfte i handen än en gammal Oremus som riskerar att falla sönder.

Benediktinskt altararrangemang i GBG

2008-04-09T00:55:00.004+02:00

I lördags kväll överraskades jag positivt av vår käre kaplan, som följde påvens exempel och satte ett stående kors på mitten av altaret. Jag hade bara mobilen med, så det blev inte så bra bilder:

Korset störde inte fokus alls, snarare tvärtom. Det förbättrade också intrycket av altaret - utan synligt kors tycker jag att det saknas något. Synd bara att vårt altare är så smalt, annars hade man fått plats med större kors och ljus.

Vit mozzetta - inte bara i påskoktaven?

2008-04-07T18:01:00.006+02:00

Den vita mozzettan...

Idag slog jag av en händelse på CTV-sändningen från Ordets Liturgi med påven till minnet av 40-årsjubileet av kommuniteten Sant'Egidio, i en kyrka med reliker av Aposteln Bartolomeus.

Det är vare sig påskoktav eller ens påsksöndag - men som ni ser bär han den vita mozzettan. Någon som föklara vad som pågår?

Benediktinska estetikreformen

2008-04-02T01:52:00.000+02:00

Några bilder som glatt mig under den senaste tiden. Camauron och den röda mozzettan är "old news" så de har jag inte tagit med. Tack Gud för Benedikt XVI!

Påskoktavens vita mozzetta - för övrigt en bild som inte ens vår församlings främste påveplaggsspanare kände till:

hög mitra och lång kåpa:
Eukaristisk adoration:
7 ljus på altaret (i Peterskyrkan), och altarkorset på mitten av altaret.
Diakonerna håller upp kåpan:
Meningsfullt ekumeniskt arbete:
Traditionellt påvekors (istället för PVI:s kritiserade böjda krucifix)
Ombrellino (mindre version av baldakin) för transport av det Allraheligaste sakramentet:
Smak för fina liturgiska plagg:
Kardinaldiakoner agerande diakoner:
Ytterligare en vacker mitra och kåpa:
Romersk mässhake, och behaglig kameravinkel:
En till bild på benediktinskt altararrangemang och påvekorset:
Påvetron, vackra dalmatikor, och damaskmitra:
Mässan firad versus Deum:
Kardinaldiakoner och benediktinskt altararrangemang:

Kvinnliga präster ofelbart omöjligt

2008-03-31T22:56:00.002+02:00

Vill ägna denna post åt att hänvisa alla intresserade av frågan om huruvida kvinnor någonsin kommer att kunna vigas till präster i Katolska Kyrkan till denna sammanfattning av vad Kyrkan säger.

En kortfattad sammanfattning av sammanfattningen.

Först understrykningar i Troskongregationens dokument Inter Insigniores, från 1976, bland annat citatet

[the Church] does not consider herself authorized to admit women to priestly ordination.

sedan referens och citat från Ordinatio Sacerdotalis (vilket är den text jag brukar peka på i diskussionen i frågan). Den avgörande passagen:

at the present time in some places it is nonetheless considered still open to debate, or the Church's judgment that women are not to be admitted to ordination is considered to have a merely disciplinary force.

Wherefore, in order that all doubt may be removed regarding a matter of great importance, a matter which pertains to the Church's divine constitution itself, in virtue of my ministry of confirming the brethren (cf. Lk 22:32) I declare that the Church has no authority whatsoever to confer priestly ordination on women and that this judgment is to be definitively held by all the Church's faithful.

Tuve fortsätter sedan med något jag inte kände till - ett dubium som skickats in där man helt enkelt frågat om i vilken grad detta utlåtande är slutgiltigt och bindande.

Dubium: Whether the teaching that the Church has no authority whatsoever to confer priestly ordination on women, which is presented in the Apostolic Letter Ordinatio Sacerdotalis to be held definitively, is to be understood as belonging to the deposit of faith.

Responsum: In the affirmative.

This teaching requires definitive assent, since, founded on the written Word of God, and from the beginning constantly preserved and applied in the Tradition of the Church, it has been set forth infallibly by the ordinary and universal Magisterium (cf. Second Vatican Council, Dogmatic Constitution on the Church Lumen Gentium 25, 2). Thus, in the present circumstances, the Roman Pontiff, exercising his proper office of confirming the brethren (cf. Lk 22:32), has handed on this same teaching by a formal declaration, explicitly stating what is to be held always, everywhere, and by all, as belonging to the deposit of the faith.

Läs hela Tuves artikel här.

Första gången

2008-03-31T02:38:00.004+02:00

Blev idag utan förvarning kallad till att ministrera på EF-Mässan, utan övning utöver det jag kom ihåg från mina minnesanteckningar från veckan innan samt från det lilla jag hunnit arbeta fram av den ministrantfusklapp jag påbörjade i veckan (på vilken jag hunnit till offertoriet).

Det gick under dessa omständigheter bättre än jag hade trott det skulle göra. Jag blandade ihop en ringning, och glömde det andra Confiteor - vilken jag läst om hos Fr. Z. att den har status mellan lokal tradition och missbruk... Får försöka utreda saken ytterligare vid tillfälle. Var allmänt förvirrad vad gäller allt efter lavabot, men jag tror att jag gissade någorlunda vettigt.

För andra söndagen i rad bjöds på vacker orgelmusik under Mässans gång. Stort tack går till den offervillige organist som tar sig upp så tidigt för att förgylla Mässan.

