Kommentaren återges först, därefter följer mitt svar:
Bra där!
Visst är Summorum en fantastisk gåva som påven har givit Kyrkan. Men mycket arbete återstår innan den heliga Kyrkan är restaurerad till sin forna glans för världen!
Dags att återinföra korskranket? en vit duk som viks över det inför kommunionen?
Plus självklart: avskaffa NOM
Mja - jag är visserligen benägen att hålla med om att OF i sig inte tillför något, om man tar hänsyn till att EF numera får firas med läsningarna på folkspråk. Men...
Om OF-mässan skulle firas ad Deum,
om gregorianiken skulle få en naturlig ordinarie plats i liturgin,
om man lät bli kvinnliga ministanter,
om man lät bli handkommunion,
om man firade oftast på latin,
om man undvek koncelebration,
och om ministranterna skulle bete sig som vid EF-mässor
- en rad med "om" som inte är förbjudna -
så är jag inte säker på att det skulle finnas så mycket att störa sig på med dem.
Kanske skulle jag till och med föredra en så firad OF-mässa framför en EF-mässa där folket över lag inte är delaktiga alls, genom t.ex. att sjunga något under kommunionen när ingen schola närvarar, eller genom att i allt utom trappstegsbönen högt svara prästen tillsammans med ministranten.
Åtminstone i GBG känns det ibland som att vi "bara" har en väldigt stilla mässa - något som absolut skall ha sin plats - Men jag kan sakna delaktighet, sång, rökelse och allmän högtidlighet åtminstone någon enstaka gång i månaden...
P.S.
Man ska inte heller totalsåga OF: det finns faktiskt något som OF har men EF saknar: Läsningar ur GT. Utan att påstå mig vara påläst i ämnet inbillar jag mig att det skulle vara möjligt att införa GT-läsningar i det gamla lektionariet, istället för att som i OF ha ett helt nykonstruerat lektionarium. Min spontana reaktion på denna skillnad mellan OF och EF är att tanken bakom det nya lektionariet (få höra större delar av Guds Ord) var mycket god, men att genomförandet inte fick optimalt resultat.
Om man tar ett steg tillbaka från liturgiska preferenser kan man kanske fokusera på den skillnad som är mest skandalös och spelar mest roll - en som inte borde finnas alls: mindre tro, vördnad och respekt för Kristi sanna närvaro i tabernaklet och närvarogörande i Mässan. Vad vi i detta sammanhang bör fråga oss är huruvida detta är OFs "fel" i sig, eller om det beror på att reformer och kupper som saknade kyrkligt godkännande genomfördes och/eller att katekesundervisningen allmänt försämrats?
Frågan är öppen, och jag tror inte jag är vare sig vis eller kunnig nog att besvara den.
Post
3 commenti:
1. Ärligt, visst vore det bra men var firas NOM på det viset? Vad var syftet med NOM?
2. Allt det du skriver om församlingens deltagande genom att svara celebranten tillsammans med ministranten är vanligt (närmast regel) i en sjungen högmässa. Det som omgärdar NOM är inte påhittat av Bugnini, utan ärvt av gamla ritens seder och bruk (som varierar från land till land)
se exempel härom på nätet, vetja!
3. För vad NOM tillför: läs "a short critical study of the NOM" av kardinal Ottaviani, dåvarande prefekten för Sanctum Officium. Det kan liknas vid att Ratzinger skulle ha sågat ett förslag av JP II.
4. Är inte NOM lite omodern egentligen? 60- och 70-tal...En gammal rit anpassad till vår tid är istället Kyrkans framti. Även spännande se om "reform av reformen" blir av och i så fall hur det blir. Man kan i alla fall förtrösta på Benedictus XVI i detta.
Släpp Traditionen fri!
Jag tycker att OF bör behållas av samma anledningar som du anger. Däremot borde man gå igenom riten och strama upp den mycket mer för att undvika missbruk och ge tydliga linjer för hur den bör firas i den anda kontinuitet som konciliefäderna hade tänkt sig.
Jag inbillar mig att det är möjligt att förena den extraordinarie formens högtidlighet, betoning av mässans helighet, gregorianska sång, vackra mässkläder mm, med den ordinarie formens ädla enkelhet, tillgänglighet, förståelighet och mer omfattande lektionarium. Om det sedan sker inom ramen för 1962 eller 2002 års missale är av underordnad betydelse.
Posta un commento