lunedì, marzo 31, 2008

Kvinnliga präster ofelbart omöjligt

Vill ägna denna post åt att hänvisa alla intresserade av frågan om huruvida kvinnor någonsin kommer att kunna vigas till präster i Katolska Kyrkan till denna sammanfattning av vad Kyrkan säger.

En kortfattad sammanfattning av sammanfattningen.
Först understrykningar i Troskongregationens dokument Inter Insigniores, från 1976, bland annat citatet

[the Church] does not consider herself authorized to admit women to priestly ordination.


sedan referens och citat från Ordinatio Sacerdotalis (vilket är den text jag brukar peka på i diskussionen i frågan). Den avgörande passagen:

at the present time in some places it is nonetheless considered still open to debate, or the Church's judgment that women are not to be admitted to ordination is considered to have a merely disciplinary force. 
Wherefore, in order that all doubt may be removed regarding a matter of great importance, a matter which pertains to the Church's divine constitution itself, in virtue of my ministry of confirming the brethren (cf. Lk 22:32) I declare that the Church has no authority whatsoever to confer priestly ordination on women and that this judgment is to be definitively held by all the Church's faithful.


Tuve fortsätter sedan med något jag inte kände till - ett dubium som skickats in där man helt enkelt frågat om i vilken grad detta utlåtande är slutgiltigt och bindande.


Dubium: Whether the teaching that the Church has no authority whatsoever to confer priestly ordination on women, which is presented in the Apostolic Letter Ordinatio Sacerdotalis to be held definitively, is to be understood as belonging to the deposit of faith.

Responsum: In the affirmative.

This teaching requires definitive assent, since, founded on the written Word of God, and from the beginning constantly preserved and applied in the Tradition of the Church, it has been set forth infallibly by the ordinary and universal Magisterium (cf. Second Vatican Council, Dogmatic Constitution on the Church Lumen Gentium 25, 2). Thus, in the present circumstances, the Roman Pontiff, exercising his proper office of confirming the brethren (cf. Lk 22:32), has handed on this same teaching by a formal declaration, explicitly stating what is to be held always, everywhere, and by all, as belonging to the deposit of the faith.

Läs hela Tuves artikel här.

Första gången

Blev idag utan förvarning kallad till att ministrera på EF-Mässan, utan övning utöver det jag kom ihåg från mina minnesanteckningar från veckan innan samt från det lilla jag hunnit arbeta fram av den ministrantfusklapp jag påbörjade i veckan (på vilken jag hunnit till offertoriet).

Det gick under dessa omständigheter bättre än jag hade trott det skulle göra. Jag blandade ihop en ringning, och glömde det andra Confiteor - vilken jag läst om hos Fr. Z. att den har status mellan lokal tradition och missbruk... Får försöka utreda saken ytterligare vid tillfälle. Var allmänt förvirrad vad gäller allt efter lavabot, men jag tror att jag gissade någorlunda vettigt.

För andra söndagen i rad bjöds på vacker orgelmusik under Mässans gång. Stort tack går till den offervillige organist som tar sig upp så tidigt för att förgylla Mässan.

sabato, marzo 29, 2008

Förslag till renovering


Renoveringen - eller om man skall vara korrekt restaureringen - av Maria- och Josefstatyerna fick mig att fundera på hur det skulle se ut i verkligheten om man ställde tillbaka dem på sina ursprungliga platser. När jag, medelst ett bra bildredigeringsprogram, klippt och klistrat ihop en sådan bild blev det genast uppenbart att tabernaklet måste flyttas. Naturligtvis flyttade jag det till den fula mörkblåa ruta i absiden som avslöjar dess ursprungliga plats. När tabernaklet var på plats uppkom behovet av att höja altaret, vilket jag gjorde, och passade på att bredda detsamtidigt, till ungefär samma bredd som det ursprungligen hade. Jag fick syn på en bild med evangelieambonen och passade på att infoga den också, när jag ändå var igång. Nuvarande ambo fick bli epistelambon och bytte därmed sida.

Symmetrin är inte helt fullbordad, men det beror främst på att epistelambonen borde vara i liknande stil som evangelieambonen.

Reaktioner och kommentarer är välkomna!

