Sweden is not the worst place on earth with regards to the catholic liturgy, but still a good number of forbidden or tolerated/allowed misuses are widespread (priests ignoring the GIRM, communion in the hand, children's masses, female altar servers, etc.).
And then Ratzinger was elected Pope. Hall***jah![<- forbidden word during Lent] I love him. Summorum Pontificum has made me hope in a good future for the Church. With good liturgy comes good catholics. As often as I remember, I thank God that I am too young to have any memory of the 60's 70's or 80's, and only vague memories of the early 90's. My liturgical conciousness woke up just in time for the 40 years of pointless wandering in a liturgical desert to finally be reaching their end - Praise be to God!
I got goosebumps at the turning point of this video. Could it have been imagined ten years ago?
Thank you God for your faithful servant Benedict XVI!
giovedì, febbraio 28, 2008
mercoledì, febbraio 27, 2008
Question mark man
You Are a Question Mark |
You seek knowledge and insight in every form possible. You love learning. And while you know a lot, you don't act like a know it all. You're open to learning you're wrong. You ask a lot of questions, collect a lot of data, and always dig deep to find out more. You're naturally curious and inquisitive. You jump to ask a question when the opportunity arises. Your friends see you as interesting, insightful, and thought provoking. (But they're not always up for the intense inquisitions that you love!) You excel in: Higher education You get along best with: The Comma |
sabato, febbraio 23, 2008
I'm not anti-american...
...but pleeease - do they even have an educational system?
They don't even know where Australia is on a map? And can't think of a country beginning with a U - as is U.S.A.?
Clips like these scare me. If "ignorance is bliss", americans are truly a holy people.
They don't even know where Australia is on a map? And can't think of a country beginning with a U - as is U.S.A.?
Clips like these scare me. If "ignorance is bliss", americans are truly a holy people.
mercoledì, febbraio 20, 2008
Katolska eftergifter?
Z skrev ett inlägg på sin blogg där hon efterfrågar katolska svar på vilka "eftergifter" Katolska Kyrkan skulle kunna göra för att främja ekumenisk dialog. Här är mitt svar.
Det antyds ibland att interkommunion skulle vara svaret. Den gemensamma Kommunionen kan dock aldrig vara ett medel utan endast ett mål. För Katolska Kyrkan är nattvardsgemenskapen den yttersta manifestationen av enhet i Tron. Så länge protestanterna inte ens har en enhetlig syn på vad nattvarden innebär - för att inte tala om alla andra dogmatiska (och andra doktrinära) meningsskiljaktligheter de har gentemot oss - är blotta tanken på interkommunion omöjlig. Enhet under Sanningen kräver konsensus om innehållet i denna Sanning. Och nej "Jesus" är inte ett tillräckligt specificerat svar.
Om det att man tillåter anglikaner att behålla sin översatta version av det som numera kallas "extraordinarie form av romersk rit" kan kallas för "eftergift", så kan jag se en poäng med sådant, så länge den "nya" liturgin i grund och botten är katolsk.
Ska man vara ärlig är väl dock detta knappast en eftergift utan ett avlägsnande av upplevda hinder för konversion.
Vad gäller lämplig approach gentemot andra samfund är jag snarare inne på den ortodoxe patriarken Alexej II:s linje: Stick inte under stol med vad man står för och vad den katolska synen på Kyrkan är. Endast så kan man nå en ärlig dialog. De två ting som tinat upp relationen mellan de ortodoxa kyrkorna och Katolska Kyrkan är faktiskt klargörandet om "subsistit in" (Sanningens fullhet bor fullständigt endast i Katolska Kyrkan) samt "Summorum Pontificum" (återupprättandet av den klassiska romerska liturgin).
Man utstrålar trovärdighet och inger respekt genom att omfamna sin historia och tradition, genom att bejaka sin identitet och särart. Vad man ska koncentrera sig på i den ekumeniska och interreligiösa dialogen är att övriga samfundstillhöriga ska få en korrekt bild av vad Katolska Kyrkan är och vad den står för.