Förslag till renovering

2008-03-29T23:39:00.004+01:00

Renoveringen - eller om man skall vara korrekt restaureringen - av Maria- och Josefstatyerna fick mig att fundera på hur det skulle se ut i verkligheten om man ställde tillbaka dem på sina ursprungliga platser. När jag, medelst ett bra bildredigeringsprogram, klippt och klistrat ihop en sådan bild blev det genast uppenbart att tabernaklet måste flyttas. Naturligtvis flyttade jag det till den fula mörkblåa ruta i absiden som avslöjar dess ursprungliga plats. När tabernaklet var på plats uppkom behovet av att höja altaret, vilket jag gjorde, och passade på att bredda detsamtidigt, till ungefär samma bredd som det ursprungligen hade. Jag fick syn på en bild med evangelieambonen och passade på att infoga den också, när jag ändå var igång. Nuvarande ambo fick bli epistelambon och bytte därmed sida.

Symmetrin är inte helt fullbordad, men det beror främst på att epistelambonen borde vara i liknande stil som evangelieambonen.

Reaktioner och kommentarer är välkomna!

Kom ihåg att det är en konceptbild, inte mer än så. Att vissa detaljer ser overkliga ut beror dels på detta, och dels på att jag inte är något proffs på bildredigering. Spridning av bilden är enbart tillåten med referens till mig och länk till denna sida.

Påvligt återupprättande av tradition

2008-03-25T22:05:00.000+01:00

Det går sällan mer än någon vecka mellan tillfällena då Benedikt XVI överraskar mig positivt, och det har hittills inte hänt att han överaskar mig negativt. Och jag är inte lättöverraskad.

Det ligger mycket symbolik i vad påven gör. Hur små detaljerna än kan synas vara i sekulära ögon, så inser både liberaler och kyrkotrogna att Benedikt är mer än en estet i sina val av liturgiska plagg, objekt och företeelser.

Hans pallium är i design inspirerat av sitt utseende vid tiden före schismen mellan öst och väst.

Påven har börjat använda höga mitror, utsmyckade mitror och damaskmitror på ett sätt som förmedlar firningsdagarnas i fråga dignitet och karaktär.

Han har slutat gå med på att bära (gräsligt fula) liturgiska plagg uppenbart designade på fel sida om 70-talet.

Han har använt sig av traditionellt designade mässhakar, även av andra snitt än det gotiska (både romersk och "halvromersk").

Han har använt sig av andra "påvekors" (motsv. kräkla) än det "postkonciliära" som många associerar med JPII, som dock först användes av Paulus VI.

Han har i offentlig liturgi framburit sitt och folkets offer vänd åt samma håll som dem han frambär det för.

Han har begagnat sig av kardinaldiakoner som liturgiska diakoner.

Han har visat på ett vettigt sätt att hålla korset i centrum, för de biskopar och kyrkoherdar som inte kan låta bli att titta på dem han frambär offret åt istället för Honom han frambär offret till.

Mycket av detta har skett genom att han tillsatte en vettig ceremonimästare istället för den han ärvde av sin företrädare.

Men han har också genom juridiska och klargörande dokument tydliggjort att Kyrkan idag inte skall förstås i kontrast och motsättning till Kyrkan före konciliet, utan i kontinuitet i tro, liv och lära med den. De är inte två olika kyrkor, utan en och samma, utan motsättning eller diskontinuitet.

I liturgin är paradexemplet på kontinuitet Summorum Pontificum.

I läran om Kyrkan finns massor med exempel, t.ex. Dominus Iesus (författades av honom när han var kardinal) och härom månaden gjordes återigen ett klargörande i samma fråga.

Ritkongregationens och Troskongregationens dokument de senaste åren pekar alla i samma riktning. Benedikt XVI är inställd på att göra det så klart att Kyrkan är densamma som före konciliet, att liberalerna lämnar Kyrkan självmant.

Den korta versionen:

För de inte så liturgiskt bevandrade låter säkert mycket av eller allt ovanstående obegripligt och kanske rentav irrelevant för kristenhetens väl. Men var försäkrade: påvens betoning av liturgisk tradition är ett (enligt min tro effektivt) sätt att dra de kristnas tro i traditionell riktning, enligt principen lex orandi, lex credendi, dvs "som man ber, så tror man", bönen är en katekes.

Om liturgin är vördnadsfull, traditionell, tydlig och ortodox kommer också folkets tro präglas av vördnad, ortodoxi, tradition och tydlighet.

Mariastaty i färg

2008-03-19T18:20:00.003+01:00

Hittade en arkivbild på Kristus Konungens Mariastaty i sin absid, och roade mig med att färglägga den efter de dåligt upplösta bilderna (från påskbrevet) jag visade i ett tidigare inlägg - nedan ser ni resultatet:

Reason for staying up late

2008-03-17T19:41:00.000+01:00

The only adjustment to fit my situation is that I'm not married - my fiancé calls me and says "step away from the computer".

(Image found on Ironic Catholic)

Kristus Konungens statyer restaurerade - nu är det bara kyrkan kvar

2008-03-14T00:22:00.008+01:00

Jag vet inte med er andra, men åtminstone jag har länge undrat hur Maria- och Josefstatyerna i Kristus Konungens kyrka egentligen såg ut innan de målades gråbruna och sedermera förpassades till trapphus. Nu har vi äntligen fått veta:

Neutrala observationer:

Liljan på Josefs stav saknas - denna skall återskapas

Maria verkar ha skor medan Josef har sandaler

Jesusbarnet har ingen krona

Positiva observationer:

Maria och Josef sitter på likadana säten - de matchar för var sin absid

Statyerna har en storlek och form anpassad efter absiderna, till skillnad från nuvarande smala framåtlutade figur på mindre vacker minipiedestal

Maria har rätt färger - och dessutom i en närmast ikonlik nyans - me likes!

Riksäpplet och kronan är helt i linje med Kristus Konungens kyrka

Negativa observationer:

Jag är inte så säker på att jag gillar färgerna på Josefs kläder

Maria ser lite för dyster ut - åtgärdas detta med lite ytterligare tvätt eller ny färg så vore jag glad.

