Progressiva glasögon

Det slog mig just att "progressiva" läser konciliedokument som djävulen läser Bibeln.

(apropå senaste inlägget på katolicism-vanställning)

Reaktionen var förstås förutsägbar. Men vad är då svaret?

Biskop Lefevbre biskopsvigde olagligt men giltigt. Hans vigningar resulterade i exkommunikationer för att han genom denna schismatiska handling medvetet trotsade påven. Detta gjorde han i vad han utifrån kyrkolagen menade vara en nödsituation. Huruvida så var fallet kan man diskutera länge. Den schismatiska handlingen var biskopsvigningen - men enligt katolsk tro kan vigningar aldrig tas tillbaka. Det som krävdes för att häva exkommunikationerna var en vilja att försonas, vad gäller det övriga har de en tro som är förenlig åtminstone med Trient-katekesen, och därmed otvivelaktigt med majoriteten av den nya katekesen. Det finns ingen fastslagen lära som de offentligt förnekat.

De som försökt att viga kvinnor har däremot gjort något inte bara olagligt utan samtidigt ogiltigt. Precis som Björn Gustavsson inte är giltig materia till fröken Sverige, inte för att han inte skulle passa i baddräkt utan för att han är man - är inte kvinnor giltig materia till prästämbetet, inte för att de inte kan vara själavårdare utan för att de är kvinnor. Kyrkan har slutgiltigt slagit fast att hon inte har mandat att viga kvinnor till präster. End of story. Dessa "vigare" går alltså inte bara emot föränderlig kyrkolag (som är bindande) utan förnekar explicit kyrkans fastslagna lära, genom att hävda att kvinnor kan och har vigts till präster, vilket var och en som inte är blind kan läsa i t.ex. Ordinatio Sacerdotalis n. 4 att det är lögn.

Om de av den sistnämnda sorten vill få sina exkommunikationer hävda, måste de inte bara tala om att de vill det, utan måste till ett minimum sluta utge sig för att vara något Kyrkan slagit fast inte existerar. Man kan inte förvänta sig att bli insläppt till sin fotbollsklubbs supporterlokal med ett motståndarlags tröja på sig, hur mycket man än vill komma in i värmen.

Kvinnliga präster ofelbart omöjligt

Vill ägna denna post åt att hänvisa alla intresserade av frågan om huruvida kvinnor någonsin kommer att kunna vigas till präster i Katolska Kyrkan till denna sammanfattning av vad Kyrkan säger.

En kortfattad sammanfattning av sammanfattningen.

Först understrykningar i Troskongregationens dokument Inter Insigniores, från 1976, bland annat citatet

[the Church] does not consider herself authorized to admit women to priestly ordination.

sedan referens och citat från Ordinatio Sacerdotalis (vilket är den text jag brukar peka på i diskussionen i frågan). Den avgörande passagen:

at the present time in some places it is nonetheless considered still open to debate, or the Church's judgment that women are not to be admitted to ordination is considered to have a merely disciplinary force. 

Wherefore, in order that all doubt may be removed regarding a matter of great importance, a matter which pertains to the Church's divine constitution itself, in virtue of my ministry of confirming the brethren (cf. Lk 22:32) I declare that the Church has no authority whatsoever to confer priestly ordination on women and that this judgment is to be definitively held by all the Church's faithful.

Tuve fortsätter sedan med något jag inte kände till - ett dubium som skickats in där man helt enkelt frågat om i vilken grad detta utlåtande är slutgiltigt och bindande.

Dubium: Whether the teaching that the Church has no authority whatsoever to confer priestly ordination on women, which is presented in the Apostolic Letter Ordinatio Sacerdotalis to be held definitively, is to be understood as belonging to the deposit of faith.

Responsum: In the affirmative.

This teaching requires definitive assent, since, founded on the written Word of God, and from the beginning constantly preserved and applied in the Tradition of the Church, it has been set forth infallibly by the ordinary and universal Magisterium (cf. Second Vatican Council, Dogmatic Constitution on the Church Lumen Gentium 25, 2). Thus, in the present circumstances, the Roman Pontiff, exercising his proper office of confirming the brethren (cf. Lk 22:32), has handed on this same teaching by a formal declaration, explicitly stating what is to be held always, everywhere, and by all, as belonging to the deposit of the faith.

Läs hela Tuves artikel här.

Kvinnopräster i Katolska Kyrkan?