Kom ihåg att det är en konceptbild, inte mer än så. Att vissa detaljer ser overkliga ut beror dels på detta, och dels på att jag inte är något proffs på bildredigering. Spridning av bilden är enbart tillåten med referens till mig och länk till denna sida.

martedì, marzo 25, 2008

Påvligt återupprättande av tradition

Det går sällan mer än någon vecka mellan tillfällena då Benedikt XVI överraskar mig positivt, och det har hittills inte hänt att han överaskar mig negativt. Och jag är inte lättöverraskad.

Det ligger mycket symbolik i vad påven gör. Hur små detaljerna än kan synas vara i sekulära ögon, så inser både liberaler och kyrkotrogna att Benedikt är mer än en estet i sina val av liturgiska plagg, objekt och företeelser.

Hans pallium är i design inspirerat av sitt utseende vid tiden före schismen mellan öst och väst.
Påven har börjat använda höga mitror, utsmyckade mitror och damaskmitror på ett sätt som förmedlar firningsdagarnas i fråga dignitet och karaktär.
Han har slutat gå med på att bära (gräsligt fula) liturgiska plagg uppenbart designade på fel sida om 70-talet.
Han har använt sig av traditionellt designade mässhakar, även av andra snitt än det gotiska (både romersk och "halvromersk").
Han har använt sig av andra "påvekors" (motsv. kräkla) än det "postkonciliära" som många associerar med JPII, som dock först användes av Paulus VI.
Han har i offentlig liturgi framburit sitt och folkets offer vänd åt samma håll som dem han frambär det för.
Han har begagnat sig av kardinaldiakoner som liturgiska diakoner.
Han har visat på ett vettigt sätt att hålla korset i centrum, för de biskopar och kyrkoherdar som inte kan låta bli att titta på dem han frambär offret åt istället för Honom han frambär offret till.

Mycket av detta har skett genom att han tillsatte en vettig ceremonimästare istället för den han ärvde av sin företrädare.

Men han har också genom juridiska och klargörande dokument tydliggjort att Kyrkan idag inte skall förstås i kontrast och motsättning till Kyrkan före konciliet, utan i kontinuitet i tro, liv och lära med den. De är inte två olika kyrkor, utan en och samma, utan motsättning eller diskontinuitet.
I liturgin är paradexemplet på kontinuitet Summorum Pontificum.
I läran om Kyrkan finns massor med exempel, t.ex. Dominus Iesus (författades av honom när han var kardinal) och härom månaden gjordes återigen ett klargörande i samma fråga.
Ritkongregationens och Troskongregationens dokument de senaste åren pekar alla i samma riktning. Benedikt XVI är inställd på att göra det klart att Kyrkan är densamma som före konciliet, att liberalerna lämnar Kyrkan självmant.


Den korta versionen:

För de inte så liturgiskt bevandrade låter säkert mycket av eller allt ovanstående obegripligt och kanske rentav irrelevant för kristenhetens väl. Men var försäkrade: påvens betoning av liturgisk tradition är ett (enligt min tro effektivt) sätt att dra de kristnas tro i traditionell riktning, enligt principen lex orandi, lex credendi, dvs "som man ber, så tror man", bönen är en katekes.

Om liturgin är vördnadsfull, traditionell, tydlig och ortodox kommer också folkets tro präglas av vördnad, ortodoxi, tradition och tydlighet.

mercoledì, marzo 19, 2008

Mariastaty i färg

Hittade en arkivbild på Kristus Konungens Mariastaty i sin absid, och roade mig med att färglägga den efter de dåligt upplösta bilderna (från påskbrevet) jag visade i ett tidigare inlägg - nedan ser ni resultatet:


lunedì, marzo 17, 2008

Reason for staying up late

The only adjustment to fit my situation is that I'm not married - my fiancé calls me and says "step away from the computer". 
(Image found on Ironic Catholic)

venerdì, marzo 14, 2008

Kristus Konungens statyer restaurerade - nu är det bara kyrkan kvar



Jag vet inte med er andra, men åtminstone jag har länge undrat hur Maria- och Josefstatyerna i Kristus Konungens kyrka egentligen såg ut innan de målades gråbruna och sedermera förpassades till trapphus. Nu har vi äntligen fått veta:


