Gott nytt (kyrko)år 2009!

I och med kvällens 1:a vesper för 1:a Advent har ett nytt kyrkoår inletts (i romerska ritens ordinarie form byter vi till år B för söndagar och år I för vardagar). 

Världsligt sett ser det inte ut att bli det bästa året - med en livsfientlig amerikansk president och en ekonomisk kris som vi inte vet var den slutar. Men kyrkligt sett ser det ljusare ut. 

Globalt har vi en påve som är i full fart med sin reform och sitt återskapande av en katolsk identitet, med, som f. Z. brukar uttrycka det, "liturgin som spjutspets": ett värdigt firande av Mässans ordinarie form, och ett tillgängliggörande, legitimerande och medvetandegörande av dess tidlösa extraordinarie form. 

Lokalt har vi här i sta'n både en kyrkoherde och en diakon som både står för Kyrkans lära och som är goda människor. Vi är tacksamma att varje söndag ha tillgång till den klassiska liturgin, vars tid på dygnet lyckligtvis är det enda jag har synpunkter på (och jag har lätt att ha synpunkter på det mesta :) ).

På det personliga planet är det inte så tokigt heller, då jag om ett halvår skall gifta mig med den underbaraste kvinnan i världen. Det har varit ensamt med förberedelsearbetet eftersom min fästmös familj inte bor i Sverige, men även om arbetet är ensamt är det i huvudsak både roligt, spännande och (positivt) nervöst. Kyrkan är bokad, vi har ska kolla på en lovande festlokal nästa vecka, vi har diskuterat gästantal och gästlistor (de är sannolikt inte slutdiskuterade), vi har samlat ihop en ekonomisk grundplåt (som vi dock hoppas att föräldrarna låter oss använda till bröllopsresa istället för festen), vi har en idé om bröllopsresa, och min kära fästmö har pysslat ihop några inbjudningskort och bröllopsgodisar. Och klänningen och slöjan är dessutom redan inköpta. Så det känns inte som att det kommer bli total panik på slutet - mer än vad det antagligen alltid är i så'na här sammanhang. Det finns såklart flera frågetecken kvar, men med era böner och all annan hjälp vi förhoppningsvis får ska det nog gå bra till slut.