Mitt bidrag till ekumenisk dialog blir således att rada upp några saker Katolska Kyrkan står för:
Jesus Kristus är nödvändig för frälsning.
Katolska Kyrkan är den ordinarie vägen med Jesus till frälsningen.
Himlen, Skärselden och Helvetet är realiteter.
Djävulen existerar som person.
Det finns inget som säger att alla människor kommer till himlen.
Påven är Petri efterträdare och Jesu ställföreträdare, med jurisdiktion över hela Kyrkan.
Konciliebeslut ratifierade av påven är bindande för alla kristna.
Ingen enad Kyrka kan uppkomma utan Petri efterträdare.
Jesus Kristus är sant närvarande i Eukaristin.
Deuterokanon är kanoniska böcker.
Kyrkan har 7 sakrament.
Det antyds ibland att interkommunion skulle vara svaret. Den gemensamma Kommunionen kan dock aldrig vara ett medel utan endast ett mål. För Katolska Kyrkan är nattvardsgemenskapen den yttersta manifestationen av enhet i Tron. Så länge protestanterna inte ens har en enhetlig syn på vad nattvarden innebär - för att inte tala om alla andra dogmatiska (och andra doktrinära) meningsskiljaktligheter de har gentemot oss - är blotta tanken på interkommunion omöjlig. Enhet under Sanningen kräver konsensus om innehållet i denna Sanning. Och nej "Jesus" är inte ett tillräckligt specificerat svar.
Om det att man tillåter anglikaner att behålla sin översatta version av det som numera kallas "extraordinarie form av romersk rit" kan kallas för "eftergift", så kan jag se en poäng med sådant, så länge den "nya" liturgin i grund och botten är katolsk.
Ska man vara ärlig är väl dock detta knappast en eftergift utan ett avlägsnande av upplevda hinder för konversion.
Vad gäller lämplig approach gentemot andra samfund är jag snarare inne på den ortodoxe patriarken Alexej II:s linje: Stick inte under stol med vad man står för och vad den katolska synen på Kyrkan är. Endast så kan man nå en ärlig dialog. De två ting som tinat upp relationen mellan de ortodoxa kyrkorna och Katolska Kyrkan är faktiskt klargörandet om "subsistit in" (Sanningens fullhet bor fullständigt endast i Katolska Kyrkan) samt "Summorum Pontificum" (återupprättandet av den klassiska romerska liturgin).
Man utstrålar trovärdighet och inger respekt genom att omfamna sin historia och tradition, genom att bejaka sin identitet och särart. Vad man ska koncentrera sig på i den ekumeniska och interreligiösa dialogen är att övriga samfundstillhöriga ska få en korrekt bild av vad Katolska Kyrkan är och vad den står för.
Mitt bidrag till ekumenisk dialog blir således att rada upp några saker Katolska Kyrkan står för:
Jesus Kristus är nödvändig för frälsning.
Katolska Kyrkan är den ordinarie vägen med Jesus till frälsningen.
Himlen, Skärselden och Helvetet är realiteter.
Djävulen existerar som person.
Det finns inget som säger att alla människor kommer till himlen.
Påven är Petri efterträdare och Jesu ställföreträdare, med jurisdiktion över hela Kyrkan.
Konciliebeslut ratifierade av påven är bindande för alla kristna.
Ingen enad Kyrka kan uppkomma utan Petri efterträdare.
Jesus Kristus är sant närvarande i Eukaristin.
Deuterokanon är kanoniska böcker.
Kyrkan har 7 sakrament.
lunedì, febbraio 18, 2008
Jämförelse - en klagovisa
Som alla väluppdaterade vetat ett tag nu, så lämnar nu båda våra systrakommuniteter regionen, och Västsverige blir helt utan ordenssystrar. Min reaktion på detta kommer att bli en uppriktig saknad av de som tillfört församlingen något (jag tänker särskilt på syster Therese, utan vilkens tysta apostolat vår bokhandels fönster, golv, inredning och porslin varit täckt av metertjockt smuts).