Närbild före-efter (man kan fråga sig vilken som är "före", med tanke på vilket som är original)

Nu väntar jag bara på att ansvariga instanser ska göra vad vi väntat på - återställa kyrkorummet till hur det var tänkt från början:

Kyrkans katolicitet - några tankar

2008-03-13T21:14:00.004+01:00

Häromdagen råkade jag i samtal med ytterligare en person som delar min besvikelse över att Mässan enligt extraordinarie form förlagts på en så otillgänglig tid. Mitt hypotetiska resonemang från diskussioner med andra intresserade fick här ett levande exempel. Personen bor alltså långt bort i transporttid och geografi från kyrkan, och ser det därför som ursäktligt att bevista SSPX' mässfirande istället (jag förstod det inte som "istället för söndagsmässan" utan mer som "jag skulle hellre gå på det tillåtna mässfirandet enligt den form jag föredrar för att uppfylla söndagsplikten, men nu får jag gå två ggr").

Jag anser att kyrkoherden begår ett misstag i att inte antingen istället införa en veckolig söndagspliktsuppfyllande mässa enligt extraordinarie form på en rimlig tid (dvs antingen precis efter eller strax före de ordinarie kvällsmässorna, eller ersätta någon av de utdaterade nationella mässorna tidigare på lördagen eller söndagen) eller åtminstone komplettera söndagsottamässan med en, minst månatlig, mässa på en sådan rimlig tidpunkt.

Jag inser förstås att kyrkoherden har en roll där han går balansgång mellan många viljor, och att han kanske önskar göra mer än han vågar göra. Så inget ont menat alls - än så länge har han visat sig sköta sitt jobb mycket bra på många punkter.

Men än en gång: Vari består Kyrkans katolicitet? Kyrkan är en enhet över hela världen. Kyrkan betsår inte uteslutande av polacker, exilpolacker och wannabe-polacker. Inte av motsvarande kroater eller spansktalande heller. Finns det något som har splittrat Kyrkan mer än folkspråksmässan? Inte nog med att det kortsiktigt splittrat och splittrar mångetniska församlingar i hundra isolationistiska grupperingar som var och en 'minsann är de enda äkta katolikerna', de har splittrat och splittrar även långsiktigt: genom detta sitt förmedlande av den idiotiska föreställningen att katoliciteten är en etnisk företeelse får de sina egna barn att upphöra att identifiera sig som katoliker så fort de slutar identifiera sig som tillhöriga föräldrarnas kulturella och språkliga identitet. Hur många andragenerationspolacker (-kroater, -spansktalande, etc) har inte gift sig med ickekatoliker och efter bara några år de facto lämnat Kyrkan? Hur många invandrade katoliker har inte i praktiken blivit svenskkyrkliga eftersom de sett att det samfundet är det "svenska" att tillhöra?

Protestanter, ortodoxa, polacker, kroater, spansktalande m.fl. har alla fallit för det urgamla tricket "söndra och härska". Dessa grupper är överrepresenterade inom vanföreställningen att Kyrkan är en nationell eller lokal enhet, och att man inte behöver ha att göra med den övriga Kyrkan. Någon kanske invänder "visst är kyrkan en lokal enhet - de övre skikten är bara manifestationer av enheten i mångfalden". Efter att ha skakat bort mina tics från ett så uppenbart fall av verklighetsfrånvänd akademisk BS, så vill jag fråga en enkel fråga:

Vilken lokal enhet finns det att manifestera, när församlingen består av grupper som aldrig umgås? Varför tillåts det att mässan utnyttjas som kulturminnestillställning? Är det vad Mässan handlar om? Är det vad vi ska få ut av Kristi Korsoffer?

Jag har i många diskussioner vädrat min förundran över det märkliga i att Kyrkans möte med sin samtid under Andra Vatikankonciliet resulterade i en folkspråksliturgi (det utmynnade i många andra saker också, men de är inte så intressanta just nu). I ca ettusenniohundra år har 99% av kristenheten haft mycket begränsad kontakt med andra språkgrupper. Man lämnade inte sin by eller region särskilt ofta, och i de flesta fall lämnade man aldrig sitt språkområde. Man hade över lag inte tillgång till böcker, som var dyra, och även om man hade råd så var det ytterst få som var läskunniga. I mitt öra låter dessa ting sammantagna som ett acceptabelt argument för en folkspråksliturgi. Under de första 1900 åren, alltså. Ändå fann man det lämpligt att ha ett liturgiskt språk där man på alla platser i världen känner igen varje ord av Mässan.

Men nu, i den postmoderna och globaliserade världen, där miljoner människor korsar landsgränser regelbundet, där alla både har råd med böcker och kan läsa dem, just då väljer man att ta bort denna, först nu för gemene man behövda, egenskapen hos den latinska ritens mässa. Först nu kan alla i praktiken höra samma mässa överallt, först nu kan polacker, kroater och svenskar stå sida vid sida med olika folkspråksmissalen, men med en enda röst: "dignum et iustum est". Vi kan gå till samma altare för att ta emot samme Herre, vi kan samarbeta i församlingsarbete och samhällspåverkan - tillsammans är vi faktiskt starka. Tänk vad som kan uppnås om vi börjar prioritera Kyrkan över nationalism!

Några logiskt självklara regler som fallit i glömska/förnekelse:

Första kommunion- och konfirmandundervisning skall inom samma församling och rit endast undantagsvis bedrivas på andra språk än det lokala, och

kyrkoliturgi skall inom samma församling och rit endast undantagsvis bedrivas på andra språk än det universella.

Om man inte kan avskaffa folkspråksliturgierna helt så ska man åtminstone försöka reducera antalet till det lokala språket plus eventuella språk som har hög representation i nyinvandrade grupper som inte hunnit lära sig det lokala språket.

