Eastern Cardinal actually *wearing* the cardinal's hat (not the biretta but the "heraldic hat")!!!
lunedì, maggio 28, 2007
Dappled Things
From Dappled Things:
Eastern Cardinal actually *wearing* the cardinal's hat (not the biretta but the "heraldic hat")!!!
Eastern Cardinal actually *wearing* the cardinal's hat (not the biretta but the "heraldic hat")!!!
giovedì, maggio 24, 2007
Himmelriket i öst
Den östliga traditionen i Kyrkan har musik och liturgi som bokstavligen inte är av denna världen.
Religionsfrihet i Sverige?
SvD: Kristna jagas i Sverige och utomlands
Det upphör inte att förvåna hur inkonsekvent omvärlden (här avses de styrande krafterna i den sekulariserade minoritet av omvärlden som brukar kallas "västvärlden", så europeiskt egocentrerat av mig...) är. Religionsfrihet betyder "frihet att tillhöra vilken religion man vill. Så långt är vi väl överens? 'Nej då', säger de, 'det betyder frihet från religion'.
Friheten till religion är nämligen förbehållen endast dem som samtidigt tillber demokratin och offrar rökelsekorn till relativismen.
De som inte låter prostituera bort sin religions exklusiva sanningsanspråk göre sig icke besvär. Katoliker, ortodoxa, vissa fundamentalistprotestanter samt rättrogna judar är elakartade tumörer på det framåtskridande, allt renare, upplysta samhället, som bara kan endast tolereras så länge de håller sig borta från samhällsdebatter och den kliniskt Gudsbefriade ytan på det alltolererande och allgoda Samhället.
Att hävda Guds överhöghet och Kyrkans rätt att fastslå moraliskt rätt och fel, eller framför allt att säga att den som tror något som strider mot Kyrkans lära faktiskt har fel, är att häda mot relativismen, och utesluter uttalaren från tillträde till annat än lägsta kastens jobb, ungefär som i svk, där kvinnoprästmotståndare inte får bli kyrkoherdar...
Det upphör inte att förvåna hur inkonsekvent omvärlden (här avses de styrande krafterna i den sekulariserade minoritet av omvärlden som brukar kallas "västvärlden", så europeiskt egocentrerat av mig...) är. Religionsfrihet betyder "frihet att tillhöra vilken religion man vill. Så långt är vi väl överens? 'Nej då', säger de, 'det betyder frihet från religion'.
Friheten till religion är nämligen förbehållen endast dem som samtidigt tillber demokratin och offrar rökelsekorn till relativismen.
De som inte låter prostituera bort sin religions exklusiva sanningsanspråk göre sig icke besvär. Katoliker, ortodoxa, vissa fundamentalistprotestanter samt rättrogna judar är elakartade tumörer på det framåtskridande, allt renare, upplysta samhället, som bara kan endast tolereras så länge de håller sig borta från samhällsdebatter och den kliniskt Gudsbefriade ytan på det alltolererande och allgoda Samhället.
Att hävda Guds överhöghet och Kyrkans rätt att fastslå moraliskt rätt och fel, eller framför allt att säga att den som tror något som strider mot Kyrkans lära faktiskt har fel, är att häda mot relativismen, och utesluter uttalaren från tillträde till annat än lägsta kastens jobb, ungefär som i svk, där kvinnoprästmotståndare inte får bli kyrkoherdar...
martedì, maggio 22, 2007
Lyckligt äktenskap utan Gud?
Saxat från gahlmans blog: Vad bygger ett lyckligt äktenskap på?
"1. Varannan borgerlig vigsel slutar med skilsmässa: 50%.
2. I de fall då det har varit en kyrklig vigsel men utan något praktiserande av tron så slutar vart tredje äktenskap med skilsmässa: 33%.
3. I de fall då det har varit en kyrklig vigsel och paret deltar i daglig mässa tillsammans, är oddsen för skilsmässa en på femtio: 2%.
4. I de fall då det har varit en kyrklig vigsel och paret deltar i daglig mässa och ber tillsammans varje dag, är oddsen för skilsmässa en på 1429, dvs. knappt 0,07%."
Läs hela gahlmans artikel
"1. Varannan borgerlig vigsel slutar med skilsmässa: 50%.