Detta sakförhållande för mig osökt till frågan om vårt stifts (Mälardals-)förvridna perspektiv på saker och ting. Betänk följande: Eugenia, Uppsala och Lund drivs av ordenskommuniteter, och i domkyrkan cirkulerar både åtskilliga präster och församlingssystrar.
Ställ detta mot Göteborg, som har kyrkoherden plus en kaplan. TVÅ personer som har hand om den svensktalande delen av församlingen (exklusive de svensktalande som inbillar sig att Kyrkan är en språkförening, förstås). Inga ordenspersoner av någon sort. Diakonerna är inte kvar i församlingen.
Vilka tar i dessa församlingar hand om verksamheten?
Låt oss betrakta den information som ges på nätet av de olika församlingarna:
Denna vecka i de stora församlingarna:
Domkyrkoförsamlingen: 20 mässor (varav sv/lt/eng:15), 3 övriga akriviteter (≈tidebön/gudstjänst/andakt, ej mässa)
S:a Eugenia (Sthlm): 19 mässor (sv/lt/eng:17), 2 övriga aktiviteter
S:t Lars (Uppsala): 17 mässor (inkl. Enköping) (endast sv/lt/eng), 3 övriga aktiviteter
Lundadominikanerna+St Tomas: 12 mässor (sv/eng: 11), 26 övr (tideböner)
Vår Frälsare (Malmö): 17 mässor (15 sv/eng)
Låt oss nu ställa detta mot Göteborg:
30 mässor (sv/lt/eng: 23), 7 övriga aktiviteter
vi har 50% fler mässor än domkyrkan, Eugenia och Uppsala. På svenska, latin eller engelska har vi mer än 50% fler än Domkyrkan och Vår Frälsare. Vi har dubbelt så många mässor på "icke-nationella språk" som Lund har mässor över huvud taget. Vi har fler liturgiska aktiviteter utanför mässa per vecka än domkyrkoförsamlingen och Uppsala tillsammans.
Antal präster enligt katolsk kalender 2008...
domkyrkoförsamlingen
1 bp, 1 dp, 2 kpl, 2 subs, 4 nat, därutöver 1 dk och församlingssystrar.
Präster: 3-6-10 + dk och systrar
S:a Eugenia (Sthlm)
1 kh, 1 kpl, 7 S.J., därutöver 2 dk + församlingssyster.
Präster: 2-9 + 2 dk och syster
St Lars (Uppsala)
1 kh, 1 kpl, 4 S.J.
Präster: 2-6, + har tillgång till ordenssystrar (Mariero)
Vår Frälsare (Malmö)
1 kh, 1 kpl, 1 subs, 1 sjhpr, 2 nat, därutöver 2 dk, tillgång till ordenssystrar
Präster: 2-4-6 + 2 dk och (stor) ordensnärvaro
Dominikanerna/St Tomas (Lund)
1 kh, 1 kpl, 6 O.P. i , därutöver 2 dk.
Präster: 2-8 + 2 dk. Ordensnärvaro.
dessa snittar på 8 präster styck plus diakon.
låt oss nu se på Göteborg.
1 kh, 1 kpl, 2 subs, 5 nat + 1/2 dk (en flyttar ut och en driver stiftsgård)
Präster: 2-4-9 + dk. Ingen ordensnärvaro.
Om man lekte med den surrealistiska tanken att alla dessa präster stod till församlingens förfogande, så skulle det innebära att prästerna i Göteborg skulle ta hand om 3,3 mässor per präst och vecka (i församlingen, alltså)
motsvarande siffra för
Sthlm 20/10= 2,0
Eugenia: 19/9= 2,1
Uppsala: 17/6= 2,8
Vår Frälsare: 17/6= 2,8
Dominikanerna/St Tomas: 12/8= 1,5
.......
