Vad ville Andra Vatikankonciliet beträffande liturgin?

Frågan i inläggets rubrik föranleddes av en kommentar på ett tidigare inlägg, där skribenten ville att jag skulle utveckla tankegången om föredragandet av den äldre liturgin "trots" ett icke-avståndstagande från Andre Vatikankonciliet.

För att besvara frågan bör vi ställa oss den enkla frågan Vad sade Andra Vatikankonciliet om liturgin?

Man måste här komma ihåg att den nya mässformen visserligen uppkom efter konciliet, och i den meningen kan anses vara en frukt av det, men att det just faktiskt tillkom efter konciliet, dvs det var inte den mässa som firades under konciliet, och det var heller inte konciliet som promulgerade den nya mässordningen eller ens, nota bene, beslutade att en helt ny mässordning skulle införas.

Så - Vad var det konciliet beslutade, vad var det det efterfrågade, och vad efterfrågades inte?
Vad jag förstår så fanns bara ett mycket litet fåtal direkta beslut om liturgin, varav jag känner till två:
• Att Josef skulle införas i kanonbönen, och
• Att folkspråket fick användas vid pastoralt behov (t.ex. i missionsländer)

Det kan också hända att det var konciliet (dvs inte påven vid ett senare tillfälle) som återinförde tillståndet att ta emot Kristus även under vinets gestalt, men det är jag inte hundra på.

Konciliet efterfrågade "aktivt deltagande" från lekfolket. Detta är en formulering som fått väldigt skilda tolkningar i olika läger. Den värsta extremen ser vi i (ffa den tyskspråkiga världens) skräckexempel där lekfolk läser med i kanonbönen, kvinnor klär sig och agerar som om de var präster/diakoner, och poänglösa "kulturella" danser dansas kring altaret. Den mer sannolikt korrekta tolkningen är den som verkar delas av de tidigare påvarna i deras efterfrågan av samma sak: låt lekfolket sjunga med i Mässans kyriale och, om så är möjligt, proprium. Låt lekfolket också, och kanske framförallt, vara aktivt uppmärksamma, förstå bättre vad som händer, läsa med, tyst eller högt, i de delar som ministranten annars skulle läsa själv.

Konciliet efterfrågade däremot INTE:
• Att prästen skulle stå vänd mot folket
• Att latinet skulle ersättas helt av folkspråket
• Att man skulle strunta i att sjunga propriet
• Att kanonbönen skulle skrivas om eller alternativa sådana skulle formuleras
• Att tabernakel och altaren världen över skulle flyttas eller förstöras
• Att kommunionen skulle få tas emot i handen (detta är fortfarande en avvikelse, som den lokale biskopen måste tillåta)

Utifrån vad som står härovan med mera menar jag och vad jag skulle tro är de flesta traditionellt sinnade katolikerna, att det inte var något fel på konciliet i sig. Felet som begicks var den efterkonciliära grupp som skrev ihop en urvattnad version av Mässan, som Paulus VI trots tvekan (tyvärr) godkände. Naturligtvis är denna form av mässa giltig och en nådekälla, men den är enligt många på många sätt bara en vag skugga av vad den traditionella mässan är och var.

Ett exempel på en mycket allvarlig skillnad som knappast var konciliets vilja är att man ändrade i konsekrationsorden för kalken. Något sådant är bland det värsta man kan göra, och jag kan sätta min hatt på att konciliet hade direkt förbjudit det om de vetat att det skulle finnas tillstymmelse till risk för detta.

Men det trodde de inte. Varför? Jo, för att vad de såg framför sig var den traditionella mässan, med Josef i kanonbönen, och med ett musikaliskt och bönemässigt engagerat deltagande från lekfolkets sida. De hade inte föresatsen att orsaka ett Novus Ordo Missae, utan "bara" att präster och lekfolk skulle återupptäcka "sin" invanda mässa, aktivt följa med i den, engagera sig det värdiga firandet av den, sjunga med i den: kort sagt inte en ny utan en revitaliserad mässa.