I de fall då nationella grupper upprättats, skall man regelbundet undersöka och uppdatera prognosen av hur länge till de behövs, dvs hur länge till man tror att en stor grupp inom språkgruppen inte kan det lokala språket.

Om du inte tyckte att inlägget var sammanhängande eller inte hade tid att/ville/orkade läsa det ändå, så var bottom line följande:

inför regelbundet firande av Mässan enl. extraordinarie form på vettig söndagspliktsuppfyllande tid, minst 1 gång/månad

latin som liturgiskt språk FTW,

avskaffa utdaterade nationella missioner

Flytta tillbaka tabernaklet till mitten

BXVI:s altararrangemang äger

Kartago bör förstöras

Consistent feminists?

2008-03-04T22:04:00.004+01:00

Feminists believe that women should always be defended
...as long as the woman in need of defense is not a defenseless unborn

(picture found on this blog.)

En välkommen födelsedag

2008-03-03T01:30:00.002+01:00

Allas vår högst älskade ekumen till kardinal Walter Kasper fyller 75 på onsdag, vilket betyder att han är skyldig att lämna in sin avskedsansökan till sin chef, Benedikt XVI. Dvs en viktig post i Kyrkans externa religiösa relationer kommer snart att fyllas av någon som är... överens med påven...

Grattis kardinal Kasper! Nu kan du, tillsammans med Sodano och Marini I, njuta för all framtid av en tillvaro långt ifrån alla viktiga ansvarspositioner i Kyrkan.

Nu ljusnar framtidsutsikterna för goda relationer österut och realistiska relationer med de vilkas representanter en påve lär ha välsignat med orden

"Ab illo benedicáris, in cujus honore cremáberis".

För varje dag av innevarande pontifikat ökar min framtidstro.

Länge leve Benedikt XVI, och må han med Den Helige Andes ledning åstadkomma en sådan stabil återkatolicering av Kyrkan att mina framtida barn aldrig kommer tro mig när jag berättar om de senaste 40 åren!

Jag ser fram emot offentliggörandet av Kaspers efterträdare. Det skall sannerligen bli intressant att följa utvecklingen!

Folkmordskina

2008-03-01T09:52:00.000+01:00

Kinas ettbarnspolitik: taget från artikel om denna mördarregim.

"En strerilisering är en ära för familjen"
"Bättre att blod flyter i floder än en extra födsel"
"En födsel för mycket - hel by steriliserad"

Let's make Extraordinary ordinary

2008-02-28T18:27:00.004+01:00

Sweden is not the worst place on earth with regards to the catholic liturgy, but still a good number of forbidden or tolerated/allowed misuses are widespread (priests ignoring the GIRM, communion in the hand, children's masses, female altar servers, etc.).

And then Ratzinger was elected Pope. Hall***jah![<- forbidden word during Lent] I love him. Summorum Pontificum has made me hope in a good future for the Church. With good liturgy comes good catholics. As often as I remember, I thank God that I am too young to have any memory of the 60's 70's or 80's, and only vague memories of the early 90's. My liturgical conciousness woke up just in time for the 40 years of pointless wandering in a liturgical desert to finally be reaching their end - Praise be to God!

I got goosebumps at the turning point of this video. Could it have been imagined ten years ago?

Thank you God for your faithful servant Benedict XVI!

Question mark man

2008-02-27T00:25:00.001+01:00

You Are a Question Mark

You seek knowledge and insight in every form possible. You love learning.

And while you know a lot, you don't act like a know it all. You're open to learning you're wrong.

You ask a lot of questions, collect a lot of data, and always dig deep to find out more.

You're naturally curious and inquisitive. You jump to ask a question when the opportunity arises.

Your friends see you as interesting, insightful, and thought provoking.

(But they're not always up for the intense inquisitions that you love!)

You excel in: Higher education

You get along best with: The Comma

What Punctuation Mark Are You?

I'm not anti-american...

2008-02-23T14:43:00.002+01:00

...but pleeease - do they even have an educational system?

They don't even know where Australia is on a map? And can't think of a country beginning with a U - as is U.S.A.?

Clips like these scare me. If "ignorance is bliss", americans are truly a holy people.

Katolska eftergifter?

2008-02-20T01:37:00.000+01:00

Z skrev ett inlägg på sin blogg där hon efterfrågar katolska svar på vilka "eftergifter" Katolska Kyrkan skulle kunna göra för att främja ekumenisk dialog. Här är mitt svar.

Det antyds ibland att interkommunion skulle vara svaret. Den gemensamma Kommunionen kan dock aldrig vara ett medel utan endast ett mål. För Katolska Kyrkan är nattvardsgemenskapen den yttersta manifestationen av enhet i Tron. Så länge protestanterna inte ens har en enhetlig syn på vad nattvarden innebär - för att inte tala om alla andra dogmatiska (och andra doktrinära) meningsskiljaktligheter de har gentemot oss - är blotta tanken på interkommunion omöjlig. Enhet under Sanningen kräver konsensus om innehållet i denna Sanning. Och nej "Jesus" är inte ett tillräckligt specificerat svar.

Om det att man tillåter anglikaner att behålla sin översatta version av det som numera kallas "extraordinarie form av romersk rit" kan kallas för "eftergift", så kan jag se en poäng med sådant, så länge den "nya" liturgin i grund och botten är katolsk.

Ska man vara ärlig är väl dock detta knappast en eftergift utan ett avlägsnande av upplevda hinder för konversion.