Neutrala observationer:
Liljan på Josefs stav saknas - denna skall återskapas
Maria verkar ha skor medan Josef har sandaler
Jesusbarnet har ingen krona
Positiva observationer:
Maria och Josef sitter på likadana säten - de matchar för var sin absid
Statyerna har en storlek och form anpassad efter absiderna, till skillnad från nuvarande smala framåtlutade figur på mindre vacker minipiedestal
Maria har rätt färger - och dessutom i en närmast ikonlik nyans - me likes!
Riksäpplet och kronan är helt i linje med Kristus Konungens kyrka
Negativa observationer:
Jag är inte så säker på att jag gillar färgerna på Josefs kläder
Maria ser lite för dyster ut - åtgärdas detta med lite ytterligare tvätt eller ny färg så vore jag glad.
Närbild före-efter (man kan fråga sig vilken som är "före", med tanke på vilket som är original)
Nu väntar jag bara på att ansvariga instanser ska göra vad vi väntat på - återställa kyrkorummet till hur det var tänkt från början:

giovedì, marzo 13, 2008

Kyrkans katolicitet - några tankar

Häromdagen råkade jag i samtal med ytterligare en person som delar min besvikelse över att Mässan enligt extraordinarie form förlagts på en så otillgänglig tid. Mitt hypotetiska resonemang från diskussioner med andra intresserade fick här ett levande exempel. Personen bor alltså långt bort i transporttid och geografi från kyrkan, och ser det därför som ursäktligt att bevista SSPX' mässfirande istället (jag förstod det inte som "istället för söndagsmässan" utan mer som "jag skulle hellre gå på det tillåtna mässfirandet enligt den form jag föredrar för att uppfylla söndagsplikten, men nu får jag gå två ggr").

Jag anser att kyrkoherden begår ett misstag i att inte antingen istället införa en veckolig söndagspliktsuppfyllande mässa enligt extraordinarie form på en rimlig tid (dvs antingen precis efter eller strax före de ordinarie kvällsmässorna, eller ersätta någon av de utdaterade nationella mässorna tidigare på lördagen eller söndagen) eller åtminstone komplettera söndagsottamässan med en, minst månatlig, mässa på en sådan rimlig tidpunkt.

Jag inser förstås att kyrkoherden har en roll där han går balansgång mellan många viljor, och att han kanske önskar göra mer än han vågar göra. Så inget ont menat alls - än så länge har han visat sig sköta sitt jobb mycket bra på många punkter.

Men än en gång: Vari består Kyrkans katolicitet? Kyrkan är en enhet över hela världen. Kyrkan betsår inte uteslutande av polacker, exilpolacker och wannabe-polacker. Inte av motsvarande kroater eller spansktalande heller. Finns det något som har splittrat Kyrkan mer än folkspråksmässan? Inte nog med att det kortsiktigt splittrat och splittrar mångetniska församlingar i hundra isolationistiska grupperingar som var och en 'minsann är de enda äkta katolikerna', de har splittrat och splittrar även långsiktigt: genom detta sitt förmedlande av den idiotiska föreställningen att katoliciteten är en etnisk företeelse får de sina egna barn att upphöra att identifiera sig som katoliker så fort de slutar identifiera sig som tillhöriga föräldrarnas kulturella och språkliga identitet. Hur många andragenerationspolacker (-kroater, -spansktalande, etc) har inte gift sig med ickekatoliker och efter bara några år de facto lämnat Kyrkan? Hur många invandrade katoliker har inte i praktiken blivit svenskkyrkliga eftersom de sett att det samfundet är det "svenska" att tillhöra?

Protestanter, ortodoxa, polacker, kroater, spansktalande m.fl. har alla fallit för det urgamla tricket "söndra och härska". Dessa grupper är överrepresenterade inom vanföreställningen att Kyrkan är en nationell eller lokal enhet, och att man inte behöver ha att göra med den övriga Kyrkan. Någon kanske invänder "visst är kyrkan en lokal enhet - de övre skikten är bara manifestationer av enheten i mångfalden". Efter att ha skakat bort mina tics från ett så uppenbart fall av verklighetsfrånvänd akademisk BS, så vill jag fråga en enkel fråga:

Vilken lokal enhet finns det att manifestera, när församlingen består av grupper som aldrig umgås? Varför tillåts det att mässan utnyttjas som kulturminnestillställning? Är det vad Mässan handlar om? Är det vad vi ska få ut av Kristi Korsoffer? 

