Mässa på latin (ordinarie form)

Idag hände det jag väntat på så länge. I min församlingskyrka, Kristus Konungen, har sedan flera år första söndagshögmässan i månaden kallats Mässa på latin och svenska. Låter väl spännande? But no. Så länge jag kan minnas har det "latinska" i denna Mässa bestått i att sjunga de fasta leden (Kyrie, Gloria, Sanctus och Agnus Dei) samt Pater Noster och Credo på latin (förutom Kyrie då, som är grekiska). Men idag hände det: Mässan, inte bara de sjungna församlingsdelar som alla kan utantill, utan hela Mässan var på latin. Deo Gratias!

Återigen vill jag uttrycka min oförmåga att förstå varför man i globaliseringens och masskommunikationens era gått från enhetsspråk över hela världen till splittrande småspråk som gör att folk som flyttar eller reser aldrig känner igen sig i Mässan. Och i länder som Sverige, där Kyrkan har medlemmar från ca 100 nationer, att man favoriserar vissa språkgrupper framför andra, segregerar polacker och kroater och spansktalande från församlingarna, bara för att de ska få ha sina gudstjänster på ett språk som vare sig är landets eller Kyrkans. 

Nej bort med alla nationella segregerande missioner och övergå till exklusivt bruk av de enda alternativ som är rimliga: ritens ordinarie språk eller språket som talas i landet man befinner sig.

Och stort tack till vår kaplan f. Martin som visade att den latinska riten fortfarande kan firas på latin - "trots" att folkspråket numera *tillåts*, *om goda skäl föreligger*.