Missale Parvum!

Nu när Missale Parvum kommit vill jag uppmana alla att köpa den på Lilla Therese Bokhandel, den enda katolska bokhandeln jag känner till i Sverige som vill koncentrera sig på traditionellt katolsk litteratur. Kostar exakt lika mycket som att köpa direkt från Catholica, men det ger dessutom en varm känsla i hjärtat :)

SSPX, exkommunikationer och svensk journalistik

Ett flertal bloggar har uppmärksammat SSPX' problematiska relation till Kyrkan med anledning av Uppdrag Gransknings (vinklade) program i onsdags, som försökte framställa puckot till biskop Richard Williamsons antisemitiska uttalanden som vore de SSPX' lära. Inte bara allmänna sekulärmedia (SvD, DN, GP) har svalt denna framställning, utan även t.ex. Dagen.

Så gott som alla artiklar framställer SSPX som högerextremt. På detta vill jag svara att det som förenar SSPX är en religiös övertygelse, inte en politisk. Att kalla dem högerextrema över en kam är ungefär som att säga att alla svenskkyrkliga är vänsterpartister.
I de flesta av artiklarna kallas de "ultrakonservativa", och även om jag kan hålla med om att deras mest framträdande drag är en sorts (ibland överdriven) konservatism, får man inte blanda ihop konservatism med anledningen till exkommunikationen 1988, vilket t.ex. DN gör:

SSPX är så ultrakonservativt att påven utfärdade en bannlysning i slutet på 80-talet.

Detta citat ensamt visar att man låtit bli att göra efterforskningar. Anledningen till exkommunikationerna är inte s.k. "ultrakonservatism" utan att ärkebiskop Lefebvre trotsade påven och utförde kyrkorättsligt olagliga biskopsvigningar. biskop Williamson har fel och är dum i huvudet, men lyckligtvis för Sveriges journalistkår är dumhet inte tillräcklig anledning till exkommunikation.

Även stiftet har uttryckt sig på ett sätt jag själv tycker är lite olyckligt:

Dialog – med andra kristna, med människor av annan tro, och med alla människor av god vilja – blev centralt för kyrkans självförståelse. Vidare betonades lekfolkets betydelse. Detta kan inte SSPX acceptera[…]

Jag har inte bilden att SSPX skulle förringa lekfolkets betydelse, och dialog med ickekatoliker misstänker jag är centralt för varje religion som anser sig ha Sanningens fullhet och önskar allas frälsning. Däremot har man, med all rätt, stor skepsis gentemot "ekumenik" med samfund som saknar Apostolisk Succession. Men på stiftshemsidan uttrycks detta på ett sätt som får det att verka negativt.

Allt detta tumult har gjort att Svk har gjort SSPX "hemlösa" på många orter.

Nu har påpassligt ett rykte cirkulerat i någon vecka om att exkommunikationerna av SSPX' biskopar kan komma att hävas, kanske redan denna helg. Detta har naturligtvis resulterat i en mängd kommentarer och frågor på olika bloggar (t.ex. Rorate Caeli, NLM, WDTPRS).

En av privatbloggarna är Peter, som ställer flera frågor om var SSPX egentligen står, och avslutar med frågan

"Har SSPX för avsikt att …åtgärda [biskop Williamson och hans ståndpunkter] och i så fall hur?"

Mitt svar är att SSPX är "between a rock and a hard place":
Om SSPX ska behålla sin trovärdighet i sitt hävdande att de är inom Kyrkan, har ingen inom deras sällskap mandat att slänga ut en annan biskop. Varför? Jo, det är påven ensam som har mandat att tillsätta, avsätta, förflytta, bannlysa, suspendera eller laicera en biskop. Skulle SSPX slänga ut biskop Williamson utan påvens mandat vore det att ta sig påvlig makt. De har hamnat i en rävsax: Enda sättet att legitimt bli av med Williamson är att förenas med Rom, men det är sannolikt Williamson som är det största hindret mot återförening...

Dock påstås det att Williamson självmant skulle lämna SSPX om prästbrödraskapet skulle återförenas med Rom, så problemet kanske inte är så svårlöst ändå?

Vem hade trott....

...att något gott kunde komma från Katastrofal Villfarelse (KV)?