Vad gäller lämplig approach gentemot andra samfund är jag snarare inne på den ortodoxe patriarken Alexej II:s linje: Stick inte under stol med vad man står för och vad den katolska synen på Kyrkan är. Endast så kan man nå en ärlig dialog. De två ting som tinat upp relationen mellan de ortodoxa kyrkorna och Katolska Kyrkan är faktiskt klargörandet om "subsistit in" (Sanningens fullhet bor fullständigt endast i Katolska Kyrkan) samt "Summorum Pontificum" (återupprättandet av den klassiska romerska liturgin).

Man utstrålar trovärdighet och inger respekt genom att omfamna sin historia och tradition, genom att bejaka sin identitet och särart. Vad man ska koncentrera sig på i den ekumeniska och interreligiösa dialogen är att övriga samfundstillhöriga ska få en korrekt bild av vad Katolska Kyrkan är och vad den står för.

Mitt bidrag till ekumenisk dialog blir således att rada upp några saker Katolska Kyrkan står för:
Jesus Kristus är nödvändig för frälsning.
Katolska Kyrkan är den ordinarie vägen med Jesus till frälsningen.
Himlen, Skärselden och Helvetet är realiteter.
Djävulen existerar som person.
Det finns inget som säger att alla människor kommer till himlen.
Påven är Petri efterträdare och Jesu ställföreträdare, med jurisdiktion över hela Kyrkan.
Konciliebeslut ratifierade av påven är bindande för alla kristna.
Ingen enad Kyrka kan uppkomma utan Petri efterträdare.
Jesus Kristus är sant närvarande i Eukaristin.
Deuterokanon är kanoniska böcker.
Kyrkan har 7 sakrament.

Jämförelse - en klagovisa

2008-02-18T01:08:00.002+01:00

Som alla väluppdaterade vetat ett tag nu, så lämnar nu båda våra systrakommuniteter regionen, och Västsverige blir helt utan ordenssystrar. Min reaktion på detta kommer att bli en uppriktig saknad av de som tillfört församlingen något (jag tänker särskilt på syster Therese, utan vilkens tysta apostolat vår bokhandels fönster, golv, inredning och porslin varit täckt av metertjockt smuts).

Detta sakförhållande för mig osökt till frågan om vårt stifts (Mälardals-)förvridna perspektiv på saker och ting. Betänk följande: Eugenia, Uppsala och Lund drivs av ordenskommuniteter, och i domkyrkan cirkulerar både åtskilliga präster och församlingssystrar.

Ställ detta mot Göteborg, som har kyrkoherden plus en kaplan. TVÅ personer som har hand om den svensktalande delen av församlingen (exklusive de svensktalande som inbillar sig att Kyrkan är en språkförening, förstås). Inga ordenspersoner av någon sort. Diakonerna är inte kvar i församlingen.

Vilka tar i dessa församlingar hand om verksamheten?

Låt oss betrakta den information som ges på nätet av de olika församlingarna:

Denna vecka i de stora församlingarna:
Domkyrkoförsamlingen: 20 mässor (varav sv/lt/eng:15), 3 övriga akriviteter (≈tidebön/gudstjänst/andakt, ej mässa)
S:a Eugenia (Sthlm): 19 mässor (sv/lt/eng:17), 2 övriga aktiviteter
S:t Lars (Uppsala): 17 mässor (inkl. Enköping) (endast sv/lt/eng), 3 övriga aktiviteter
Lundadominikanerna+St Tomas: 12 mässor (sv/eng: 11), 26 övr (tideböner)
Vår Frälsare (Malmö): 17 mässor (15 sv/eng)

Låt oss nu ställa detta mot Göteborg:
30 mässor (sv/lt/eng: 23), 7 övriga aktiviteter

vi har 50% fler mässor än domkyrkan, Eugenia och Uppsala. På svenska, latin eller engelska har vi mer än 50% fler än Domkyrkan och Vår Frälsare. Vi har dubbelt så många mässor på "icke-nationella språk" som Lund har mässor över huvud taget. Vi har fler liturgiska aktiviteter utanför mässa per vecka än domkyrkoförsamlingen och Uppsala tillsammans.

Antal präster enligt katolsk kalender 2008...

domkyrkoförsamlingen
1 bp, 1 dp, 2 kpl, 2 subs, 4 nat, därutöver 1 dk och församlingssystrar.
Präster: 3-6-10 + dk och systrar

S:a Eugenia (Sthlm)
1 kh, 1 kpl, 7 S.J., därutöver 2 dk + församlingssyster.
Präster: 2-9 + 2 dk och syster

St Lars (Uppsala)
1 kh, 1 kpl, 4 S.J.
Präster: 2-6, + har tillgång till ordenssystrar (Mariero)

Vår Frälsare (Malmö)
1 kh, 1 kpl, 1 subs, 1 sjhpr, 2 nat, därutöver 2 dk, tillgång till ordenssystrar
Präster: 2-4-6 + 2 dk och (stor) ordensnärvaro

Dominikanerna/St Tomas (Lund)
1 kh, 1 kpl, 6 O.P. i , därutöver 2 dk.
Präster: 2-8 + 2 dk. Ordensnärvaro.

dessa snittar på 8 präster styck plus diakon.

låt oss nu se på Göteborg.
1 kh, 1 kpl, 2 subs, 5 nat + 1/2 dk (en flyttar ut och en driver stiftsgård)
Präster: 2-4-9 + dk. Ingen ordensnärvaro.

Om man lekte med den surrealistiska tanken att alla dessa präster stod till församlingens förfogande, så skulle det innebära att prästerna i Göteborg skulle ta hand om 3,3 mässor per präst och vecka (i församlingen, alltså)

motsvarande siffra för

Sthlm 20/10= 2,0

Eugenia: 19/9= 2,1

Uppsala: 17/6= 2,8

Vår Frälsare: 17/6= 2,8

Dominikanerna/St Tomas: 12/8= 1,5

.......

Efter denna genomgång vill jag fråga några saker:

Är det rimligt att ha färre präster i en församling med 30 mässor per vecka än i församlingar med 20 mässor/vecka?

