Anti-TLM:s beware!

Council of Trent, 22nd session
[…]

Canon 9.
If anyone says

• that the rite of the Roman Church, according to which a part of the canon and the words of consecration are pronounced in a low tone, is to be condemned; 
  
• or that the mass ought to be celebrated in the vernacular tongue only;[28] 
  
• or that water ought not to be mixed with the wine that is to be offered in the chalice because it is contrary to the institution of Christ,[29] 
  

let him be anathema.

I wonder how many problems could be solved by just looking through the canons of the  Councils...

Weekday Mass, ordinary form

Difference from last picture?
Bigger altar cross, higher candlesticks, roman chasuble and, I might add, in its proper places, biretta.
None of this is new, of course, except for the altar cross, which actually is a candlestick with a short altar cross on top of it. The roman chasuble is used regularly, this priest wears the biretta every once in a while and the high candlesticks are used on Sundays.
So far it has only been this priest that's used a standing cross on the altar, high or low.

B. Williamsson said something I agree with

Fond the following quote here

And speaking of Bishop Williamson [half-crazy SSPX bishop], I recently read that he said (along the lines of the rampant anti-God, pro-homosexual "lifestyle" that's ever so prevalent in Western culture): "if The Lord doesn't do something soon about this, He's going to owe Sodom and Gomorrah an apology."

Bullseye.

[Edit:]
I must underscore that I do not agree with bishop Williamson in general, and that I only agree with this statement insofar as it is an observation of the ungodly lifestyle of most of modern Western society. Williamson is, though, an idiot Holocaust denyer and a general loon. But even the worst kokoos say thinks that can make you nod.

Word of the day

"Chastrity" - read it here. 

Länktips: Konvertittbloggen

Av två anledningar vill jag länka till konvertittbloggen - dels för att det är en bra sida driven av nordiska konvertiter - den där sorten som konverterat *till* Kyrkan istället för *från* samfund X. Sådana som insett att Kyrkan inte kan vara en demokratisk eller politiskt korrekt institution. Folk som tillhör den generation av katoliker som till skillnad från "katolsk vision" kommer finnas kvar om 50 år. Den andra anledningen är att man kan vinna en ny kopia av de Apostoliska fäderna om man länkar dit, vilket jag är intresserad av eftersom min nuvarande kopia är gammal och sliten.

annan fiktiv restaureringsbild Kristus K

Det här är en mix mellan olika bilder i svartvitt och färg. Inga inredningsskillnader, mest en hjälp att föreställa sig hur det såg ut och förhoppningsvis åter kommer att se ut.

Fides Catholica

Hej alla läsare! Om ni undrar varför det varit dåligt med nya inlägg på senare tid är det för att jag är med och driver Fides Catholica, en ny katolsk apologetikblogg på svenska, tillsammans med Tuve och några av Kristus Konungens lokala apologetikförmågor. Jag fortsätter med denna blogg, men inläggsfrekvensen kan avta något, och ämnena här blir väl helt enkelt allt som inte passar att publicera på FC.

Altaret vid 8-mässan på Pingstdagen

Så vad är skillnaden mot hur det brukar vara? Altarkorset är väl det enda uppenbara - silverkors istället för trä. Lite större ljusstakar, varav de största känns igen från gamla foton av hur kyrkan såg ut innan snabba och drastiska förändringar blev modernt.

Närbild tagen före mässan, med mobilen (därav den usla kvaliteten på bilden):

Ett halvtaskigt mobilfoto följer också, på ytterligare ett sätt att arrangera altaret, denna gång vid Mässan enl. ordinarie form:

Detta är det sätt på vilket JPII ofta hade altaret arrangerat. Det har ett synligt kors på altaret, men det står inte i centrum utan bland (mellan) ljusen på ena sidan. Personligen tycker jag det visserligen är klart bättre än inget synligt kors alls, men varför välja detta sätt när det benediktinska sättet är mer symmetriskt och vackert? Även detta arrangemang var det vår kaplan som stod för.

Mässa på latin (ordinarie form)

Idag hände det jag väntat på så länge. I min församlingskyrka, Kristus Konungen, har sedan flera år första söndagshögmässan i månaden kallats Mässa på latin och svenska. Låter väl spännande? But no. Så länge jag kan minnas har det "latinska" i denna Mässa bestått i att sjunga de fasta leden (Kyrie, Gloria, Sanctus och Agnus Dei) samt Pater Noster och Credo på latin (förutom Kyrie då, som är grekiska). Men idag hände det: Mässan, inte bara de sjungna församlingsdelar som alla kan utantill, utan hela Mässan var på latin. Deo Gratias!

Återigen vill jag uttrycka min oförmåga att förstå varför man i globaliseringens och masskommunikationens era gått från enhetsspråk över hela världen till splittrande småspråk som gör att folk som flyttar eller reser aldrig känner igen sig i Mässan. Och i länder som Sverige, där Kyrkan har medlemmar från ca 100 nationer, att man favoriserar vissa språkgrupper framför andra, segregerar polacker och kroater och spansktalande från församlingarna, bara för att de ska få ha sina gudstjänster på ett språk som vare sig är landets eller Kyrkans. 

Nej bort med alla nationella segregerande missioner och övergå till exklusivt bruk av de enda alternativ som är rimliga: ritens ordinarie språk eller språket som talas i landet man befinner sig.

Och stort tack till vår kaplan f. Martin som visade att den latinska riten fortfarande kan firas på latin - "trots" att folkspråket numera *tillåts*, *om goda skäl föreligger*.

Catholic talent

just watch and listen to this, you will not regret it:

biskopen av Island hos påven

För dem som vill spekulera i inomkyrkliga förändringar i Norden:

Nyhetsbrevet från Vatican Information Service (VIS) avslöjade att biskopen av Reykjavik var på audiens hos påven i fredags, och det var inte på ad limina-besök. Men biskop Bürcher är bara 62 och han installerades för bara 4 månader sedan, så det handlade inte om att byta biskop. Men brukar påven ha uppföljningssamtal med nyinstallerade biskopar?

Något att vecka pannan över i brist på mer omvälvande nyheter.

Benediktinskt altararrangemang i GBG nr 2

Poäng  #1 med denna bild: Visa en bättre bild än mobilbilden. Tagen fjärde påsksöndagens vigiliemässa (igår).

#2: Det korset KAN INTE uppfattas vara ivägen. Det är snyggt och det är ett bra fokus för både präst och lekman.

#3: En högst personlig anmärkning: Jag vet inte om det är avsiktligt eller ej, men det att bara mittenljusen på var sida av altaret har synlig låga (nyare ljus - ingen "stearinmur") och de övriga ljusen bara ger ett svagt sken, för mina tankar till lågmässan, där bara mittenljusen är tända, även om sex ljus står på altaret. 

En annan sak som inte syns på denna bild är att vår gode kaplan har blivit ganska konsekvent i (det f.d. obligatoriet) att efter konsekrationen hålla tumme och pekfinger förenade när han inte vidrör Kristi Kropp, fram till ablutionerna. Det må vara en detalj i vissas ögon, men det är en viktig detalj, som understryker allvaret i vår tro på Kristi fullständiga närvaro i Eukaristin. Att inte en smula av Kristi Kropp av misstag eller vårdslöshet får hamna på golvet och trampas på. En vördnad som jag tillönskar alla förespråkare av handkommunion.