Jag har i många diskussioner vädrat min förundran över det märkliga i att Kyrkans möte med sin samtid under Andra Vatikankonciliet resulterade i en folkspråksliturgi (det utmynnade i många andra saker också, men de är inte så intressanta just nu). I ca ettusenniohundra år har 99% av kristenheten haft mycket begränsad kontakt med andra språkgrupper. Man lämnade inte sin by eller region särskilt ofta, och i de flesta fall lämnade man aldrig sitt språkområde. Man hade över lag inte tillgång till böcker, som var dyra, och även om man hade råd så var det ytterst få som var läskunniga. I mitt öra låter dessa ting sammantagna som ett acceptabelt argument för en folkspråksliturgi. Under de första 1900 åren, alltså. Ändå fann man det lämpligt att ha ett liturgiskt språk där man på alla platser i världen känner igen varje ord av Mässan.

Men nu, i den postmoderna och globaliserade världen, där miljoner människor korsar landsgränser regelbundet, där alla både har råd med böcker och kan läsa dem, just då väljer man att ta bort denna, först nu för gemene man behövda, egenskapen hos den latinska ritens mässa. Först nu kan alla i praktiken höra samma mässa överallt, först nu kan polacker, kroater och svenskar stå sida vid sida med olika folkspråksmissalen, men med en enda röst: "dignum et iustum est". Vi kan gå till samma altare för att ta emot samme Herre, vi kan samarbeta i församlingsarbete och samhällspåverkan - tillsammans är vi faktiskt starka. Tänk vad som kan uppnås om vi börjar prioritera Kyrkan över nationalism! 

Några logiskt självklara regler som fallit i glömska/förnekelse:
Första kommunion- och konfirmandundervisning skall inom samma församling och rit endast undantagsvis bedrivas på andra språk än det lokala, och 
kyrkoliturgi skall inom samma församling och rit endast undantagsvis bedrivas på andra språk än det universella. 
Om man inte kan avskaffa folkspråksliturgierna helt så ska man åtminstone försöka reducera antalet till det lokala språket plus eventuella språk som har hög representation i nyinvandrade grupper som inte hunnit lära sig det lokala språket.
I de fall då nationella grupper upprättats, skall man regelbundet undersöka och uppdatera prognosen av hur länge till de behövs, dvs hur länge till man tror att en stor grupp inom språkgruppen inte kan det lokala språket.



Om du inte tyckte att inlägget var sammanhängande eller inte hade tid att/ville/orkade läsa det ändå, så var bottom line följande: 
inför regelbundet firande av Mässan enl. extraordinarie form på vettig söndagspliktsuppfyllande tid, minst 1 gång/månad
latin som liturgiskt språk FTW, 
avskaffa utdaterade nationella missioner
Flytta tillbaka tabernaklet till mitten
BXVI:s altararrangemang äger
Kartago bör förstöras

martedì, marzo 04, 2008

Consistent feminists?

Feminists believe that women should always be defended
...as long as the woman in need of defense is not a defenseless unborn

(picture found on this blog.)

lunedì, marzo 03, 2008

En välkommen födelsedag

Allas vår högst älskade ekumen till kardinal Walter Kasper fyller 75 på onsdag, vilket betyder att han är skyldig att lämna in sin avskedsansökan till sin chef, Benedikt XVI. Dvs en viktig post i Kyrkans externa religiösa relationer kommer snart att fyllas av någon som är... överens med påven...

Grattis kardinal Kasper! Nu kan du, tillsammans med Sodano och Marini I, njuta för all framtid av en tillvaro långt ifrån alla viktiga ansvarspositioner i Kyrkan.

Nu ljusnar framtidsutsikterna för goda relationer österut och realistiska relationer med de vilkas representanter en påve lär ha välsignat med orden
"Ab illo benedicáris, in cujus honore cremáberis".

För varje dag av innevarande pontifikat ökar min framtidstro.

Länge leve Benedikt XVI, och må han med Den Helige Andes ledning åstadkomma en sådan stabil återkatolicering av Kyrkan att mina framtida barn aldrig kommer tro mig när jag berättar om de senaste 40 åren!

Jag ser fram emot offentliggörandet av Kaspers efterträdare. Det skall sannerligen bli intressant att följa utvecklingen!

sabato, marzo 01, 2008

Folkmordskina

Kinas ettbarnspolitik: taget från artikel om denna mördarregim.

"En strerilisering är en ära för familjen"
"Bättre att blod flyter i floder än en extra födsel"
"En födsel för mycket - hel by steriliserad"