Mariastaty i färg

Hittade en arkivbild på Kristus Konungens Mariastaty i sin absid, och roade mig med att färglägga den efter de dåligt upplösta bilderna (från påskbrevet) jag visade i ett tidigare inlägg - nedan ser ni resultatet:

Reason for staying up late

The only adjustment to fit my situation is that I'm not married - my fiancé calls me and says "step away from the computer". 

(Image found on Ironic Catholic)

Kristus Konungens statyer restaurerade - nu är det bara kyrkan kvar

Jag vet inte med er andra, men åtminstone jag har länge undrat hur Maria- och Josefstatyerna i Kristus Konungens kyrka egentligen såg ut innan de målades gråbruna och sedermera förpassades till trapphus. Nu har vi äntligen fått veta:

Neutrala observationer:

Liljan på Josefs stav saknas - denna skall återskapas

Maria verkar ha skor medan Josef har sandaler

Jesusbarnet har ingen krona

Positiva observationer:

Maria och Josef sitter på likadana säten - de matchar för var sin absid

Statyerna har en storlek och form anpassad efter absiderna, till skillnad från nuvarande smala framåtlutade figur på mindre vacker minipiedestal

Maria har rätt färger - och dessutom i en närmast ikonlik nyans - me likes!

Riksäpplet och kronan är helt i linje med Kristus Konungens kyrka

Negativa observationer:

Jag är inte så säker på att jag gillar färgerna på Josefs kläder

Maria ser lite för dyster ut - åtgärdas detta med lite ytterligare tvätt eller ny färg så vore jag glad.

Närbild före-efter (man kan fråga sig vilken som är "före", med tanke på vilket som är original)

Nu väntar jag bara på att ansvariga instanser ska göra vad vi väntat på - återställa kyrkorummet till hur det var tänkt från början:

Kyrkans katolicitet - några tankar

Häromdagen råkade jag i samtal med ytterligare en person som delar min besvikelse över att Mässan enligt extraordinarie form förlagts på en så otillgänglig tid. Mitt hypotetiska resonemang från diskussioner med andra intresserade fick här ett levande exempel. Personen bor alltså långt bort i transporttid och geografi från kyrkan, och ser det därför som ursäktligt att bevista SSPX' mässfirande istället (jag förstod det inte som "istället för söndagsmässan" utan mer som "jag skulle hellre gå på det tillåtna mässfirandet enligt den form jag föredrar för att uppfylla söndagsplikten, men nu får jag gå två ggr").

Jag anser att kyrkoherden begår ett misstag i att inte antingen istället införa en veckolig söndagspliktsuppfyllande mässa enligt extraordinarie form på en rimlig tid (dvs antingen precis efter eller strax före de ordinarie kvällsmässorna, eller ersätta någon av de utdaterade nationella mässorna tidigare på lördagen eller söndagen) eller åtminstone komplettera söndagsottamässan med en, minst månatlig, mässa på en sådan rimlig tidpunkt.

Jag inser förstås att kyrkoherden har en roll där han går balansgång mellan många viljor, och att han kanske önskar göra mer än han vågar göra. Så inget ont menat alls - än så länge har han visat sig sköta sitt jobb mycket bra på många punkter.

Men än en gång: Vari består Kyrkans katolicitet? Kyrkan är en enhet över hela världen. Kyrkan betsår inte uteslutande av polacker, exilpolacker och wannabe-polacker. Inte av motsvarande kroater eller spansktalande heller. Finns det något som har splittrat Kyrkan mer än folkspråksmässan? Inte nog med att det kortsiktigt splittrat och splittrar mångetniska församlingar i hundra isolationistiska grupperingar som var och en 'minsann är de enda äkta katolikerna', de har splittrat och splittrar även långsiktigt: genom detta sitt förmedlande av den idiotiska föreställningen att katoliciteten är en etnisk företeelse får de sina egna barn att upphöra att identifiera sig som katoliker så fort de slutar identifiera sig som tillhöriga föräldrarnas kulturella och språkliga identitet. Hur många andragenerationspolacker (-kroater, -spansktalande, etc) har inte gift sig med ickekatoliker och efter bara några år de facto lämnat Kyrkan? Hur många invandrade katoliker har inte i praktiken blivit svenskkyrkliga eftersom de sett att det samfundet är det "svenska" att tillhöra?