Det går sällan många dagar mellan medias antikatolikpropagandaartiklar (långt, men tyvärr användbart ord), något man efter ett tag lär sig sluta låta förstöra ens dag. Vad jag dock inte ännu slutat störa mig på är när folk som utger sig för att vara katoliker sväljer liberalidéerna med hull och hår utan att ens kolla fakta och, inte minst, Kyrkans lära. Här följer ett blogginlägg på svenska som jag läste nyligen:

Så har nyheterna blåsts upp igen om rekordstora skadestånd till dem som råkat ut för pedofilpräster - denna gång i Los Angeles - skadestånd som sannolikt skulle ha blivit ännu större ifall det hade hamnat i rätten.

Redan i inledningen kommer sakfel: Förövarna var i majoriteten av fallen inte pedofiler utan homofiler: offren var övervägande män, och den stora gruppen var tonåringar, pubertetspojkar.

Man kan undra vad som händer med förövarna - går de fria nu tack vare skadestånden? Vidtas inga åtgärder? Och vad gör man framöver för att detta inte ska hända igen?

Beträffande vad som gjorts efter upptäckten av brotten hänvisar jag till följande graf:


och vad gäller förebyggande arbete är detta redan gjort. Liberalgenerationen är på utdöende, och därmed homofilprästerna:

När ska man öppna dörrarna för normalt funtade prästkandidater (bl.a. gifta män och kvnnor)?

Normalt funtade präster ÄR välkomna, däremot inte ansökande med problem med sin sexualitet. Som skribenten kanske känner till utfärdades kort efter upptäckten av homofilskandalen ett dokument som förbjuder personer med homosexuella tendenser att antas till prästutbildning, samt ett påbud att alla USA:s prästseminarier skulle kontrolleras.

Sedan till den odödliga (åtminstone tills 68-orna dött ut) "frågan" om prästinnor. Vatikanen har med all tydlighet fastslagit att det inte ligger i Kyrkans mandat att viga kvinnor till präster: Jesus valde enbart manliga apostlar, och hade han velat kalla kvinnor till denna tjänst hade han förstås gjort det. Ordinatio Sacerdotalis är det senaste i raden av dokument att klargöra att det är slutdiskuterat i frågan. punkt 4 lyder på engelska:

4. Although the teaching that priestly ordination is to be reserved to men alone has been preserved by the constant and universal Tradition of the Church and firmly taught by the Magisterium in its more recent documents, at the present time in some places it is nonetheless considered still open to debate, or the Church's judgment that women are not to be admitted to ordination is considered to have a merely disciplinary force.

Wherefore, in order that all doubt may be removed regarding a matter of great importance, a matter which pertains to the Church's divine constitution itself, in virtue of my ministry of confirming the brethren (cf. Lk 22:32) I declare that the Church has no authority whatsoever to confer priestly ordination on women and that this judgment is to be definitively held by all the Church's faithful.

Invoking an abundance of divine assistance upon you, venerable brothers, and upon all the faithful, I impart my apostolic blessing.

Roma locuta est, causa finita.

Är individers missgärningar kyrkans ansvar - borde de inte ställas till svars personligen? (I och för sig har kyrkan i detta fall viss del i skulden eftersom man bara har förflyttat förövarna - men ytterst - har individen inget eget ansvar om denne är anställd av kyrkan?)

"Kyrkan" har inte "bara flyttat runt" dem. Vissa idioter till biskopar har dock som hon säger flyttat runt inte bara engångsförbrytare i hopp om bättring, utan även flergångsförbrytare. Vore jag påven skulle jag låta dem bli nuntier i Burundi eller Ekvatiorialguinea. I den mån de känt till förbrytelserna efter omflyttning utan att åtgärda saken är de lika skyldiga som förövarna själva.

DN sammanfattar det som också är mina frågor bra:

"Påven Benedictus XV har i försiktiga ordalag sagt att katolska kyrkan måste vidta åtgärder för att komma till rätta med problemet och återvinna ett förtroende som gått förlorat.

Men Vatikanen har ännu inte visat någon beredskap att diskutera mer radikala förändringar som en del kritiker ser som nödvändiga: ett upphävande av celibatet, rätt för präster att ingå giftermål och öppen dörr för kvinnliga präster."

Celibatet har ingenting med saken att göra. Förövarna utgör för det första en mycket liten procentandel av prästerskapet, och för det andra var majoriteten av offren pojkar. Om man vill göra ett sådant sakförhållande till ett problem med celibat måste man i konsekvensens namn förespråka homogifte mellan personer med en åldersskillnad på i de flesta fall över 30 år. Beträffande kvinnopräster är det fortfarande inte en fråga om "rättigheter" utan om att Kyrkan har i uppdrag att följa Jesus Kristus, inte de senaste 50 årens liberalagenda. Prästämbetet är inte en rättighet, det är ett kall.

Källor:
Closed Cafeteria
Ordinatio Sacerdotalis