2. I de fall då det har varit en kyrklig vigsel men utan något praktiserande av tron så slutar vart tredje äktenskap med skilsmässa: 33%.
3. I de fall då det har varit en kyrklig vigsel och paret deltar i daglig mässa tillsammans, är oddsen för skilsmässa en på femtio: 2%.
4. I de fall då det har varit en kyrklig vigsel och paret deltar i daglig mässa och ber tillsammans varje dag, är oddsen för skilsmässa en på 1429, dvs. knappt 0,07%."
Läs hela gahlmans artikel
lunedì, maggio 21, 2007
Webbokhandel
Jag har knåpat ihop ett utkast till en webshop, Lilla Therese Bokhandel, som även är känd som Katolsk Bokhandel i Göteborg. Hemsidan kommer att ligga här. Sidan som är där nu är webföretagets eget utkast. Jag tycker mitt ser seriösare ut:
"Sola Scriptura" and reality
10 Questions for "Bible Christians":
1) Where did Jesus give instructions that the Christian faith should be based exclusively on a book?
2) Other than the specific command to John to pen the Revelation, where did Jesus tell His apostles to write anything down and compile it into an authoritative book?
3) Where in the New Testament do the apostles tell future generations that the Christian faith will be based solely on a book?
4) If the meaning of the Bible is so clear-so easily interpreted-and if the Holy Spirit leads every Christian to interpret it for themselves, then why are there so many different Protestant denominations, and millions of individual Protestants, all interpreting the Bible differently?
5) How did the early Church evangelize and overthrow the Roman Empire, survive and prosper almost 350 years, without knowing for sure which books belong in the canon of Scripture?
6) Who in the Church had the authority to determine which books belonged in the New Testament canon and to make this decision binding on all Christians? If nobody has this authority, then can I remove or add books to the canon on my own authority?
7) Why do Protestant scholars recognize the early Church councils at Hippo and Carthage as the first instances in which the New Testament canon was officially ratified, but ignore the fact that those same councils ratified the Old Testament canon used by the Catholic Church today but abandoned by Protestants at the Reformation?
8) If the early Church believed in sola Scriptura, why do the creeds of the early Church always say "we believe in the Holy Catholic Church," and not "we believe in Holy Scripture"?
9) The time interval between the Resurrection and the establishment of the New Testament canon in AD 382 is roughly the same as the interval between the arrival of the Mayflower in America and the present day. Therefore, since the early Christians had no defined New Testament for almost four hundred years, how did they practice sola Scriptura?
10) If Christianity is a "book religion," how did it flourish during the first 1500 years of Church history when the vast majority of people were illiterate?
1) Where did Jesus give instructions that the Christian faith should be based exclusively on a book?
2) Other than the specific command to John to pen the Revelation, where did Jesus tell His apostles to write anything down and compile it into an authoritative book?
3) Where in the New Testament do the apostles tell future generations that the Christian faith will be based solely on a book?
4) If the meaning of the Bible is so clear-so easily interpreted-and if the Holy Spirit leads every Christian to interpret it for themselves, then why are there so many different Protestant denominations, and millions of individual Protestants, all interpreting the Bible differently?
5) How did the early Church evangelize and overthrow the Roman Empire, survive and prosper almost 350 years, without knowing for sure which books belong in the canon of Scripture?
6) Who in the Church had the authority to determine which books belonged in the New Testament canon and to make this decision binding on all Christians? If nobody has this authority, then can I remove or add books to the canon on my own authority?
7) Why do Protestant scholars recognize the early Church councils at Hippo and Carthage as the first instances in which the New Testament canon was officially ratified, but ignore the fact that those same councils ratified the Old Testament canon used by the Catholic Church today but abandoned by Protestants at the Reformation?
8) If the early Church believed in sola Scriptura, why do the creeds of the early Church always say "we believe in the Holy Catholic Church," and not "we believe in Holy Scripture"?
9) The time interval between the Resurrection and the establishment of the New Testament canon in AD 382 is roughly the same as the interval between the arrival of the Mayflower in America and the present day. Therefore, since the early Christians had no defined New Testament for almost four hundred years, how did they practice sola Scriptura?
10) If Christianity is a "book religion," how did it flourish during the first 1500 years of Church history when the vast majority of people were illiterate?
sabato, maggio 19, 2007
Altar servers / Ministranter
Regarding the several discussions I've had regarding female altar servers (the infant sibling word of altar boy, 2000 years old):
"[...]
