domenica, aprile 13, 2008

Benediktinskt altararrangemang i GBG nr 2

Poäng  #1 med denna bild: Visa en bättre bild än mobilbilden. Tagen fjärde påsksöndagens vigiliemässa (igår).
#2: Det korset KAN INTE uppfattas vara ivägen. Det är snyggt och det är ett bra fokus för både präst och lekman.
#3: En högst personlig anmärkning: Jag vet inte om det är avsiktligt eller ej, men det att bara mittenljusen på var sida av altaret har synlig låga (nyare ljus - ingen "stearinmur") och de övriga ljusen bara ger ett svagt sken, för mina tankar till lågmässan, där bara mittenljusen är tända, även om sex ljus står på altaret. 

En annan sak som inte syns på denna bild är att vår gode kaplan har blivit ganska konsekvent i (det f.d. obligatoriet) att efter konsekrationen hålla tumme och pekfinger förenade när han inte vidrör Kristi Kropp, fram till ablutionerna. Det må vara en detalj i vissas ögon, men det är en viktig detalj, som understryker allvaret i vår tro på Kristi fullständiga närvaro i Eukaristin. Att inte en smula av Kristi Kropp av misstag eller vårdslöshet får hamna på golvet och trampas på. En vördnad som jag tillönskar alla förespråkare av handkommunion.

5 commenti:

Gustav Ahlman ha detto...

Jag har hört att Opus Deis präster också är konsekventa när det gäller detta. Men förlorar det inte lite av sin poäng när det ändå är tillåtet med handkommunion? Och rubrikerna för ablutionerna i det nuvarande missalet nämner väl ingenting om rengöring av prästens fingrar?

Symeon ha detto...

Visst försvagas vördnaden för Kristi närvaro i Eukaristin genom ovärdig handkommunion. Det lättaste sättet att åtgärda detta vore att avskaffa handkommunionen. Men även om man behåller den, är loppet inte kört för att präst och medvetna kommunikanter ska visa på Eukaristins helighet.

Att understryka den sanna närvaron genom vördnadsfull rengöring av prästens fingrar kan knappast motverka det handkommunicerande lekfolkets medvetenhet - sannolikt kan det snarare fungera som ett frö till att tänka om gällande lämpligheten i att med sina händer beröra det som prästen fått en särskild handsmörjelse för att få hantera. Eukaristin är Jesus Kristus själv.

Insikten att man genom handkommunion riskerar att sprida hans kropp på kyrkgolvet för andra att trampa på är ett viktigt delmål. Så länge handkommunion förblir tillåtet bör vi genom katekes och uppmaning till eftertanke förmå lekfolket att frivilligt låta bli handkommunion.

I längden tror jag dock, bl.a. p.g.a. den sjunkande kunskapsnivån om Kyrkans lära och den på många håll bristande katekesen, att det är dags för Kyrkan i hela västvärlden att upphöra med denna säkerhetslucka i hanterandet av Kristi sanna Kropp. Då jag bodde i Rom hörde jag sanna skräckhistorier om totala vanhelganden av vår Eukaristiske Herre som aldrig hade kunnat inträffa utan handkommunionen. Även som ministrant har jag stora invändningar mot handkommunionen, då prästen inte kan hålla koll på att alla stoppar vår Herre i munnen. Därför känner jag mig tvungen, till både mitt och kommunikanternas potentiella förtret, att hålla ett diskret öga riktat mot kommunikantkön, för att försäkra mig om att ingen låter bli att konsumera handemottagen kommunion, eller försöker intinktera själv.

Simon ha detto...

har du skickat denna bild till The New Litugical Movement? De är ju intresserade av bilder från hela världen där man kan se en reform av reformen.

Symeon ha detto...

@simon:
jepp

Henry ha detto...

Our pp always holds his finger and thumb together after consecration till purification.

But why not be done with the contra-populus position, move the altar and tabernacle back to their orginal postion and reinstate the altar rails. And use a communion plate. And discourage communion in the hand. And only have the chalice on special occasions.