Protestanter, ortodoxa, polacker, kroater, spansktalande m.fl. har alla fallit för det urgamla tricket "söndra och härska". Dessa grupper är överrepresenterade inom vanföreställningen att Kyrkan är en nationell eller lokal enhet, och att man inte behöver ha att göra med den övriga Kyrkan. Någon kanske invänder "visst är kyrkan en lokal enhet - de övre skikten är bara manifestationer av enheten i mångfalden". Efter att ha skakat bort mina tics från ett så uppenbart fall av verklighetsfrånvänd akademisk BS, så vill jag fråga en enkel fråga:

Vilken lokal enhet finns det att manifestera, när församlingen består av grupper som aldrig umgås? Varför tillåts det att mässan utnyttjas som kulturminnestillställning? Är det vad Mässan handlar om? Är det vad vi ska få ut av Kristi Korsoffer? 

Jag har i många diskussioner vädrat min förundran över det märkliga i att Kyrkans möte med sin samtid under Andra Vatikankonciliet resulterade i en folkspråksliturgi (det utmynnade i många andra saker också, men de är inte så intressanta just nu). I ca ettusenniohundra år har 99% av kristenheten haft mycket begränsad kontakt med andra språkgrupper. Man lämnade inte sin by eller region särskilt ofta, och i de flesta fall lämnade man aldrig sitt språkområde. Man hade över lag inte tillgång till böcker, som var dyra, och även om man hade råd så var det ytterst få som var läskunniga. I mitt öra låter dessa ting sammantagna som ett acceptabelt argument för en folkspråksliturgi. Under de första 1900 åren, alltså. Ändå fann man det lämpligt att ha ett liturgiskt språk där man på alla platser i världen känner igen varje ord av Mässan.

Men nu, i den postmoderna och globaliserade världen, där miljoner människor korsar landsgränser regelbundet, där alla både har råd med böcker och kan läsa dem, just då väljer man att ta bort denna, först nu för gemene man behövda, egenskapen hos den latinska ritens mässa. Först nu kan alla i praktiken höra samma mässa överallt, först nu kan polacker, kroater och svenskar stå sida vid sida med olika folkspråksmissalen, men med en enda röst: "dignum et iustum est". Vi kan gå till samma altare för att ta emot samme Herre, vi kan samarbeta i församlingsarbete och samhällspåverkan - tillsammans är vi faktiskt starka. Tänk vad som kan uppnås om vi börjar prioritera Kyrkan över nationalism! 

Några logiskt självklara regler som fallit i glömska/förnekelse:

Första kommunion- och konfirmandundervisning skall inom samma församling och rit endast undantagsvis bedrivas på andra språk än det lokala, och 

kyrkoliturgi skall inom samma församling och rit endast undantagsvis bedrivas på andra språk än det universella. 

Om man inte kan avskaffa folkspråksliturgierna helt så ska man åtminstone försöka reducera antalet till det lokala språket plus eventuella språk som har hög representation i nyinvandrade grupper som inte hunnit lära sig det lokala språket.

I de fall då nationella grupper upprättats, skall man regelbundet undersöka och uppdatera prognosen av hur länge till de behövs, dvs hur länge till man tror att en stor grupp inom språkgruppen inte kan det lokala språket.