Now, in the case of a religious tradition which has not only existed, but has been consciously, continuously, and emphatically reaffirmed and insisted upon for two millennia, there must be a very strong presumption that such a tradition reflects the will of Christ. And this is in fact the case with the tradition against female altar service. In the Vatican journal Notitiæ, the liturgical scholar we have already mentioned, Aimé-Georges Martimort, affirms that
[the] general discipline of the Church [against female altar service] has been set in stone by canon 44 of the Collection of Laodicea which dates generally from the end of the 4th century and which has figured in almost all canonical collections of East and West.
Martimort also recalls that Popes ever since St. Gelasius in 494 had denounced this practice as an abuse. It appears there were already feminist influences making themselves felt in Sicily and southern Italy at that time, and Pope St. Gelasius felt obliged to write to the bishops of those regions saying
We have heard with sorrow of the great contempt [mépris] with which the sacred mysteries have been treated. It has reached the point where women have been encouraged to serve at the altar, and to carry out roles that are not suited to their sex, having been assigned exclusively to those of masculine gender.
Every edition of the Roman Missal from 1570 till 1962 carried the prohibition of female altar servers, as did the 1917 Code of Canon Law (c. 813, §2), not to mention the documents of the post-conciliar liturgical reform in their earlier and less radical phase."
the original article is much longer, and worth to read. Found it via this blog.
"[...]
Now, in the case of a religious tradition which has not only existed, but has been consciously, continuously, and emphatically reaffirmed and insisted upon for two millennia, there must be a very strong presumption that such a tradition reflects the will of Christ. And this is in fact the case with the tradition against female altar service. In the Vatican journal Notitiæ, the liturgical scholar we have already mentioned, Aimé-Georges Martimort, affirms that
[the] general discipline of the Church [against female altar service] has been set in stone by canon 44 of the Collection of Laodicea which dates generally from the end of the 4th century and which has figured in almost all canonical collections of East and West.
Martimort also recalls that Popes ever since St. Gelasius in 494 had denounced this practice as an abuse. It appears there were already feminist influences making themselves felt in Sicily and southern Italy at that time, and Pope St. Gelasius felt obliged to write to the bishops of those regions saying
We have heard with sorrow of the great contempt [mépris] with which the sacred mysteries have been treated. It has reached the point where women have been encouraged to serve at the altar, and to carry out roles that are not suited to their sex, having been assigned exclusively to those of masculine gender.
Every edition of the Roman Missal from 1570 till 1962 carried the prohibition of female altar servers, as did the 1917 Code of Canon Law (c. 813, §2), not to mention the documents of the post-conciliar liturgical reform in their earlier and less radical phase."
the original article is much longer, and worth to read. Found it via this blog.
venerdì, maggio 18, 2007
giovedì, maggio 17, 2007
A Catholic parish
Klippt från / Taken from crisismagazine.com:
23 Ways To Identify a Faithful Parish
1. There is at least one daily Mass. Obviously, if a parish shares a pastor with other parishes, this may not always be possible. But barring that, a parish needs to offer daily Mass.
2. Confession is offered for a set time... not just "by appointment only." The absolute importance of that sacrament must not be diminished.
3. The tabernacle is inside the main church in a prominent place. It's always frustrating to have to play "Where's Jesus?" when you walk into a parish for the first time. I recall once when visiting a church I'd never been in before, I confusedly genuflected to everything from the cantor to a statue of St. Therese before I figured out where the tabernacle was.
4. The church has kneelers. Period.
5. The church doesn't have a sign in the front that describes itself as a "Catholic Community." I know, this one seems petty at first, but it tends to be true. If a parish has an objection to the word "church," that's a good indication that a larger problem exists. And if that parish magnifies the nonsense with a sign that says something like, "An Open, Inclusive Community of Catholic Christians Who Care and Share," stop, turn around, run.
6. As you enter the church, you see people in the pews in prayer or, at least, reverent silence. If, on the other hand, it looks like social time down at the bingo parlor, that's a bad sign.
7. The Mass is not intentionally altered through the use of inclusive language.
8. The Mass is said according to the General Instruction of the Roman Missal and the instructions of the local bishop. Improvisation is great in jazz. Mass isn't jazz.