Efter denna genomgång vill jag fråga några saker:
Är det rimligt att ha färre präster i en församling med 30 mässor per vecka än i församlingar med 20 mässor/vecka?
Är det rimligt att stiftet lägger miljonbelopp på båtkyrkor med fula permanenta altartavlor och på pytteförsamlingar utan nämnvärda ekonomiska behov, medan Sveriges mest välbesökta katolska kyrka förfaller för att församlingen inte har råd att renovera den?
Är det rimligt av stiftet att påstå att församlingen anställer för mycket folk, när vi vare sig har församlingssystrar eller ordensfolk alls, som kan ta hand om vaktmästeri, expedition, sakristia, lokalvård, undervisning m.m.? I alla andra stora församlingar sköts många av dessa ting av ordensfolk - men stiftet ger oss inga...
Är det rimligt att, med tanke på denna totala snedfördelning av resurser (präster, ordensfolk och pengar), förvånas över att Göteborg tror sig klara sig mycket bättre som eget stift?
Detta sakförhållande för mig osökt till frågan om vårt stifts (Mälardals-)förvridna perspektiv på saker och ting. Betänk följande: Eugenia, Uppsala och Lund drivs av ordenskommuniteter, och i domkyrkan cirkulerar både åtskilliga präster och församlingssystrar.
Ställ detta mot Göteborg, som har kyrkoherden plus en kaplan. TVÅ personer som har hand om den svensktalande delen av församlingen (exklusive de svensktalande som inbillar sig att Kyrkan är en språkförening, förstås). Inga ordenspersoner av någon sort. Diakonerna är inte kvar i församlingen.
Vilka tar i dessa församlingar hand om verksamheten?
Låt oss betrakta den information som ges på nätet av de olika församlingarna:
Denna vecka i de stora församlingarna:
Domkyrkoförsamlingen: 20 mässor (varav sv/lt/eng:15), 3 övriga akriviteter (≈tidebön/gudstjänst/andakt, ej mässa)
S:a Eugenia (Sthlm): 19 mässor (sv/lt/eng:17), 2 övriga aktiviteter
S:t Lars (Uppsala): 17 mässor (inkl. Enköping) (endast sv/lt/eng), 3 övriga aktiviteter
Lundadominikanerna+St Tomas: 12 mässor (sv/eng: 11), 26 övr (tideböner)
Vår Frälsare (Malmö): 17 mässor (15 sv/eng)
Låt oss nu ställa detta mot Göteborg:
30 mässor (sv/lt/eng: 23), 7 övriga aktiviteter
vi har 50% fler mässor än domkyrkan, Eugenia och Uppsala. På svenska, latin eller engelska har vi mer än 50% fler än Domkyrkan och Vår Frälsare. Vi har dubbelt så många mässor på "icke-nationella språk" som Lund har mässor över huvud taget. Vi har fler liturgiska aktiviteter utanför mässa per vecka än domkyrkoförsamlingen och Uppsala tillsammans.
Antal präster enligt katolsk kalender 2008...
domkyrkoförsamlingen
1 bp, 1 dp, 2 kpl, 2 subs, 4 nat, därutöver 1 dk och församlingssystrar.
Präster: 3-6-10 + dk och systrar
S:a Eugenia (Sthlm)
1 kh, 1 kpl, 7 S.J., därutöver 2 dk + församlingssyster.
Präster: 2-9 + 2 dk och syster
St Lars (Uppsala)
1 kh, 1 kpl, 4 S.J.
Präster: 2-6, + har tillgång till ordenssystrar (Mariero)
Vår Frälsare (Malmö)
1 kh, 1 kpl, 1 subs, 1 sjhpr, 2 nat, därutöver 2 dk, tillgång till ordenssystrar
Präster: 2-4-6 + 2 dk och (stor) ordensnärvaro
Dominikanerna/St Tomas (Lund)
1 kh, 1 kpl, 6 O.P. i , därutöver 2 dk.