Så - för att göra en lång historia kort:
Vad jag personligen önskar är helt enkelt Mässan så som konciliet ville ha den: värdigt firad och med engagerat lekfolk. Inte trots, utan med kraftigt stöd i Andra Vatikankonciliet. Förhoppningsvis kommer snart den dag då Mässan, i enlighet med konciliets vilja, ser ut som dess mässa, och med det aktiva deltagande det efterfrågade.

Sjungen Requiemmässa på Alla Själars Dag: kl 19 i Kristus K

2 år

Den gångna dagen var tvåårsdagen av Summorum Pontificum. Många vet inte vad det är, eller ens hur man stavar till det. Men faktum är att det dokumentet radikalt förändrat människors inställning till katolsk liturgisk tradition.

SP trädde i kraft 14/9 2007 och innebär att varje enskild präst har rätt att fira Mässan enligt extraordinarie form (dvs Missale Romanum från 1962), att varje stabil grupp av troende (den behöver inte vara stor) som så önskar har rätt att begära att denna form av Mässan frambärs i sin församling, och att kyrkoherdarna är förpliktade att, om begäran inte är orimlig, besvara detta behov, samt att inget särskilt tillstånd därtill behövs från biskopens sida.

Jag själv (och bekanta till mig) har noterat hur man efter SP slutat göra den mentala kopplingen mellan liturgisk tradition och schismatiska tendenser. Innan SP var den gamla liturgin något man på sin yttersta höjd kunde hämta viss inspiration från i firandet av den nya liturgin, men att föredra den faktiska äldre liturgin var även i de frommaste katolikers sinnen mer eller mindre likvärdigt med att vara krypto-SSPXare, schismatiker eller förkastare av V2.

Nu ser man något helt annat - de som går till Mässan i den äldre formen upptäcker alltmer sin egen rit, fördjupar vördnaden för sakramentet, och lär sig att uppskatta liturgin på ett djupare plan. De ser ingen som helst koppling till schismatiska rörelser utan enbart till sina rötter - detta sätt att fira Mässan har tusentals helgon haaft som sin källa till helighet och tillväxt i tron.

Den äldre liturgin är inte längre en källa till misstankar och anklagelser, utan en källa till fördjupad vördnad, värdig liturgi och större ortodoxi, vilka alla spiller över på den nya liturgin.

Stort tack till Benedikt XVI! Må han regera länge!

Missale Parvum!

Nu när Missale Parvum kommit vill jag uppmana alla att köpa den på Lilla Therese Bokhandel, den enda katolska bokhandeln jag känner till i Sverige som vill koncentrera sig på traditionellt katolsk litteratur. Kostar exakt lika mycket som att köpa direkt från Catholica, men det ger dessutom en varm känsla i hjärtat :)

Video: Missa Cantata i Kristus Konungen 15 aug 2009

Om intresse finns för videoinspelning av den Missa Cantata som firades i Kristus Konungen 15 aug 2009, så kan jag meddela att en sådan genomfördes:

Grattis Biskopen! Eller vänta nu...

Sett på stiftshemsidan:



...det saknas nog ett ord någonstans :)

Sevärd intervju med b. Fellay (generalsuperior för SSPX)

Efter att ha sett denna video nyanserades min bild av SSPX åt det positiva hållet. Biskop Fellay verkar vara en god person och även om de olagliga biskopsvigningarna var ett dåligt val (och ett regelbrott), så tror jag honom vad gäller att de själva inte avsåg annat än att försäkra det fortsatta firandet av samtliga sakrament enligt den traditionella formen. De framstår inte som de trotsare jag haft bilden av att de var. Se och lyssna själva:

Fransmännens idé, min svenska version

Biskopsåmbetet flyttar från STHLM!

från stiftshemsidan:

(2009-04-01)
Biskopsämbetet flyttar från Stockholm

Vatikanen har kontaktat biskop Anders och bett att stiftet undersöker möjligheten att flytta biskopsämbetet från Stockholm till en mer ”central plats i landet”. Beskedet slog ner som en bomb bland biskopsämbetets personal, men biskopen meddelar att alla som så önskar ska få flytta med.

Emellertid är Vatikanens dokument – så som det brukar vara – öppet för tolkningar.
Avgörande är hur begreppet ”centralt” ska tolkas. Avses ”centralt” i förhållande till antalet katoliker eller ”centralt i landet”?