9. The gospel is not being read, nor the homily given, by someone other than a priest or deacon.
10. Latin has pride of place in the Mass. It's right there in the documents of the Second Vatican Council. That should be reflected in the liturgy itself.
11. The bread for the Eucharist isn't made with added ingredients not allowed by the Church. Honey, for example.
12. The liturgical music focuses on God, not the community. We are there, after all, to worship Him, not ourselves. And there's never a good reason to sing songs about bridges over troubled waters. You can do that at home, Mr. Garfunkel.
13. Extraordinary ministers do not outnumber the parishioners. There's a reason, after all, that we refer to them as EXTRAORDINARY ministers. We only use them when there are too many people for the priest and deacon to handle.
14. If you're able to find the mission statement of the parish (it's often carried in the bulletin), make sure it says something about fidelity to the Magisterium of the Church.
15. And while you're thumbing through the bulletin, see if there are other good groups there, like the Knights of Columbus, Legion of Mary, St. Vincent de Paul, and Holy Name Society. A faithful Bible study group is also a great sign.
16. The parish offers some form of Eucharistic adoration.
17. The parish has an active Pro-Life ministry, as well as a ministry that cares for the poor.
18. The priest wears his collar. Now, obviously, if you see your local pastor jogging one morning, he's not going to be wearing his clericals. But a priest should generally look the part. It's an important witness to the secular world and a sign that he recognizes the great value of his own vocation.
19. The pastor isn't afraid to preach on the tough issues: abortion, divorce, contraception, cloning, etc. That's not to say that every homily should cover those topics. But a priest should truly believe the Church's teaching and defend them without pause.
20. The parish's marriage preparation program includes instruction in Natural Family Planning (NFP). And if someone involved in the program describes NFP as "the rhythm method," go immediately limp and drop to the ground. With luck, he'll think you passed out and will take you to the emergency room, far, far away from that parish.
21. The church has a vibrant religious education program for both children and adults based on the Catechism of the Catholic Church. You might also try to find out who's involved in the program and where they received their own formation.
22. The church's Website doesn't link to dissident groups like Call to Action, Voice of the Faithful, or Catholics for a Free Choice.
And finally...
23. If there's a literature rack in the church, look at the publications the parish is carrying. Dissident magazines or newspapers tend to go hand in hand with a dissident parish. On the other hand, should you see a copy of Crisis in the rack, join that parish. The pastor is clearly a man of great taste and refinement.
23 Ways To Identify a Faithful Parish
1. There is at least one daily Mass. Obviously, if a parish shares a pastor with other parishes, this may not always be possible. But barring that, a parish needs to offer daily Mass.
2. Confession is offered for a set time... not just "by appointment only." The absolute importance of that sacrament must not be diminished.
3. The tabernacle is inside the main church in a prominent place. It's always frustrating to have to play "Where's Jesus?" when you walk into a parish for the first time. I recall once when visiting a church I'd never been in before, I confusedly genuflected to everything from the cantor to a statue of St. Therese before I figured out where the tabernacle was.
4. The church has kneelers. Period.
5. The church doesn't have a sign in the front that describes itself as a "Catholic Community." I know, this one seems petty at first, but it tends to be true. If a parish has an objection to the word "church," that's a good indication that a larger problem exists. And if that parish magnifies the nonsense with a sign that says something like, "An Open, Inclusive Community of Catholic Christians Who Care and Share," stop, turn around, run.
6. As you enter the church, you see people in the pews in prayer or, at least, reverent silence. If, on the other hand, it looks like social time down at the bingo parlor, that's a bad sign.
7. The Mass is not intentionally altered through the use of inclusive language.
8. The Mass is said according to the General Instruction of the Roman Missal and the instructions of the local bishop. Improvisation is great in jazz. Mass isn't jazz.
9. The gospel is not being read, nor the homily given, by someone other than a priest or deacon.
10. Latin has pride of place in the Mass. It's right there in the documents of the Second Vatican Council. That should be reflected in the liturgy itself.
11. The bread for the Eucharist isn't made with added ingredients not allowed by the Church. Honey, for example.
12. The liturgical music focuses on God, not the community. We are there, after all, to worship Him, not ourselves. And there's never a good reason to sing songs about bridges over troubled waters. You can do that at home, Mr. Garfunkel.