Om du inte tyckte att inlägget var sammanhängande eller inte hade tid att/ville/orkade läsa det ändå, så var bottom line följande: 

inför regelbundet firande av Mässan enl. extraordinarie form på vettig söndagspliktsuppfyllande tid, minst 1 gång/månad

latin som liturgiskt språk FTW, 

avskaffa utdaterade nationella missioner

Flytta tillbaka tabernaklet till mitten

BXVI:s altararrangemang äger

Kartago bör förstöras

Consistent feminists?

Feminists believe that women should always be defended
...as long as the woman in need of defense is not a defenseless unborn

(picture found on this blog.)

En välkommen födelsedag

Allas vår högst älskade ekumen till kardinal Walter Kasper fyller 75 på onsdag, vilket betyder att han är skyldig att lämna in sin avskedsansökan till sin chef, Benedikt XVI. Dvs en viktig post i Kyrkans externa religiösa relationer kommer snart att fyllas av någon som är... överens med påven...

Grattis kardinal Kasper! Nu kan du, tillsammans med Sodano och Marini I, njuta för all framtid av en tillvaro långt ifrån alla viktiga ansvarspositioner i Kyrkan.

Nu ljusnar framtidsutsikterna för goda relationer österut och realistiska relationer med de vilkas representanter en påve lär ha välsignat med orden

"Ab illo benedicáris, in cujus honore cremáberis".

För varje dag av innevarande pontifikat ökar min framtidstro.

Länge leve Benedikt XVI, och må han med Den Helige Andes ledning åstadkomma en sådan stabil återkatolicering av Kyrkan att mina framtida barn aldrig kommer tro mig när jag berättar om de senaste 40 åren!

Jag ser fram emot offentliggörandet av Kaspers efterträdare. Det skall sannerligen bli intressant att följa utvecklingen!

Folkmordskina

Kinas ettbarnspolitik: taget från artikel om denna mördarregim.

"En strerilisering är en ära för familjen"
"Bättre att blod flyter i floder än en extra födsel"
"En födsel för mycket - hel by steriliserad"

Let's make Extraordinary ordinary

Sweden is not the worst place on earth with regards to the catholic liturgy, but still a good number of forbidden or tolerated/allowed misuses are widespread (priests ignoring the GIRM, communion in the hand, children's masses, female altar servers, etc.).

And then Ratzinger was elected Pope. Hall***jah![<- forbidden word during Lent] I love him. Summorum Pontificum has made me hope in a good future for the Church. With good liturgy comes good catholics. As often as I remember, I thank God that I am too young to have any memory of the 60's 70's or 80's, and only vague memories of the early 90's. My liturgical conciousness woke up just in time for the 40 years of pointless wandering in a liturgical desert to finally be reaching their end - Praise be to God!

I got goosebumps at the turning point of this video. Could it have been imagined ten years ago?

Thank you God for your faithful servant Benedict XVI!

Question mark man

You Are a Question Mark

You seek knowledge and insight in every form possible. You love learning. And while you know a lot, you don't act like a know it all. You're open to learning you're wrong. You ask a lot of questions, collect a lot of data, and always dig deep to find out more. You're naturally curious and inquisitive. You jump to ask a question when the opportunity arises. Your friends see you as interesting, insightful, and thought provoking. (But they're not always up for the intense inquisitions that you love!) You excel in: Higher education You get along best with: The Comma

What Punctuation Mark Are You?

I'm not anti-american...

...but pleeease - do they even have an educational system?

They don't even know where Australia is on a map? And can't think of a country beginning with a U - as is U.S.A.?

Clips like these scare me. If "ignorance is bliss", americans are truly a holy people.

Katolska eftergifter?

Z skrev ett inlägg på sin blogg där hon efterfrågar katolska svar på vilka "eftergifter" Katolska Kyrkan skulle kunna göra för att främja ekumenisk dialog. Här är mitt svar.