Är det rimligt att stiftet lägger miljonbelopp på båtkyrkor med fula permanenta altartavlor och på pytteförsamlingar utan nämnvärda ekonomiska behov, medan Sveriges mest välbesökta katolska kyrka förfaller för att församlingen inte har råd att renovera den?

Är det rimligt av stiftet att påstå att församlingen anställer för mycket folk, när vi vare sig har församlingssystrar eller ordensfolk alls, som kan ta hand om vaktmästeri, expedition, sakristia, lokalvård, undervisning m.m.? I alla andra stora församlingar sköts många av dessa ting av ordensfolk - men stiftet ger oss inga...

Är det rimligt att, med tanke på denna totala snedfördelning av resurser (präster, ordensfolk och pengar), förvånas över att Göteborg tror sig klara sig mycket bättre som eget stift?

Ny nuntie

2008-01-28T16:34:00.000+01:00

Vad Dantes blogg redan rapporterat verifierades i dagens VIS: De nordiska länderna har en ny nuntie i ärkebiskop Emil Paul Tscherrig.

Här är offentliggörandet:

VATICAN CITY, 26 JAN 2008 (VIS) - The Holy Father:

- Archbishop Emil Paul Tscherrig, apostolic nuncio to Korea and Mongolia, as apostolic nuncio to Sweden, Denmark, Finland, Iceland and Norway.

Detta säger mig inte så mycket, mer än (den mindre exalterande) tanken att Sverige och övriga nordiska länder är viktiga nog att föräras en nuntie som ansvarat för Mongoliet...

en snabb sökning på Catholic Hierarchy visar hans övriga positioneringar:

Född: 3 Feb 1947 i Unterems, Schweitz
Prästvigd: 11 Apr 1974
Utsedd till Ärkebiskop och Nuntie: 4 Maj 1996
Biskopsvigning: 27 Jun 1996

Nuntiaturer:
1996-1999: Burundi och Voli
2000-2003: Trinidad och Tobago, Dominica, Jamaica, Grenada, Guyana, Saint Lucia, Saint Vincent och Grenadinerna, Bahamas (Antillerna)
2001-2003: Barbados, Antigua och Barbuda, Surinam, Saint Kitts och Nevis (Antillerna)
2004-2007: Korea och Mongoliet
2008-20??: Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge.

Med tanke på längden på tidigare positioneringar är det nog rimligt att anta att vi har honom till och med 2011. Vi hoppas att han gör ett bra jobb med att stärka kommunikationerna med Rom och inte minst med att vara ett föredöme i helighet.

Agains the heresies

2008-01-23T09:24:00.000+01:00

Every Protestant should listen to and try to understand this before claiming things about "[the awful] Catholics" or "the [evil] Catholic Church"

Kontinuitet

2008-01-06T02:03:00.000+01:00

Which pope?

2007-12-15T00:02:00.000+01:00

You are Pope Pius XII. You're efficient and
dedicated, but not very approachable.

Which Twentieth Century Pope Are You?
brought to you by Quizilla

Pater Noster - bara prästen?

2007-12-08T10:04:00.000+01:00

ovan ett svar på ett dubium skickat till Ecclesia Dei-kommissionen gällande firandet av den äldre formen av Mässan. Den har flera intressanta punkter, varav jag för tillfället nöjer mig med att uppmärksamma en: I svar 2b står det (på engelska):

2(b) At any sung Mass, the entire congregation may join with the Celebrant in singing the Pater noster.

Enligt svaret är det alltså fullt tillåtet för alla närvarande att stämma in i Pater Noster, inte bara vid avslutningen "sed libera nos a malo" som tidigare. Konciliet efterfrågade trots allt ett större deltagande hos församlingen - kan detta vara en sådan sak? Konciliefäderna avsåg ju som bekant inte att uppfinna en ny liturgi utan bara att göra vissa justeringar i den befintliga.

Just detta bruk med församlingsdeltagande i Fader Vår har jag märkt har motståndare - är det bara fråga om vana från tidigare bruk eller finns det tyngre argument för ståndpunkten? Är detta en dålig influens från den nya liturgin? Vad är argumentet?

P.S.: Är inte själv på någon "sida" i frågan, förrän jag vet om det faktiskt är tillåtet, för det som är reglerat står fast, men in dubii - libertas.

(bilder och citat hämtade från St Bede Studio)

Altarstenarna?

2007-12-05T13:47:00.000+01:00

Som flera av er redan vet så låg det som blev kvar efter kapandet/borttagandet av altarstenarna i Kristus Konungen efter f. McCormacks omändringar länge under en pressenning på kyrkans innegård. För er som undrat vart de tog vägen, eller bara hört, kunde det vara bra med kompletterande bilder:

Bilderna hämtade från Tuves foton

Bilder från vigiliemässan till 1:a Adventssöndagen 2007

2007-12-02T23:00:00.000+01:00

De bilder jag hann ta mellan sjungandet från orgelläktaren, håll till godo:

Före Mässan

Predikan

Elevationen

Reverens för sakramentet

Slutbön

Uttåg

GBG: Extraordinarie form igen

2007-11-28T13:19:00.000+01:00

Av någon märklig anledning annonserades det i söndags på högmässan, ~~men inte i veckobladet~~(två personer har nu visat mig att det visst stod i veckobladet. Mea culpa) eller alls på hemsidan:

Nu på lördag kl. 18.00 (ordinarie tid för vigiliemässan), vigilia till 1:a Adventssöndagen, firas Mässan enligt extraordinarie form i Kristus Konungens Kyrka.

Såvitt jag förstår blir f. Tobias celebrant och Mässan blir en Missa Cantata. Välkomna alla!

