Apropå många saker, nu senast DN-artikeln "Ja till homoäktenskap":
Att svk, troget sin lutherska tradition att ändra i Bibeln, i framtiden kommer att helt avskaffa sagda verk torde knappast få någon att lyfta på ögonbrynen. Det blir mer och mer uppenbart, och snart måste man vara både blind, döv och dum för att inte inse detta. Jag syftar såklart på denna partipolitiskt styrda organisation som i strid med Bibeln och all kristen tradition infört kvinnopräster (och -biskopar) och nu senast i praktiken också "homovigslar". Att de inte avkräver någon kristen trosbekännelse för medlemskap och att de ser abort som "upp till kvinnan" är inte heller det nyheter.
Nej, jag ser ingen poäng med att prata om denna "kyrka" som hade den något att göra med kristendom. Istället funderar jag på om inte de borde göra som vpk en gång gjorde - droppa "k"-et. För när allt kommer omkring vinner de ju inget på att ha det kvar. Ett "k" som förknippas med "kyrka", som är ett så exklusivt kristet ord. Muslimerna kan ju bli ledsna.
Eller som med Scandic. En militant ateist-humanist kan ju råka komma in i ett svk-tempel och hitta en bibel, och det vore ju kränkande. Nej, bort med den religiösa exklusiviteten från svk. Öppna upp för en mer inklusiv ky... f'låt, ett mer inklusivt samfund, med mottot "Ingen Tror Fel" där alla, med eller utan religion får vara med, utan att några krav ställs. Koraner, Mormonböcker och Harry Potter innehåller alla lika mycket sanning. Ta bort k:et och låt alla vara med. Ingen skall behöva vara utanför... utom de som fått för sig att Bibeln, den enda auktoritet Luther lät finnas kvar, är ett rättesnöre.
Hur kan någon seriös kristen människa välja att vara kvar i en sådan organisation? Jag förstår inte.
Iscriviti a:
Commenti sul post (Atom)
Post
6 commenti:
Mycket tänkvärd analys. Någonstans går gränsen, men var? Jag är väldigt tveksam inför äktenskap och homosexualitet, då jag förknippar det med barnafödande och trohet. Efter att ha varit med i F!( som jag trodde ville stötta kvinnor, men så är det inte, jag hoppade av så fort det bara gick) vet jag att finns det många homosexuella som helt vill riva upp alla relationer med endast två personer, de vill ha polyamorösitet och andra valfria samlevnadsformer. Trohet är inte förenligt med deras syn på frihet. Queer är inte heller för familjer, så jag förstår inte riktigt denna stora fråga. De homosexuella är så väldigt splittrade och det är så förhållandevis få som verkligen vill gifta sig och vara trogna. Om man ser procentuellt sett på det hela. Tråkigt att vi som funderar på vad dessa människor vill, kallas både homofoba och nazister av de homosexuella! Ha det!
Ja - homolobbyn är verkligen effektiv, om man nu vill tvinga sig till att säga något positivt om dem. Hur en så liten och avvikande grupp av människor (och nej, en grupp människor vars enda gemensamma nämnare är att de har samma sexuella avvikelse är INTE en folkgrupp) kan få så oproportionerligt mycket att säga till om är ett stort mysterium för mig. Hur gick det till? Plötsligt får ingen tycka att utlevnad av en läggning som större delen av mänskligheten, både idag och genom hela historien, ser som en sjukdom eller åtminstone kontraproduktiv för mänsklighetens fortlevnad, är moraliskt problematisk eller fel. Denna moderna föreställning om att ingen får säga något som någon annan kan ta illa upp över är ett samhällsgift som inte kommer verka till västvärldens fördel. Det finns ju som bekant fler minoritetsgrupper än de homosexuella som får precis som de vill helt utan proportion till sin närvaro i Europa eller till nämnda kontinents kulturhistoria.
Goddag!
A propå att kvinno-prästerskapet skulle vara emot Bibeln så undrar jag vilka bibelord du stödjer dig på?
Varken kvinnoprästmotståndare i Svenska kyrkan, eller Katolska kyrkan brukar ange Paulus ord om att "kvinnan skall tiga i församlingen" eller orden i Timotheusbrevet att Paulus inte tillåter kvinnan att undervisa.
Detta delvis eftersom Priscilla i Apostlagärningarna uttryckligen sägs undervisa om "Vägen", och dessutom en person som redan var insatt i skrifterna.
Att katolska kyrkan tillåter undervisning från kvinnor, torde inte komma som någon nyhet för dig, då detta sker regelbundet genom föredrag av både lek-kvinnor och ordenssystrar. Dessutom har katolska kyrkan tre officiella kvinnliga kyrkolärare ("doctor ecclesia") - ett ämbete som är ett officiellt kyrkligt erkännande av den goda undervisningen i tron av personen i fråga. Dessa kyrkolärare är Katarina av Siena och Therese av Avila och Therese av Lisieux (Theresa av Jesusbarnet)
Som sagt, vilka bibelord vill du stödja dig på?