Präster: 2-8 + 2 dk. Ordensnärvaro.
dessa snittar på 8 präster styck plus diakon.
låt oss nu se på Göteborg.
1 kh, 1 kpl, 2 subs, 5 nat + 1/2 dk (en flyttar ut och en driver stiftsgård)
Präster: 2-4-9 + dk. Ingen ordensnärvaro.
Om man lekte med den surrealistiska tanken att alla dessa präster stod till församlingens förfogande, så skulle det innebära att prästerna i Göteborg skulle ta hand om 3,3 mässor per präst och vecka (i församlingen, alltså)
motsvarande siffra för
Sthlm 20/10= 2,0
Eugenia: 19/9= 2,1
Uppsala: 17/6= 2,8
Vår Frälsare: 17/6= 2,8
Dominikanerna/St Tomas: 12/8= 1,5
.......
Efter denna genomgång vill jag fråga några saker:
Är det rimligt att ha färre präster i en församling med 30 mässor per vecka än i församlingar med 20 mässor/vecka?
Är det rimligt att stiftet lägger miljonbelopp på båtkyrkor med fula permanenta altartavlor och på pytteförsamlingar utan nämnvärda ekonomiska behov, medan Sveriges mest välbesökta katolska kyrka förfaller för att församlingen inte har råd att renovera den?
Är det rimligt av stiftet att påstå att församlingen anställer för mycket folk, när vi vare sig har församlingssystrar eller ordensfolk alls, som kan ta hand om vaktmästeri, expedition, sakristia, lokalvård, undervisning m.m.? I alla andra stora församlingar sköts många av dessa ting av ordensfolk - men stiftet ger oss inga...
Är det rimligt att, med tanke på denna totala snedfördelning av resurser (präster, ordensfolk och pengar), förvånas över att Göteborg tror sig klara sig mycket bättre som eget stift?
Etichette:
Göteborg,
Katolska Kyrkan,
orättvisa,
stiftsdelning
lunedì, gennaio 28, 2008
Ny nuntie
Vad Dantes blogg redan rapporterat verifierades i dagens VIS: De nordiska länderna har en ny nuntie i ärkebiskop Emil Paul Tscherrig.
Här är offentliggörandet:
Detta säger mig inte så mycket, mer än (den mindre exalterande) tanken att Sverige och övriga nordiska länder är viktiga nog att föräras en nuntie som ansvarat för Mongoliet...
en snabb sökning på Catholic Hierarchy visar hans övriga positioneringar:
Född: 3 Feb 1947 i Unterems, Schweitz
Prästvigd: 11 Apr 1974
Utsedd till Ärkebiskop och Nuntie: 4 Maj 1996
Biskopsvigning: 27 Jun 1996
Nuntiaturer:
1996-1999: Burundi och Voli
2000-2003: Trinidad och Tobago, Dominica, Jamaica, Grenada, Guyana, Saint Lucia, Saint Vincent och Grenadinerna, Bahamas (Antillerna)
2001-2003: Barbados, Antigua och Barbuda, Surinam, Saint Kitts och Nevis (Antillerna)
2004-2007: Korea och Mongoliet
2008-20??: Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge.
Med tanke på längden på tidigare positioneringar är det nog rimligt att anta att vi har honom till och med 2011. Vi hoppas att han gör ett bra jobb med att stärka kommunikationerna med Rom och inte minst med att vara ett föredöme i helighet.
Här är offentliggörandet:
VATICAN CITY, 26 JAN 2008 (VIS) - The Holy Father:
- Archbishop Emil Paul Tscherrig, apostolic nuncio to Korea and Mongolia, as apostolic nuncio to Sweden, Denmark, Finland, Iceland and Norway.