Det antyds ibland att interkommunion skulle vara svaret. Den gemensamma Kommunionen kan dock aldrig vara ett medel utan endast ett mål. För Katolska Kyrkan är nattvardsgemenskapen den yttersta manifestationen av enhet i Tron. Så länge protestanterna inte ens har en enhetlig syn på vad nattvarden innebär - för att inte tala om alla andra dogmatiska (och andra doktrinära) meningsskiljaktligheter de har gentemot oss - är blotta tanken på interkommunion omöjlig. Enhet under Sanningen kräver konsensus om innehållet i denna Sanning. Och nej "Jesus" är inte ett tillräckligt specificerat svar.

Om det att man tillåter anglikaner att behålla sin översatta version av det som numera kallas "extraordinarie form av romersk rit" kan kallas för "eftergift", så kan jag se en poäng med sådant, så länge den "nya" liturgin i grund och botten är katolsk.

Ska man vara ärlig är väl dock detta knappast en eftergift utan ett avlägsnande av upplevda hinder för konversion.

Vad gäller lämplig approach gentemot andra samfund är jag snarare inne på den ortodoxe patriarken Alexej II:s linje: Stick inte under stol med vad man står för och vad den katolska synen på Kyrkan är. Endast så kan man nå en ärlig dialog. De två ting som tinat upp relationen mellan de ortodoxa kyrkorna och Katolska Kyrkan är faktiskt klargörandet om "subsistit in" (Sanningens fullhet bor fullständigt endast i Katolska Kyrkan) samt "Summorum Pontificum" (återupprättandet av den klassiska romerska liturgin).

Man utstrålar trovärdighet och inger respekt genom att omfamna sin historia och tradition, genom att bejaka sin identitet och särart. Vad man ska koncentrera sig på i den ekumeniska och interreligiösa dialogen är att övriga samfundstillhöriga ska få en korrekt bild av vad Katolska Kyrkan är och vad den står för.

Mitt bidrag till ekumenisk dialog blir således att rada upp några saker Katolska Kyrkan står för:
Jesus Kristus är nödvändig för frälsning.
Katolska Kyrkan är den ordinarie vägen med Jesus till frälsningen.
Himlen, Skärselden och Helvetet är realiteter.
Djävulen existerar som person.
Det finns inget som säger att alla människor kommer till himlen.
Påven är Petri efterträdare och Jesu ställföreträdare, med jurisdiktion över hela Kyrkan.
Konciliebeslut ratifierade av påven är bindande för alla kristna.
Ingen enad Kyrka kan uppkomma utan Petri efterträdare.
Jesus Kristus är sant närvarande i Eukaristin.
Deuterokanon är kanoniska böcker.
Kyrkan har 7 sakrament.

Jämförelse - en klagovisa

Som alla väluppdaterade vetat ett tag nu, så lämnar nu båda våra systrakommuniteter regionen, och Västsverige blir helt utan ordenssystrar. Min reaktion på detta kommer att bli en uppriktig saknad av de som tillfört församlingen något (jag tänker särskilt på syster Therese, utan vilkens tysta apostolat vår bokhandels fönster, golv, inredning och porslin varit täckt av metertjockt smuts).

Detta sakförhållande för mig osökt till frågan om vårt stifts (Mälardals-)förvridna perspektiv på saker och ting. Betänk följande: Eugenia, Uppsala och Lund drivs av ordenskommuniteter, och i domkyrkan cirkulerar både åtskilliga präster och församlingssystrar.

Ställ detta mot Göteborg, som har kyrkoherden plus en kaplan. TVÅ personer som har hand om den svensktalande delen av församlingen (exklusive de svensktalande som inbillar sig att Kyrkan är en språkförening, förstås). Inga ordenspersoner av någon sort. Diakonerna är inte kvar i församlingen.

Vilka tar i dessa församlingar hand om verksamheten?