Jag tackar ödmjukast GG för att ha upplyst mig om att Paulus VI:s encyklika Humanae Vitae, om det mänskliga livets okränkbarhet och det därför bestämda avståndstagandet från artificiella preventivmedel, finns att ladda ner som icke kopieringsskyddad pdf på respekts hemsida.

Världsungdomsdagen 2008: Kristus och hans ställföreträdare

Kvinnliga präster ofelbart omöjligt

Vill ägna denna post åt att hänvisa alla intresserade av frågan om huruvida kvinnor någonsin kommer att kunna vigas till präster i Katolska Kyrkan till denna sammanfattning av vad Kyrkan säger.

En kortfattad sammanfattning av sammanfattningen.

Först understrykningar i Troskongregationens dokument Inter Insigniores, från 1976, bland annat citatet

[the Church] does not consider herself authorized to admit women to priestly ordination.

sedan referens och citat från Ordinatio Sacerdotalis (vilket är den text jag brukar peka på i diskussionen i frågan). Den avgörande passagen:

at the present time in some places it is nonetheless considered still open to debate, or the Church's judgment that women are not to be admitted to ordination is considered to have a merely disciplinary force. 

Wherefore, in order that all doubt may be removed regarding a matter of great importance, a matter which pertains to the Church's divine constitution itself, in virtue of my ministry of confirming the brethren (cf. Lk 22:32) I declare that the Church has no authority whatsoever to confer priestly ordination on women and that this judgment is to be definitively held by all the Church's faithful.

Tuve fortsätter sedan med något jag inte kände till - ett dubium som skickats in där man helt enkelt frågat om i vilken grad detta utlåtande är slutgiltigt och bindande.

Dubium: Whether the teaching that the Church has no authority whatsoever to confer priestly ordination on women, which is presented in the Apostolic Letter Ordinatio Sacerdotalis to be held definitively, is to be understood as belonging to the deposit of faith.

Responsum: In the affirmative.

This teaching requires definitive assent, since, founded on the written Word of God, and from the beginning constantly preserved and applied in the Tradition of the Church, it has been set forth infallibly by the ordinary and universal Magisterium (cf. Second Vatican Council, Dogmatic Constitution on the Church Lumen Gentium 25, 2). Thus, in the present circumstances, the Roman Pontiff, exercising his proper office of confirming the brethren (cf. Lk 22:32), has handed on this same teaching by a formal declaration, explicitly stating what is to be held always, everywhere, and by all, as belonging to the deposit of the faith.

Läs hela Tuves artikel här.

UPPDATERING om extraordinarie rit i GBG

Har nu fått höra att p. Frans-Eric ska gå en kurs i den äldre formen av Mässan (vilket troligen innefattar ett åtgärdande av eventuella brister i latinkunskaperna), vilket besvarar min undran om detta.

Jag ber också att få korrigera uppgiften att Jonseredsmässan skulle vara den *första* extraordinarie mässan efter Motu Propriot i GBG-området: Det har nämligen kommit till min kännedom att dekanen mycket riktigt kommer till GBG för att fira Mässan enligt extraordinarie form redan på Korsets upphöjelse, 14 september!

Jag har också hört olika källor prata om att det finns planer på ett regelbundet firande av Mässan enligt extraordinarie form inne i Kristus Konungen (vilket enligt mig är det enda logiska om man med en enda söndagsmässa per vecka vill tillfredsställa behovet i hela Västsverige). Eventuell invändning om "konkurrens" anser jag helt gripen ur luften. KK är det enda katolska kyrkorummet i regionen som faktiskt skulle fungera för något annat än stilla mässa. Och jag kan för mitt liv inte föreställa mig att de vill nöja sig med enbart stilla mässa?

Jag är personligen inställd på levithögmässa åtminstone en söndag i månaden. Har man både dekanen, p. Frans-Erik och en till präst, diakon eller akolyt, - i brist på sådana kan utan tvekan kristkonungens institut hjälpa till med kompetent person minst en gång i månaden. Och vad jag hört så vill kh och kaplan åtminstone lära sig formen, så en gång i månaden skulle de nog klara av att fylla den tredje vigda platsen.