Påvens arbetsdag

2007-11-16T11:48:00.000+01:00

Spännande video med lite ovanliga kameravinklar på vatikanen. Speakerröst på tyska. Sevärd för nördar...

Vid problem med videon, se den på YouTube direkt istället.

If you get tired of reciting the same grace...

2007-10-04T02:43:00.000+02:00

found at The Sacred Weblog of the Universal Inquisition

Förlåt

2007-09-15T12:45:00.000+02:00

Jag hoppas att ingen mässbesökare igår skrämdes bort av den pinsamt dåliga sången. Till vårt försvar kan jag bara säga att ingen av oss hann kolla på noterna i mer än ca en halvtimme precis innan mässan (att det alls skulle bli sång annat än ordinariet bestämdes väldigt kort innan mässan), och dessutom hade vi inte fått pappret där man såg i vilken ordning böner och sång skulle komma.

Mycket pinsamt, men jag hoppas att jag kan visa mig igen på kyrkkaffet inom en överskådlig framtid.

(P.g.a. "sången" hann jag bara ta en eller två bilder när mässan var slut och polackerna började rusa in. Om kvalitén duger så kanske jag lägger upp en bild så ni ser hur altaret såg ut)

UPPDATERING om extraordinarie rit i GBG

2007-09-05T23:49:00.000+02:00

Har nu fått höra att p. Frans-Eric ska gå en kurs i den äldre formen av Mässan (vilket troligen innefattar ett åtgärdande av eventuella brister i latinkunskaperna), vilket besvarar min undran om detta.

Jag ber också att få korrigera uppgiften att Jonseredsmässan skulle vara den *första* extraordinarie mässan efter Motu Propriot i GBG-området: Det har nämligen kommit till min kännedom att dekanen mycket riktigt kommer till GBG för att fira Mässan enligt extraordinarie form redan på Korsets upphöjelse, 14 september!

Jag har också hört olika källor prata om att det finns planer på ett regelbundet firande av Mässan enligt extraordinarie form inne i Kristus Konungen (vilket enligt mig är det enda logiska om man med en enda söndagsmässa per vecka vill tillfredsställa behovet i hela Västsverige). Eventuell invändning om "konkurrens" anser jag helt gripen ur luften. KK är det enda katolska kyrkorummet i regionen som faktiskt skulle fungera för något annat än stilla mässa. Och jag kan för mitt liv inte föreställa mig att de vill nöja sig med enbart stilla mässa?

Jag är personligen inställd på levithögmässa åtminstone en söndag i månaden. Har man både dekanen, p. Frans-Erik och en till präst, diakon eller akolyt, - i brist på sådana kan utan tvekan kristkonungens institut hjälpa till med kompetent person minst en gång i månaden. Och vad jag hört så vill kh och kaplan åtminstone lära sig formen, så en gång i månaden skulle de nog klara av att fylla den tredje vigda platsen.

Vad jag inte riktigt förstår är varför det fortfarande verkar finnas en uppfattning om att det vore kontroversiellt att fira Mässan som århundraden av helgon skulle känna igen den? Jag hade själv en sådan inställning fram tills för en tid sedan, då jag plötsligt insåg att de enda som klagar på traditionell katolicism (i någon som helst form) är en mycket liten klick liberaler, som dessutom inte har några hållbara argument för sin sak.

Och de som inte vill väcka "gamla bråkförsamlingen Göteborg" verkar ha glömt att de gånger GBG bråkat har det företrädesvis varit med kh, och då för att kh ändrat på saker i en antitraditionell riktning. Jag har inte hört talas om en enda namngiven faktisk individ eller grupp som faktiskt skulle ha något emot att vare sig återställa tabernaklet eller fira Mässan enligt den äldre formen. Tvärtom. De enda personer jag hört talas om överhuvudtaget skulle ha en åsikt i frågorna har varit positiva till återställande och visat en kärlek till äldre rit, musik, och verksamhet.

Jag ber alla eventuella läsare att be en kort bön för Kristus Konungens församling och ledning, att vare sig konflikträdsla eller irrationella argument skall stå i vägen för en ännu ljusare framtid.

första extraordinarie söndagsmässa i GBG-området

2007-09-03T09:35:00.000+02:00

Nätskvaller från god källa:

Den extraordinarie formen av mässan enl. romersk rit kommer att firas i Kristi förklarings kapell i Jonsered varje söndag kl 12 med början den 30 september.

Visserligen bra beslut och tidigare än vad jag trodde, men varför lägga det typ 5 kuponger från stan? Sedan undrar jag om tanken är att P. Frans-Eric ska vara celebrant vid dessa mässor? Jag vill minnas att han sagt att han knappt kan någon latin alls (vilket han visserligen beklagade, men ändå). Eller ska dekanen bjudas in? Och vad tänker man göra om man vill fira högmässa? Kapellet har inget rum för klerus att stå framför altaret om de är fler än en. Och koret saknar kortrappa, osv. Fördelen med platsen är att tabernaklet står där det skall. Vi får väl se hur stort intresset blir, och vilka eventuella åtgärder som behöver vidtas om intresset är "för" stort.

Bottom line får ändå anses vara att Gud hör bön.

Fight the French!

2007-09-01T16:19:00.000+02:00

Found it on Facebook:

Don't do it

2007-08-29T15:55:00.000+02:00

Source: found it on a facebook group site

Day 1

Mommy I am tiny!
I have 15,000 genes from my mom and 15,000 genes from my dad.
I have my own unique DNA only I will ever have.
I have all the genes that determine my personality, gender, and physical characteristics.
I am a living and developing life.

Month 1

Mommy my HEART started beating at 21 days old!
You and I have been communicating; I tell you stuff and you give and share your life with me, sending signals to me all the time.
I am 1/4 of an inch long, 10,000 times my original size!!!
My muscles have started developing, as well as my arms, legs, along with my cerebral muscles, lungs, eyes, intestines, and stomach, and even the beginnings of my nervous system.
So much is going on Mommy.

