2 år

Den gångna dagen var tvåårsdagen av Summorum Pontificum. Många vet inte vad det är, eller ens hur man stavar till det. Men faktum är att det dokumentet radikalt förändrat människors inställning till katolsk liturgisk tradition.

SP trädde i kraft 14/9 2007 och innebär att varje enskild präst har rätt att fira Mässan enligt extraordinarie form (dvs Missale Romanum från 1962), att varje stabil grupp av troende (den behöver inte vara stor) som så önskar har rätt att begära att denna form av Mässan frambärs i sin församling, och att kyrkoherdarna är förpliktade att, om begäran inte är orimlig, besvara detta behov, samt att inget särskilt tillstånd därtill behövs från biskopens sida.

Jag själv (och bekanta till mig) har noterat hur man efter SP slutat göra den mentala kopplingen mellan liturgisk tradition och schismatiska tendenser. Innan SP var den gamla liturgin något man på sin yttersta höjd kunde hämta viss inspiration från i firandet av den nya liturgin, men att föredra den faktiska äldre liturgin var även i de frommaste katolikers sinnen mer eller mindre likvärdigt med att vara krypto-SSPXare, schismatiker eller förkastare av V2.

Nu ser man något helt annat - de som går till Mässan i den äldre formen upptäcker alltmer sin egen rit, fördjupar vördnaden för sakramentet, och lär sig att uppskatta liturgin på ett djupare plan. De ser ingen som helst koppling till schismatiska rörelser utan enbart till sina rötter - detta sätt att fira Mässan har tusentals helgon haaft som sin källa till helighet och tillväxt i tron.

Den äldre liturgin är inte längre en källa till misstankar och anklagelser, utan en källa till fördjupad vördnad, värdig liturgi och större ortodoxi, vilka alla spiller över på den nya liturgin.

Stort tack till Benedikt XVI! Må han regera länge!