13. Extraordinary ministers do not outnumber the parishioners. There's a reason, after all, that we refer to them as EXTRAORDINARY ministers. We only use them when there are too many people for the priest and deacon to handle.
14. If you're able to find the mission statement of the parish (it's often carried in the bulletin), make sure it says something about fidelity to the Magisterium of the Church.
15. And while you're thumbing through the bulletin, see if there are other good groups there, like the Knights of Columbus, Legion of Mary, St. Vincent de Paul, and Holy Name Society. A faithful Bible study group is also a great sign.
16. The parish offers some form of Eucharistic adoration.
17. The parish has an active Pro-Life ministry, as well as a ministry that cares for the poor.
18. The priest wears his collar. Now, obviously, if you see your local pastor jogging one morning, he's not going to be wearing his clericals. But a priest should generally look the part. It's an important witness to the secular world and a sign that he recognizes the great value of his own vocation.
19. The pastor isn't afraid to preach on the tough issues: abortion, divorce, contraception, cloning, etc. That's not to say that every homily should cover those topics. But a priest should truly believe the Church's teaching and defend them without pause.
20. The parish's marriage preparation program includes instruction in Natural Family Planning (NFP). And if someone involved in the program describes NFP as "the rhythm method," go immediately limp and drop to the ground. With luck, he'll think you passed out and will take you to the emergency room, far, far away from that parish.
21. The church has a vibrant religious education program for both children and adults based on the Catechism of the Catholic Church. You might also try to find out who's involved in the program and where they received their own formation.
22. The church's Website doesn't link to dissident groups like Call to Action, Voice of the Faithful, or Catholics for a Free Choice.
And finally...
23. If there's a literature rack in the church, look at the publications the parish is carrying. Dissident magazines or newspapers tend to go hand in hand with a dissident parish. On the other hand, should you see a copy of Crisis in the rack, join that parish. The pastor is clearly a man of great taste and refinement.
mercoledì, maggio 16, 2007
Beautiful Chant
Listen to this! I'd like to have that kind of chant at my church...
venerdì, maggio 11, 2007
Ang. ekumenik
På SvDs hemsida har man i dagarna kunnat läsa en artikel av Per Beskow apropå samarbete mellan Katolska Kyrkan och andra samfund, t.ex. Livets ord. Läsvärd och bra artikel, som inte svävar ut i drömmande högtflygande visioner. Läs den. Han understryker Kyrkans upphöjda syn på förnuftet, att blind bibelfundamentalism aldrig varit och aldrig kan bli en del av hur Kyrkan fungerar.
Bibeln är en källa till Sanningen, som i det väsentliga är ofelbar, ja. Men Gud har gett oss både var sitt individuellt huvud att tänka med, och ett universellt huvud för Kyrkan, påven tillsammans med läroämbetet, som hjälper oss urskilja och förstå Sanningen.
Vi står nära Livets ord och en del pingstförsamlingar i mycket, eller rättare sagt har de kommit allt närmare oss. Detta är en källa till glädje. Men det innebär inte att de plötsligt som samfund betraktade skulle börja anses som fullvärdiga medlemmar i Kyrkan.
Livets ord har en bra ledare. Tänk vad han skulle kunna åstadkomma i Kyrkans fulla gemenskap...
Bibeln är en källa till Sanningen, som i det väsentliga är ofelbar, ja. Men Gud har gett oss både var sitt individuellt huvud att tänka med, och ett universellt huvud för Kyrkan, påven tillsammans med läroämbetet, som hjälper oss urskilja och förstå Sanningen.
Vi står nära Livets ord och en del pingstförsamlingar i mycket, eller rättare sagt har de kommit allt närmare oss. Detta är en källa till glädje. Men det innebär inte att de plötsligt som samfund betraktade skulle börja anses som fullvärdiga medlemmar i Kyrkan.
Livets ord har en bra ledare. Tänk vad han skulle kunna åstadkomma i Kyrkans fulla gemenskap...
sabato, maggio 05, 2007
Tankar och synpunkter: Latinets återkomst
Apropå en blogpost jag läste idag:
Katolska Kyrkan och liturgiskt språk.
