Bilden ovan är tagen med min ytterst högupplösta nya telefon som jag fick på min fö(rö)delsedag då knappt ens jag själv kom ihåg att jag fyllde år. Första födelsedagen i GBG på tre år, f.ö.
Ja tiden går fort. även om man inte har roligt. Man ska inte låta gubbig, men man börjar nästan känna sig gammal. Eller rättare sagt inser man hur patetiskt det var att tro om sig att man var vuxen vid 18 års ålder. eller för den sakens skull 16... geez.
Man känner sig ung i meningen att man inser att ju äldre man blir desto bättre förstår man hur liten man egentligen var när man trodde sig vara gammal/vuxen. Samtidigt känner man sig paradoxalt nog gammal av samma anledning.
Att man plötsligt är ännu ett år närmare punkten efter vilken "allt går utför" gör ju inte saken bättre. Vad har jag uppnått på de två år som gått sedan jag fyllde tjugo? Jag har skaffat en massa i världens ögon "värdelöst vetande". Jag har bränt två CSN-år. Jag är tillbaka på ruta 1 på sätt och vis. Det sociala livet har varit begränsat och jag kan inte lägga många nya meriter till listan. På ett sätt är det som att ha slutat gymnasiet igen. Förutom det att minnet av den tiden försämrats.
Nu låter jag kanske negativ. Kanske rentav deprimerad. Men det är jag inte. Det är mitt sätt att vara. Jag analyserar torrt att verkligheten är som den är. Felet från min sida är inte hur jag ser verkligheten. Felet ligger i hur jag bemöter verkligheten.
Post
Nessun commento:
Posta un commento