OF - värd att behålla?

Ett förslag lämnades i comboxen till föregående inlägg att man förutom att återinföra korskrank/kommunionbänkar borde "självklart avskaffa NOM" [d.v.s. "Novus Ordo Missae", den nya mässordningen, min anm.]. Det förstnämnda håller jag helhjärtat med om, men det senares självklarhet vill jag inte skriva under på - jag tror inte att det är nödvändigt, än mindre självklart, dock på förutsättning att ett antal uppskärpningar görs.
Kommentaren återges först, därefter följer mitt svar:

Bra där!
Visst är Summorum en fantastisk gåva som påven har givit Kyrkan. Men mycket arbete återstår innan den heliga Kyrkan är restaurerad till sin forna glans för världen!
Dags att återinföra korskranket? en vit duk som viks över det inför kommunionen?
Plus självklart: avskaffa NOM

Mja - jag är visserligen benägen att hålla med om att OF i sig inte tillför något, om man tar hänsyn till att EF numera får firas med läsningarna på folkspråk. Men...

Om OF-mässan skulle firas ad Deum,
om gregorianiken skulle få en naturlig ordinarie plats i liturgin,
om man lät bli kvinnliga ministanter,
om man lät bli handkommunion,
om man firade oftast på latin,
om man undvek koncelebration,
och om ministranterna skulle bete sig som vid EF-mässor
- en rad med "om" som inte är förbjudna -
så är jag inte säker på att det skulle finnas så mycket att störa sig på med dem.

Kanske skulle jag till och med föredra en så firad OF-mässa framför en EF-mässa där folket över lag inte är delaktiga alls, genom t.ex. att sjunga något under kommunionen när ingen schola närvarar, eller genom att i allt utom trappstegsbönen högt svara prästen tillsammans med ministranten.

Åtminstone i GBG känns det ibland som att vi "bara" har en väldigt stilla mässa - något som absolut skall ha sin plats - Men jag kan sakna delaktighet, sång, rökelse och allmän högtidlighet åtminstone någon enstaka gång i månaden...

P.S.
Man ska inte heller totalsåga OF: det finns faktiskt något som OF har men EF saknar: Läsningar ur GT. Utan att påstå mig vara påläst i ämnet inbillar jag mig att det skulle vara möjligt att införa GT-läsningar i det gamla lektionariet, istället för att som i OF ha ett helt nykonstruerat lektionarium. Min spontana reaktion på denna skillnad mellan OF och EF är att tanken bakom det nya lektionariet (få höra större delar av Guds Ord) var mycket god, men att genomförandet inte fick optimalt resultat.

Om man tar ett steg tillbaka från liturgiska preferenser kan man kanske fokusera på den skillnad som är mest skandalös och spelar mest roll - en som inte borde finnas alls: mindre tro, vördnad och respekt för Kristi sanna närvaro i tabernaklet och närvarogörande i Mässan. Vad vi i detta sammanhang bör fråga oss är huruvida detta är OFs "fel" i sig, eller om det beror på att reformer och kupper som saknade kyrkligt godkännande genomfördes och/eller att katekesundervisningen allmänt försämrats?

Frågan är öppen, och jag tror inte jag är vare sig vis eller kunnig nog att besvara den.

[uppdaterad] För ministranter i EF-mässan

Jag har arbetat fram ministranthandledningar (i pdf-format) för en respektive två ministranter vid firande av Mässan enligt den extraordinarie formen av den romerska riten, firade som Lågmässa eller Missa Cantata utan rökelse.

Första och sista sidan är omslag på A5-häftet, och de två sidorna däremellan är tänkta att vikas på mitten, med texten på de synliga sidorna. Jag är medveten om att man kunde ha anpassat dem för dubbelsidiga utskrifter, men det arbetet lämnar jag till en annan dag.

Meddela gärna om häftena är till nytta, så kanske jag kompletterar med fler resurser framöver.

• Handledning för en ministrant. (senast uppdaterad 9 april 2008)
• Handledning för två ministranter. (senast uppdaterad 9 april 2008)

***UPPDATERING: Jag har fått ett flertal synpunkter från Jon på kristkonungens institut, bl.a. annat om att inkludera sanctusljus, och om när man får bruka två ministranter, men även en del mindre punkter. När jag bearbetat texterna kommer länkarna uppdateras. Ni andra får gärna också komma med synpunkter***

Vill understryka att mina ministrantinstruktioner är långt ifrån ofelbara hopflätningar, uttolkningar och översättningar av flera olika engelskspråkiga motsvarigheter. De är tänkta att vara en hjälp för dem som är nya eller inte kommer ihåg allt i huvudet, eller ett substitut för dem som hellre har ett häfte i handen än en gammal Oremus som riskerar att falla sönder.

Motu Proprio

Först: Ursäkta bristen på uppdateringar. Har prioriterat annat senaste två veckorna. Men nu är tentor avklarade (eller snarare "uppvärmningen inför omtentan") och jag har börjat komma igång med jobbet som är på halvtid. Nog med bortförklaringar: till ämnet.

Så. Det verkar nu otvivelaktigt så att påven inom kort kommer att offentliggöra sin mytomspunna motu proprio (löst översatt "på eget initiativ / av egen vilja"). Ryktet som cirkulerat i över ett år, och sedermera bekräftats på högre och högre nivå över de senaste månaderna, säger att innehållet är ett närapå fullständigt borttagande av restriktionerna på att fira den Heliga Mässan enligt den form som var den enda som fanns (i den romerska delen av den latinska delen av den enda Katolska Kyrkan i kommunion med påven) fram till Andra Vatikankonciliet.

Mässan firad på detta vis är ett kärt barn, med många namn: "Tridentinsk mässa", "MR62", "mässan enligt förkonciliär rit", "Mässan enligt Missale Romanum 1962", "Pius V:s Mässa", "den traditionella mässan". Dessa olika namn har för- och nackdelar, som jag inte har för avsikt att gå igenom just för tillfället.

Vad jag förstått så går innehållet (i MP:t) ut på att det äldre sättet att fira Mässan skall kallas för "högtidlig form" eller något sådant. Man understryker alltså att MR62 och den senaste versionen av den postkonciliära formen ("Novus Ordo": Den nya ordningen [för Mässan]) båda tillhör samma rit, den romerska.

Jag känner mig inte kvalificerad att göra några expertutlåtanden om saken, då jag är både för ung och för oerfaren (har bara bevistat en enda (låg-)mässa enligt den äldre formen) för det.