Jag är inte i form för att strukturera mitt inlägg, så här kommer allt på en gång: Hur i hela friden kan vi ha prästbrist när det finns hundra "nationella präster"? I min församling hade vi fram tills alldeles nyligen 2 församlingspräster (kh + kaplan) i en församling på ca 5000 medlemmar, samt en diakon. Detta kan anses vara ganska standard, eller tom bra, för att vara västvärldsförsamling. Till saken hör dock att vi har inte mindre än 6 (sex) stycken "nationella själasörjare", utlånade av sina biskopar runt om i Europa boende i samma prästgård. På söndagar firar vi i församlingen sex mässor på fyra olika språk, och på vardagar tre eller fyra mässor. Vesprar och Rosenkransar finns också i det liturgiska utbudet. Så visst finns det saker att göra för de prästvigda. Frågan är bara om denna tyngd verkligen skall ligga på två-tre präster? De flesta av dessa mässor är på svenska. Det firas nästan 20 mässor i veckan på svenska, men bara en på spanska. Vore det inte rimligt att avskaffa spanska missionens monopol på prästen i fråga, så att han kan hjälpa den del av församlingen som behöver honom mest? Och om nu språket är så himla viktigt för polacker och kroater och slovener att de inte kan tänka sig att gå i mässan på det förhatliga språket svenska, så ser jag inga som helst problem med att återgå till Missa Latina. Kyrkan är inte nationell - den är katolsk.
Jag är trött på kulturträffar förklädda till katolskt mässfirande. Bor man i en församling så tillhör man församlingen. En polack eller kroat eller svensk ska gå till samma kyrkkaffen och prata med varandra, inte ägna sig åt nationalistisk självupphöjelse, som dessutom får deras barn - som tolkar föräldrarnas knäppa beteende som att det är deras polskhet som gör dem till katoliker, inte deras tro - att lämna Kyrkan så fort de slutat se sig själva som polacker.
Katolicism är bekännelse till Tron, inte till en språkgrupp.
Min lösning: avskaffa folkspråksmässorna och fira Missa latina istället, så tvingas nationalisterna gå till samma mässa som katolikerna.
Hoppas jag trampade rätt folk på tårna, och att resten har överseende med mig...
Katolska Kyrkan och liturgiskt språk.
Jag är inte i form för att strukturera mitt inlägg, så här kommer allt på en gång: Hur i hela friden kan vi ha prästbrist när det finns hundra "nationella präster"? I min församling hade vi fram tills alldeles nyligen 2 församlingspräster (kh + kaplan) i en församling på ca 5000 medlemmar, samt en diakon. Detta kan anses vara ganska standard, eller tom bra, för att vara västvärldsförsamling. Till saken hör dock att vi har inte mindre än 6 (sex) stycken "nationella själasörjare", utlånade av sina biskopar runt om i Europa boende i samma prästgård. På söndagar firar vi i församlingen sex mässor på fyra olika språk, och på vardagar tre eller fyra mässor. Vesprar och Rosenkransar finns också i det liturgiska utbudet. Så visst finns det saker att göra för de prästvigda. Frågan är bara om denna tyngd verkligen skall ligga på två-tre präster? De flesta av dessa mässor är på svenska. Det firas nästan 20 mässor i veckan på svenska, men bara en på spanska. Vore det inte rimligt att avskaffa spanska missionens monopol på prästen i fråga, så att han kan hjälpa den del av församlingen som behöver honom mest? Och om nu språket är så himla viktigt för polacker och kroater och slovener att de inte kan tänka sig att gå i mässan på det förhatliga språket svenska, så ser jag inga som helst problem med att återgå till Missa Latina. Kyrkan är inte nationell - den är katolsk.
Jag är trött på kulturträffar förklädda till katolskt mässfirande. Bor man i en församling så tillhör man församlingen. En polack eller kroat eller svensk ska gå till samma kyrkkaffen och prata med varandra, inte ägna sig åt nationalistisk självupphöjelse, som dessutom får deras barn - som tolkar föräldrarnas knäppa beteende som att det är deras polskhet som gör dem till katoliker, inte deras tro - att lämna Kyrkan så fort de slutat se sig själva som polacker.
Katolicism är bekännelse till Tron, inte till en språkgrupp.
Min lösning: avskaffa folkspråksmässorna och fira Missa latina istället, så tvingas nationalisterna gå till samma mässa som katolikerna.
Hoppas jag trampade rätt folk på tårna, och att resten har överseende med mig...
Iscriviti a:
Post (Atom)
Post