/Christoffer
@Christoffer:
Jag har inte hävdat att kvinnor inte kan undervisa, eller ens att de inte får undervisa, för precis som du säger har Kyrkan utsett kvinnliga kyrkolärare.
Men att föra vidare kunskap och visdom om den sanna Tron är inte samma sak som att vara präst. Att undervisa är nämligen ingen exklusivt prästerlig tjänst.
Alla prästerliga funktioner utgår från Kristus, via hans apostlar och deras efterträdare biskoparna. Att Jesus utsåg endast män till apostlar är ett faktum. Att Kristus dessutom är Gud själv är en fundamentalsats i den kristna tron.
Skulle Gud själv, alltings upphov och källa, ha varit bunden av en "kulturell kontext"? Naturligtvis inte. Maria Guds Moder är enligt Kyrkan himlarnas drottning, som står över alla andra skapade varelser - men Gud utsåg endast män till sina apostlar.
Det här handlar inte om likvärdesdebatt utan om kallelse. Gud, som går fullständigt över vårt förstånd, har valt att låta enbart män vara vigda ledare för Kyrkan. Det handlar inte om kvinnoförtryck. Kvinnor har andra uppgifter än män. Inte annat värde. Maria står över alla män utom Jesus Kristus.
Många av de största och viktigaste helgonen har varit kvinnor. Men Jesus utsåg bara män till sina apostlar. Det är inte Kyrkan som hittat på det, utan Jesus. Kyrkan menar sig inte ha mandat att utan biblisk och traditionsenlig grund införa en ändring i en ordning som Gud själv instiftat.
Hej igen!
Jag är medveten om att Kyrkan uppmuntrar kvinnor att undervisa, vilket jag anser vara helt i sin ordning.
Men du sade att det var "rakt emot Bibelns ord" att kvinnor var präster, och därför undrar jag vilka ord du stöjder dig på.
Du hänvisar till att Jesus bara kallade män till apostlar. Det är sant att de 12 var män.
Men de var också av judisk härkomst allihopa. Och om det är en annan sak, varför är det då en annan sak? Varför handlar det om kontext, men inte det faktum att de 12 var män?
Sen är det så att det ordet "präst" inte kommer från ordet apostel utan för ordet "presbyt" som betyder äldste.
I praktiken stödjer du dig inte på bibelns ord, utan på traditionen, vilket väl också var vad den katolska teologiska utredningen kom fram till.
Det behöver förvisso inte vara fel, men traditionen är inte oföränderlig.
T.ex. vad gäller celibatsfrågan så var det från början inte något krav för att vara präst (presbyt, det står mycket om gifta församlingsledare i Nya testamentet) eller ens apostel - då ju Petrus, ledare för apostlaskaran, själv var gift.
Därvidlag har kyrkans praxis ändrats. Och det kan inte ses som ett brott per se att ändra praxis.
Låt mig bifoga ett par citat av Johannes Chrysostomos:
Johannes Chrysostomos kommenterade till exempel Priscillas undervisande med orden (jag har det bara på engelska): "Apollos was an eloquent man, well versed in scripture, but(...) Priscilla took him, instructed him in the way of God and made him an accoplished teacher."
Chrysostomos kallar dessutom Maria från Magdala som är den förste som ser den Uppståndne: för "apostlarnas apostel" - hon fick föra ut budskapet om den uppståndne Kristus till de övriga lärjungarna.
I Romarbrevet 16:7 kan vi läsa om aposteln Junia, som fram till 1100-talet skrevs i feminin form och inte som nu i maskulin (Junias). Chrysostomos kommenterar: "Oh! How great is the devotion of this woman, that she should be counted worthy of the appellation of apostle?"
Det jag vill försöka förmedla till dig är att det finns fog för att vara mer ödmjuk i de här frågorna, och att när du säger att det går rakt emot Bibeln så bygger det på en tolkning du gör.
/Christoffer
När Bibln talar om biskopar, präster och diakoner kan man notera en intressant detalj:
När man pratar om diakoner (diakonoi, "medhjälpare") talar man om olika uppgifter beroende på om de är kvinnor eller män. När man i samma antetag talar om prästernas (presbyteroi, "äldste") uppgifter nämner man ingenting om att kvinnor skulle kunna ha denna uppgift.
Det talas om "en kvinnas man" apropå celibatet. Aldrig om "en mans kvinna". Celibatet kan man ändra på. Men inte det uteslutande manliga prästerskapet. En ordning instiftad av Gud behöver man starkare argument för än att "det ligger i tiden", vilket du visserligen inte säger, men de facto är det den bakomliggande anledningen till att frågan tas upp.
Anledningen till att de 12 var uteslutande judar torde vara uppenbar. Men efter att Jesus genom gärning och ord tillåtit evangeliet att spridas även bland hedningarna är denna självklarhet borta. Man behöver inte längre vara jude för att finnas med i Guds ordinarie frälsningsplan. Man har aldrig behövt vara man för att vara kristen eller jude. Däremot har man i vare sig judendomen, västkyrkan eller östkyrkan någonsin haft ett kvinnligt prästerskap. Hade Gud velat ha det annorlunda hade han utsett kvinnor bland de 12.
Posta un commento