Month 2

On day 35 I started developing the shape of my mouth, nose, and ears.
On day 42, I started having brain waves!
My own brain is controlling the interaction of my muscles and my organs. Wow!
My cartilage skeleton is here.
On day 45 teeth buds were on my gums and my lips recently developed sensitivity to touch.
I weigh a gram and I have all my organs I will ever have, which is 40 sets of organs!

Month 3

My cartilage has started changing into bone.
My liver is making my own blood cells.
I have taste buds, my stomach has digestive juices and I urinate. I, hiccup, have my own fingerprints!
I suck my thumb, my whole body is sensitive to touch, and I can move away from things if I want and move all over the place. Wahoo! I am about 3 inches.
I can raise my eyebrow and turn my head and smile!

Month 4

My vocal chords have formed, yet I can’t cry.
I am very agile and can kick, move my feet, curl and fan my toes! My vigorous activity shows my distinct personality! I am amazing!!! Little outgrowths of breast have appeared on my chest.
I am really happy here!

Month 5

My heart pumps several quarts of blood through my body daily. My hair is very fine on the top of my head. My fingernails are pretty long.
My sex organs are very developed.
My big head is slowing down growing a bit and my body is catching up! Hahaha.
My neck is growing. Hey, do you feel me doing summersaults? I know I wake you up a lot! Sorry about that Mom! My eyes are still closed. I can hear loud sounds.
I am six inches long and I weigh a whole pound!

Month 6

I look all around because my eyes can fully open!
I have special ointment that protects my skin from the waters around me.
I have all the brain neurons I will ever have!
It’s a bit cramped in here. If I were born right now I have an extremely good, nearly 100% nowadays, chance of living!

Just recently
Something intruded my home. Mommy get it away!
Focepts twist and tear my body into pieces. My spine is snapped and my skull is crushed. Now I am being removed. Mommy!

It’s okay Mom.
I am in God’s arms now.
He cries tears for my life, but now I am in his arms.
I am at peace Mom, why aren’t you?
Don’t commit suicide Mom.
Your life is still worth living Mom.
Mom, why are you so depressed now?
Snap, out of it.
I know you can’t.
Please, get counseling. There are pregnancy help centers that can help you find healing.

New site on extraordinary rite

2007-08-16T01:30:00.000+02:00

Sancta Missa is a new site launched to help priests, servers and other people with responsability or interest in liturgy and sacred music for celebrations of the extraordinary rite (and an inspiration for those that want the ordinary rite to be more reverently celebrated).

It will probably be a couple of weeks before all content is there, but it's looking very promising...

Check it out!

Insamling för kaldéerna i Södertälje

2007-08-15T16:11:00.000+02:00

I en artikel på Dagen.se kan man läsa om Johans (en trevlig pingstvän vars blogg jag flitigt läser) initiativ till "ekumenisk" insamling till förmån för kaldéernas kyrkbygge i Södertälje.

Som ni säkert vet är kristna irakier en växande invandrargrupp, varav de allra flesta är katoliker tillhörande kaldéisk rit. Vårt stifts redan ansträngda ekonomiska situation gör det svårt att i tid täcka det behov av kyrkor som finns. Utöver detta finns det naturligtvis också ett behov av utökad arabiskspråkig själavård.

Biskopen har svarat positivt på Johans initiativ (hämtat härifrån):

Bäste Johan A. Stenberg!
Varmt tack för Ditt mail, som gladde mig mycket. Det är verkligen ett ekumeniskt genombrott! Vi är naturligtvis mycket tacksamma för alla bidrag till det kyrkliga centrum, som planeras för de kaldeiska katolikerna i Södertälje. Förhandlingar pågår med kommunen, som anvisat en lämplig tomt. Bidrag kan insättas på Katolska Biskopsämbetets bankkonto 5231 10 229 89 och skriv “Kaldeiska“.
Med mina varma hälsningar,
in Christo,
+Anders Arborelius ocd

Ursäkta bloggtorkan

2007-08-15T15:30:00.001+02:00

Senaste veckorna vet jag inte riktigt vad som hållit mig från att skriva något. Idag läste jag av namninsamlingsunderskrifterna - 38 namn än så länge. Funderar på att lämna över listan. De senaste fem namnen har varit med stora mellanrum. skulle helst se 40 namn åtminstone innan jag lämnar in, men å andra sidan har jag inte möjlighet att göra något fysiskt överlämnande närmsta två veckorna om jag inte gör det idag eller imorgon. Och det känns lite fel att bara maila listan...

Å tredje sidan (om man kan säga så) så uttryckte kh det så att han ville ha de där namnen så man kan sätta sig ner och diskutera "behov och offervilja". Och med tanke på att det i någon mening är jag som är "ansvarig" för listan, vore det nog dumt att vara oanträffbar precis efter att jag lämnat in listan.

Jag skulle förstås kunna ge honom listan inofficiellt (läs "maila den") och ge den i pappersform "på riktigt" när jag återkommer. Enda problemet är att det skulle bli väldigt nära inpå ikraftträdandet. Fast det är klart - man måste ju inte införa det exakt samtidigt som man får införa det...

Well well. Glad Marie upptagning! Månadsnedräkningen har börjat. Korsets upphöjelse närmar sig med stormsteg...

The Beauty of Tradition

2007-08-02T23:50:00.001+02:00

Beautiful video with beautiful music.

Tradition is that which does not die with a generation. Such immortality has to be beautiful.

(Videon skulle ha varit "veckans film" på Katolsk Observatör, men jag fick den inte att spela i min webbläsare. Var det bara jag som hade det problemet?)