Låt oss betrakta den information som ges på nätet av de olika församlingarna:

Denna vecka i de stora församlingarna:
Domkyrkoförsamlingen: 20 mässor (varav sv/lt/eng:15), 3 övriga akriviteter (≈tidebön/gudstjänst/andakt, ej mässa)
S:a Eugenia (Sthlm): 19 mässor (sv/lt/eng:17), 2 övriga aktiviteter
S:t Lars (Uppsala): 17 mässor (inkl. Enköping) (endast sv/lt/eng), 3 övriga aktiviteter
Lundadominikanerna+St Tomas: 12 mässor (sv/eng: 11), 26 övr (tideböner)
Vår Frälsare (Malmö): 17 mässor (15 sv/eng)

Låt oss nu ställa detta mot Göteborg:
30 mässor (sv/lt/eng: 23), 7 övriga aktiviteter

vi har 50% fler mässor än domkyrkan, Eugenia och Uppsala. På svenska, latin eller engelska har vi mer än 50% fler än Domkyrkan och Vår Frälsare. Vi har dubbelt så många mässor på "icke-nationella språk" som Lund har mässor över huvud taget. Vi har fler liturgiska aktiviteter utanför mässa per vecka än domkyrkoförsamlingen och Uppsala tillsammans.



Antal präster enligt katolsk kalender 2008...

domkyrkoförsamlingen
1 bp, 1 dp, 2 kpl, 2 subs, 4 nat, därutöver 1 dk och församlingssystrar.
Präster: 3-6-10 + dk och systrar

S:a Eugenia (Sthlm)
1 kh, 1 kpl, 7 S.J., därutöver 2 dk + församlingssyster.
Präster: 2-9 + 2 dk och syster

St Lars (Uppsala)
1 kh, 1 kpl, 4 S.J.
Präster: 2-6, + har tillgång till ordenssystrar (Mariero)

Vår Frälsare (Malmö)
1 kh, 1 kpl, 1 subs, 1 sjhpr, 2 nat, därutöver 2 dk, tillgång till ordenssystrar
Präster: 2-4-6 + 2 dk och (stor) ordensnärvaro

Dominikanerna/St Tomas (Lund)
1 kh, 1 kpl, 6 O.P. i , därutöver 2 dk.
Präster: 2-8 + 2 dk. Ordensnärvaro.

dessa snittar på 8 präster styck plus diakon.

låt oss nu se på Göteborg.
1 kh, 1 kpl, 2 subs, 5 nat + 1/2 dk (en flyttar ut och en driver stiftsgård)
Präster: 2-4-9 + dk. Ingen ordensnärvaro.

Om man lekte med den surrealistiska tanken att alla dessa präster stod till församlingens förfogande, så skulle det innebära att prästerna i Göteborg skulle ta hand om 3,3 mässor per präst och vecka (i församlingen, alltså)

motsvarande siffra för

Sthlm 20/10= 2,0

Eugenia: 19/9= 2,1

Uppsala: 17/6= 2,8

Vår Frälsare: 17/6= 2,8

Dominikanerna/St Tomas: 12/8= 1,5

.......

Efter denna genomgång vill jag fråga några saker:

Är det rimligt att ha färre präster i en församling med 30 mässor per vecka än i församlingar med 20 mässor/vecka?

Är det rimligt att stiftet lägger miljonbelopp på båtkyrkor med fula permanenta altartavlor och på pytteförsamlingar utan nämnvärda ekonomiska behov, medan Sveriges mest välbesökta katolska kyrka förfaller för att församlingen inte har råd att renovera den?

Är det rimligt av stiftet att påstå att församlingen anställer för mycket folk, när vi vare sig har församlingssystrar eller ordensfolk alls, som kan ta hand om vaktmästeri, expedition, sakristia, lokalvård, undervisning m.m.? I alla andra stora församlingar sköts många av dessa ting av ordensfolk - men stiftet ger oss inga...

Är det rimligt att, med tanke på denna totala snedfördelning av resurser (präster, ordensfolk och pengar), förvånas över att Göteborg tror sig klara sig mycket bättre som eget stift?