Detta säger mig inte så mycket, mer än (den mindre exalterande) tanken att Sverige och övriga nordiska länder är viktiga nog att föräras en nuntie som ansvarat för Mongoliet...
en snabb sökning på Catholic Hierarchy visar hans övriga positioneringar:
Född: 3 Feb 1947 i Unterems, Schweitz
Prästvigd: 11 Apr 1974
Utsedd till Ärkebiskop och Nuntie: 4 Maj 1996
Biskopsvigning: 27 Jun 1996
Nuntiaturer:
1996-1999: Burundi och Voli
2000-2003: Trinidad och Tobago, Dominica, Jamaica, Grenada, Guyana, Saint Lucia, Saint Vincent och Grenadinerna, Bahamas (Antillerna)
2001-2003: Barbados, Antigua och Barbuda, Surinam, Saint Kitts och Nevis (Antillerna)
2004-2007: Korea och Mongoliet
2008-20??: Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge.
Med tanke på längden på tidigare positioneringar är det nog rimligt att anta att vi har honom till och med 2011. Vi hoppas att han gör ett bra jobb med att stärka kommunikationerna med Rom och inte minst med att vara ett föredöme i helighet.
mercoledì, gennaio 23, 2008
Agains the heresies
Every Protestant should listen to and try to understand this before claiming things about "[the awful] Catholics" or "the [evil] Catholic Church"
domenica, gennaio 06, 2008
sabato, dicembre 15, 2007
Which pope?
You are Pope Pius XII. You're efficient and
dedicated, but not very approachable.
Which Twentieth Century Pope Are You?
brought to you by Quizilla
sabato, dicembre 08, 2007
Pater Noster - bara prästen?

ovan ett svar på ett dubium skickat till Ecclesia Dei-kommissionen gällande firandet av den äldre formen av Mässan. Den har flera intressanta punkter, varav jag för tillfället nöjer mig med att uppmärksamma en: I svar 2b står det (på engelska):
2(b) At any sung Mass, the entire congregation may join with the Celebrant in singing the Pater noster.
Enligt svaret är det alltså fullt tillåtet för alla närvarande att stämma in i Pater Noster, inte bara vid avslutningen "sed libera nos a malo" som tidigare. Konciliet efterfrågade trots allt ett större deltagande hos församlingen - kan detta vara en sådan sak? Konciliefäderna avsåg ju som bekant inte att uppfinna en ny liturgi utan bara att göra vissa justeringar i den befintliga.
Just detta bruk med församlingsdeltagande i Fader Vår har jag märkt har motståndare - är det bara fråga om vana från tidigare bruk eller finns det tyngre argument för ståndpunkten? Är detta en dålig influens från den nya liturgin? Vad är argumentet?
P.S.: Är inte själv på någon "sida" i frågan, förrän jag vet om det faktiskt är tillåtet, för det som är reglerat står fast, men in dubii - libertas.
(bilder och citat hämtade från St Bede Studio)
Etichette:
extraordinarie form,
Missale 1962,
Pater Noster,
regler
mercoledì, dicembre 05, 2007
Altarstenarna?
Som flera av er redan vet så låg det som blev kvar efter kapandet/borttagandet av altarstenarna i Kristus Konungen efter f. McCormacks omändringar länge under en pressenning på kyrkans innegård. För er som undrat vart de tog vägen, eller bara hört, kunde det vara bra med kompletterande bilder:


Bilderna hämtade från Tuves foton
Bilderna hämtade från Tuves foton
domenica, dicembre 02, 2007
Bilder från vigiliemässan till 1:a Adventssöndagen 2007
De bilder jag hann ta mellan sjungandet från orgelläktaren, håll till godo:
Före Mässan

Predikan

Elevationen

Reverens för sakramentet

Slutbön

Uttåg
Före Mässan
Predikan
Elevationen
Reverens för sakramentet
Slutbön
Uttåg
Etichette:
extraordinarie form,
Göteborg,
Kristus Konungen,
Mässan,
tridentinsk mässa
Iscriviti a:
Post (Atom)