Vad jag inte riktigt förstår är varför det fortfarande verkar finnas en uppfattning om att det vore kontroversiellt att fira Mässan som århundraden av helgon skulle känna igen den? Jag hade själv en sådan inställning fram tills för en tid sedan, då jag plötsligt insåg att de enda som klagar på traditionell katolicism (i någon som helst form) är en mycket liten klick liberaler, som dessutom inte har några hållbara argument för sin sak.

Och de som inte vill väcka "gamla bråkförsamlingen Göteborg" verkar ha glömt att de gånger GBG bråkat har det företrädesvis varit med kh, och då för att kh ändrat på saker i en antitraditionell riktning. Jag har inte hört talas om en enda namngiven faktisk individ eller grupp som faktiskt skulle ha något emot att vare sig återställa tabernaklet eller fira Mässan enligt den äldre formen. Tvärtom. De enda personer jag hört talas om överhuvudtaget skulle ha en åsikt i frågorna har varit positiva till återställande och visat en kärlek till äldre rit, musik, och verksamhet.

Jag ber alla eventuella läsare att be en kort bön för Kristus Konungens församling och ledning, att vare sig konflikträdsla eller irrationella argument skall stå i vägen för en ännu ljusare framtid.

The Beauty of Tradition

Beautiful video with beautiful music.

Tradition is that which does not die with a generation. Such immortality has to be beautiful.

(Videon skulle ha varit "veckans film" på Katolsk Observatör, men jag fick den inte att spela i min webbläsare. Var det bara jag som hade det problemet?)

Namninsamling för extraordinarie form i GBG

Utan vidare startade jag idag en namninsamling för regelbundet firande av Mässan enligt extraordinarie ("Tridentinsk") form i Göteborg. Summorum Pontificum (motu propriot som fr.o..m. 14 sept 2007 tar bort kravet på biskopligt godkännande för sådant firande) specificerar inte något antal lekmän som behövs för att kravet på en "stabil grupp" ska uppfyllas, men med tanke på hur stort behovet är av t.ex. den ungerska missionen i Sverige och att den trots allt existerar är jag övertygad om att det inte behövs så fasligt många underskrifter för att kravet skall anses vara uppfyllt vad avser firande i GBG.

Skriv på och sprid!

UPPDATERING: efter två dygn hade jag redan över 20 underskrifter. Vilket i min mening är tillräckligt många för att kunna utgöra en "stabil grupp". Dock tar jag hellre det säkra före det osäkra - jag väntar helst tills jag har 50 underskrifter innan jag visar listan för kyrkoherden. Men även om det skulle bli fler än så inom närmsta veckan vill jag ändå vänta åtminstone kanske två-tre veckor till, för att försäkra mig om att de flesta som är öppet intresserade ska hinna höra talas om listan och skriva på. Skulle det vara färre än 50 efter denna vänteperiod är jag ändå övertygad om att 35-40 underskrifter borde vara tillräckligt.

Motu Proprio

Först: Ursäkta bristen på uppdateringar. Har prioriterat annat senaste två veckorna. Men nu är tentor avklarade (eller snarare "uppvärmningen inför omtentan") och jag har börjat komma igång med jobbet som är på halvtid. Nog med bortförklaringar: till ämnet.

Så. Det verkar nu otvivelaktigt så att påven inom kort kommer att offentliggöra sin mytomspunna motu proprio (löst översatt "på eget initiativ / av egen vilja"). Ryktet som cirkulerat i över ett år, och sedermera bekräftats på högre och högre nivå över de senaste månaderna, säger att innehållet är ett närapå fullständigt borttagande av restriktionerna på att fira den Heliga Mässan enligt den form som var den enda som fanns (i den romerska delen av den latinska delen av den enda Katolska Kyrkan i kommunion med påven) fram till Andra Vatikankonciliet.

Mässan firad på detta vis är ett kärt barn, med många namn: "Tridentinsk mässa", "MR62", "mässan enligt förkonciliär rit", "Mässan enligt Missale Romanum 1962", "Pius V:s Mässa", "den traditionella mässan". Dessa olika namn har för- och nackdelar, som jag inte har för avsikt att gå igenom just för tillfället.

