En av de största skandalerna i den liturgiska kalendern är att denna dag, då vi firar det kanske största mysteriet i mänsklighetens historia, Guds, den evige och obegränsades människoblivande, inte är en påbjuden högtid. Och det i denna tid av förnekande av just de allra minstas och försvarslösas värde.
Idag blev Gud kött för att bo bland oss, Han blev ett oskyldigt och försvarslöst barn i en tonårig moders sköte, i en tid då en moder till utomäktenskapliga barn kunde stenas till döds med lagens försvar. Maria hade idag uppmanats, om inte tvingats, till "fri" abort. "Du är för ung", "Du är en äktenskapsbryterska", "Ditt barn kommer inte accepteras i samhället". Redan innan Frälsaren föddes fick Hans moder utstå utanförskap och falska anklagelser, och så dela Hans lidande och kors.
Salig hon som trodde. Salig hon som led för Kristi skull.
"Et Verbum caro factum est, et habitavit in nobis"
Iscriviti a:
Commenti sul post (Atom)
Post
1 commento:
Jag har också funderat över inkonsekvensen i att Herrens bebådelse inte är en påbjuden högtid medan Jungfru Marias utkorelse och fullkomliga renhet är det. Kanske blev det för mycket med två påbjudna högtider så nära inpå varandra, och Josef borde ju få all den uppmärksamhet han förtjänar. Dessutom är ju Herrens bebådelse bara en aspekt av inkarnationen, som vi ju ändå firar i dess helhet vid julen. Men jag tycker ändå att den kunde ha fått bli en påbjuden högtid.
Annars finns ju tendensen i många länder (däribland Japan) att flytta alla påbjudna högtider till söndagar, och ta bort obligatoriet för de högtider som inte går att flytta (som St Josef). Inte ska vi väl tvinga folk att gå i mässan på vardagar, heller!
Posta un commento