Om det är det förra som avses kan det bli Linköping eller kanske Jönköping som blir vår nya stiftsstad. I det senare fallet blir det sannolikt Hudiksvall.

Hudiksvall skulle vara passande eftersom en av de äldsta församlingarna i stiftet i modern tid fanns i Sörforsa.

Just nu pågår ett intensivt arbete med att hitta lämpliga lokaler på alla dessa platser i avvaktan på att stifts- resp teologiskarådet ska bli färdiga med sin tolkning av begreppet ”centralt”.

Både i Linköping och Jönköping finns kyrkor och andra lokaler som historiskt tillhört katolska kyrkan. Enligt uppgift är stiftsledningen beredd att betala stora pengar för att köpa loss dem från Svenska kyrkan.

- Hudiksvall ligger märkligt till, säger en person som vill vara anonym. Men om vi flyttar dit kan det skapa ganska många arbetstillfällen för Hudiksvallsborna eftersom vi planerar att starta ett bageri för hostior för att finansiera flytten.

Msgr Giovanni Struccatto, anställd på Kyrkliga rådet för internstruktur, med insyn i ärendet kommenterar:
- Det är en önskan i Rom att stiftsstäder ska ligga mer centralt placerade. Det minskar biskopens restid. Och som alla vet är tid pengar.

Msgr Struccatto ger också en förklaring till uppgiften att biskopsämbetet ska bygga upp en egenproduktion av hostior.
- Vi har begärt att man ska se över finansieringen av kyrkans verksamhet mer, och föreslår att man tar fram egna produkter så långt möjligt. Eller köper från lokala – företrädesvis katolska – producenter. Givetvis förstår vi att det med det nuvarande klimatet inte går att odla eget vin i de nordiska länderna. Men med den pågående globala uppvärmningen kan detta ändras snabbt – inget ont som inte har något gott med sig. Deus gracias!

Msgr Struccatto medger att man övervägde att dela stiftet i två.
- Men vi insåg att det skulle innebära mer arbete för fler personer utan att vi kan vara säkra på att mer blir gjort. Det var enkelt att besluta om att flytta stiftet från Stockholm. Vi förespråkar en återgång till rötterna, och den staden fanns inte ens när Ansgar kom till norden på 800-talet.

Detta senare uttalande skulle kunna tolkas som att åtminstone Kyrkliga rådet för infrastruktur skulle förorda en flytt till Uppsala, Östra Aros, där det ursprungliga katolska ärkestiftet låg.

Närmare besked om när och vart flyttlasset går meddelas från biskopsämbetet någon gång efter första april.

Jag vet inte om jag tycker stiftet ska ägna sig åt aprilskämt. Men ingen större skada kan ju ske när de drar till med så verklighetsfrånvända koncept som icke-stockholmscentrering - ingen skulle ju tro på något sådant...

Glad Guds Människoblivandes fest!

En av de största skandalerna i den liturgiska kalendern är att denna dag, då vi firar det kanske största mysteriet i mänsklighetens historia, Guds, den evige och obegränsades människoblivande, inte är en påbjuden högtid. Och det i denna tid av förnekande av just de allra minstas och försvarslösas värde.

Idag blev Gud kött för att bo bland oss, Han blev ett oskyldigt och försvarslöst barn i en tonårig moders sköte, i en tid då en moder till utomäktenskapliga barn kunde stenas till döds med lagens försvar. Maria hade idag uppmanats, om inte tvingats, till "fri" abort. "Du är för ung", "Du är en äktenskapsbryterska", "Ditt barn kommer inte accepteras i samhället". Redan innan Frälsaren föddes fick Hans moder utstå utanförskap och falska anklagelser, och så dela Hans lidande och kors.

Salig hon som trodde. Salig hon som led för Kristi skull.

"Et Verbum caro factum est, et habitavit in nobis"

Laetare 2009

För alla likasinnade liturginördar kommer här en mobilbild från Laetare i Kristus K:

Stöd påven!

Nu har namninsamlingen för att stödja påven i hans utsträckande av sin hand till SSPX' biskopar i lyftandet av deras exkommunikation nått 50 000 underskrifter. Skriv på du också, om du inte gjort det redan!

Skriv under här!