giovedì, dicembre 10, 2009

Vad ville Andra Vatikankonciliet beträffande liturgin?

Frågan i inläggets rubrik föranleddes av en kommentar på ett tidigare inlägg, där skribenten ville att jag skulle utveckla tankegången om föredragandet av den äldre liturgin "trots" ett icke-avståndstagande från Andre Vatikankonciliet.

För att besvara frågan bör vi ställa oss den enkla frågan Vad sade Andra Vatikankonciliet om liturgin?

Man måste här komma ihåg att den nya mässformen visserligen uppkom efter konciliet, och i den meningen kan anses vara en frukt av det, men att det just faktiskt tillkom efter konciliet, dvs det var inte den mässa som firades under konciliet, och det var heller inte konciliet som promulgerade den nya mässordningen eller ens, nota bene, beslutade att en helt ny mässordning skulle införas.

Så - Vad var det konciliet beslutade, vad var det det efterfrågade, och vad efterfrågades inte?
Vad jag förstår så fanns bara ett mycket litet fåtal direkta beslut om liturgin, varav jag känner till två:
• Att Josef skulle införas i kanonbönen, och
• Att folkspråket fick användas vid pastoralt behov (t.ex. i missionsländer)

Det kan också hända att det var konciliet (dvs inte påven vid ett senare tillfälle) som återinförde tillståndet att ta emot Kristus även under vinets gestalt, men det är jag inte hundra på.

Konciliet efterfrågade "aktivt deltagande" från lekfolket. Detta är en formulering som fått väldigt skilda tolkningar i olika läger. Den värsta extremen ser vi i (ffa den tyskspråkiga världens) skräckexempel där lekfolk läser med i kanonbönen, kvinnor klär sig och agerar som om de var präster/diakoner, och poänglösa "kulturella" danser dansas kring altaret. Den mer sannolikt korrekta tolkningen är den som verkar delas av de tidigare påvarna i deras efterfrågan av samma sak: låt lekfolket sjunga med i Mässans kyriale och, om så är möjligt, proprium. Låt lekfolket också, och kanske framförallt, vara aktivt uppmärksamma, förstå bättre vad som händer, läsa med, tyst eller högt, i de delar som ministranten annars skulle läsa själv.

Konciliet efterfrågade däremot INTE:
• Att prästen skulle stå vänd mot folket
• Att latinet skulle ersättas helt av folkspråket
• Att man skulle strunta i att sjunga propriet
• Att kanonbönen skulle skrivas om eller alternativa sådana skulle formuleras
• Att tabernakel och altaren världen över skulle flyttas eller förstöras
• Att kommunionen skulle få tas emot i handen (detta är fortfarande en avvikelse, som den lokale biskopen måste tillåta)

Utifrån vad som står härovan med mera menar jag och vad jag skulle tro är de flesta traditionellt sinnade katolikerna, att det inte var något fel på konciliet i sig. Felet som begicks var den efterkonciliära grupp som skrev ihop en urvattnad version av Mässan, som Paulus VI trots tvekan (tyvärr) godkände. Naturligtvis är denna form av mässa giltig och en nådekälla, men den är enligt många på många sätt bara en vag skugga av vad den traditionella mässan är och var.

Ett exempel på en mycket allvarlig skillnad som knappast var konciliets vilja är att man ändrade i konsekrationsorden för kalken. Något sådant är bland det värsta man kan göra, och jag kan sätta min hatt på att konciliet hade direkt förbjudit det om de vetat att det skulle finnas tillstymmelse till risk för detta.

Men det trodde de inte. Varför? Jo, för att vad de såg framför sig var den traditionella mässan, med Josef i kanonbönen, och med ett musikaliskt och bönemässigt engagerat deltagande från lekfolkets sida. De hade inte föresatsen att orsaka ett Novus Ordo Missae, utan "bara" att präster och lekfolk skulle återupptäcka "sin" invanda mässa, aktivt följa med i den, engagera sig det värdiga firandet av den, sjunga med i den: kort sagt inte en ny utan en revitaliserad mässa.

Så - för att göra en lång historia kort:
Vad jag personligen önskar är helt enkelt Mässan så som konciliet ville ha den: värdigt firad och med engagerat lekfolk. Inte trots, utan med kraftigt stöd i Andra Vatikankonciliet. Förhoppningsvis kommer snart den dag då Mässan, i enlighet med konciliets vilja, ser ut som dess mässa, och med det aktiva deltagande det efterfrågade.

6 commenti:

minutz3 ha detto...

En följdfråga, har vår biskop gett tillåtelse till handkommunion?

Är detta ett beslut förresten som måste konfirmeras om man byter biskop eller är det antingen på det ena eller andra sättet om det en gång finns ett beslut från en tidigare biskop och detta beslut ej motsägs av en senare biskop?

Anonimo ha detto...

Ja, tyvärr biskop Hubertus gav redan indult för handkommunion och för kalkkommunion. Jag tror biskop Anders har suspenderat nyligen kalkkommunion.

Lepanto,

Bra inlägg om nåt som tas upp för sällan. Ofta ges bilden av traditionalister som några som bara vill bevara det gamla för sakens skull och inte vill acceptera att utvecklingen har sin gång.

Din syn verkar ligga mycket nära Äb Lefebvres syn på sund liturgisk förnyelse i harmoni med Traditionen och inte i strid med densamma som Novus Ordo blev.

Det aktiva deltagandet består just i det att församlingen läser med i ministrantens svar och sjunger med i kyrialet. Detta är en helt accepterad utveckling i den traditionella världen och det är också det normativa i traditionella församlingar runt om i världen.

Man skulle kunna sammanfatta att traditionalisterna står för en alternativ liturgiutveckling som utgår från den Tridentinska riten. Förhoppningsvis kan Sacrosanctum Concilium en dag bli implementerat.

/Anders

ps. En traditionalistisk präst sa en gång att koncilietexterna är hans bäste vän. Ingen annan läser dem...

Anonimo ha detto...

Jo, har nog också tänkt på det. Hur kunde det bli så fel med reformerna? Har faktiskt hört en del präster som ångrat sig i efterhand...

Har ni sett hur aktivt deltagande ännu kan gå till i dagens kyrka?

"imponerende højmesse fra Paris"
http://www.katolikker.dk/index1-filer/Page429.htm

//G.T.

Anonimo ha detto...

Verkligen "imponerende" video! Så känner också jag igen det aktiva deltagandet från församlingens sida. Minns än idag hur folket kunde alla mässans svar på latin och hur de sjöng med i kyrialet. Vilken mäktig upplevelse den katolska högmässan var då! Kanske borde det efterforskas lite för att ta reda på hur det var i våra församlingar innan Novus Ordo infördes? Se t ex om det ligger något gammalt mässprogram på latin i någon källare. Liturgisk pompa och ståt i all ära. Men inte enbart! Visst är det fint men det är bra om folket kan sina svar också. Håller med om att det blir ganska passivt annars.

/R

Anonimo ha detto...

Father Z. verkar ha inlett en liknande debatt på sin blogg:

http://wdtprs.com/blog/2009/12/intriguing-book-by-sspx-the-problem-of-the-liturgical-reform-a-theological-and-liturgical-study/


Hjärtligen,
Tysken

Anonimo ha detto...

Det ska bli intressant att läsa fader Z's kommentarer. Hela studien om liturgireformen finns publicerad online:

http://www.sspx.org/books/Problem%20of%20the%20Liturgical%20Reform.pdf

Glad juleläsning!