Vad jag förstått så går innehållet (i MP:t) ut på att det äldre sättet att fira Mässan skall kallas för "högtidlig form" eller något sådant. Man understryker alltså att MR62 och den senaste versionen av den postkonciliära formen ("Novus Ordo": Den nya ordningen [för Mässan]) båda tillhör samma rit, den romerska.

Jag känner mig inte kvalificerad att göra några expertutlåtanden om saken, då jag är både för ung och för oerfaren (har bara bevistat en enda (låg-)mässa enligt den äldre formen) för det.

Tankar och synpunkter: Latinets återkomst

Apropå en blogpost jag läste idag:

Katolska Kyrkan och liturgiskt språk.
Jag är inte i form för att strukturera mitt inlägg, så här kommer allt på en gång: Hur i hela friden kan vi ha prästbrist när det finns hundra "nationella präster"? I min församling hade vi fram tills alldeles nyligen 2 församlingspräster (kh + kaplan) i en församling på ca 5000 medlemmar, samt en diakon. Detta kan anses vara ganska standard, eller tom bra, för att vara västvärldsförsamling. Till saken hör dock att vi har inte mindre än 6 (sex) stycken "nationella själasörjare", utlånade av sina biskopar runt om i Europa boende i samma prästgård. På söndagar firar vi i församlingen sex mässor på fyra olika språk, och på vardagar tre eller fyra mässor. Vesprar och Rosenkransar finns också i det liturgiska utbudet. Så visst finns det saker att göra för de prästvigda. Frågan är bara om denna tyngd verkligen skall ligga på två-tre präster? De flesta av dessa mässor är på svenska. Det firas nästan 20 mässor i veckan på svenska, men bara en på spanska. Vore det inte rimligt att avskaffa spanska missionens monopol på prästen i fråga, så att han kan hjälpa den del av församlingen som behöver honom mest? Och om nu språket är så himla viktigt för polacker och kroater och slovener att de inte kan tänka sig att gå i mässan på det förhatliga språket svenska, så ser jag inga som helst problem med att återgå till Missa Latina. Kyrkan är inte nationell - den är katolsk.

Jag är trött på kulturträffar förklädda till katolskt mässfirande. Bor man i en församling så tillhör man församlingen. En polack eller kroat eller svensk ska gå till samma kyrkkaffen och prata med varandra, inte ägna sig åt nationalistisk självupphöjelse, som dessutom får deras barn - som tolkar föräldrarnas knäppa beteende som att det är deras polskhet som gör dem till katoliker, inte deras tro - att lämna Kyrkan så fort de slutat se sig själva som polacker.
Katolicism är bekännelse till Tron, inte till en språkgrupp.

Min lösning: avskaffa folkspråksmässorna och fira Missa latina istället, så tvingas nationalisterna gå till samma mässa som katolikerna.

Hoppas jag trampade rätt folk på tårna, och att resten har överseende med mig...

Catholic Kerry Watch

Catholic Kerry Watch är en site som visar hur "katolska" amerikanska politiker förhåller sig till sin kyrka i de etiska/moraliska frågorna. Fokus främst på Kerry, eftersom han var presidentkandidat.


Man kan ha olika uppfattningar om Bush. Jag har en, andra har andra. Men jag hoppas att de flesta inser att Kerry inte hade blivit en bra president, "åtminstone" beträffande etik/moral (inom citationstecken av den enkla anledningen att etik och moral är de enda fält som spelar någon större roll).



Beträffande rättfärdiga krig etc.:
Utan att veta vad presidenter och statschefer vet, visste, tror och trodde sig veta, och på vilka grunder kriget i fråga startades, och vilka effekter kriget får i det längre perspektivet jämfört med om det inte hade ägt rum
- utan denna kunskap kan man inte slå fast vare sig att kriget var rätt eller fel.

Att säga "de gjorde det för oljan" är t.ex. ett uttalande som för att kunna tas på allvar måste innebära att personen i fråga dels har information som övriga saknar, dels har uppfattningen att USA:s president är någon slags demon som offrar oskyldiga civila människor för att få olja.



Jag kan inte säga det med 100% säkerhet, men det tycks mig fullständigt befängt att en beskyddare av det ofödda livet och en bekännande kristen (och inte som Kerry av smörgårdsbordssort) skulle slakta oskyldiga människor för att få olja.