Påvligt återupprättande av tradition

Det går sällan mer än någon vecka mellan tillfällena då Benedikt XVI överraskar mig positivt, och det har hittills inte hänt att han överaskar mig negativt. Och jag är inte lättöverraskad.

Det ligger mycket symbolik i vad påven gör. Hur små detaljerna än kan synas vara i sekulära ögon, så inser både liberaler och kyrkotrogna att Benedikt är mer än en estet i sina val av liturgiska plagg, objekt och företeelser.

Hans pallium är i design inspirerat av sitt utseende vid tiden före schismen mellan öst och väst.

Påven har börjat använda höga mitror, utsmyckade mitror och damaskmitror på ett sätt som förmedlar firningsdagarnas i fråga dignitet och karaktär.

Han har slutat gå med på att bära (gräsligt fula) liturgiska plagg uppenbart designade på fel sida om 70-talet.

Han har använt sig av traditionellt designade mässhakar, även av andra snitt än det gotiska (både romersk och "halvromersk").

Han har använt sig av andra "påvekors" (motsv. kräkla) än det "postkonciliära" som många associerar med JPII, som dock först användes av Paulus VI.

Han har i offentlig liturgi framburit sitt och folkets offer vänd åt samma håll som dem han frambär det för.

Han har begagnat sig av kardinaldiakoner som liturgiska diakoner.

Han har visat på ett vettigt sätt att hålla korset i centrum, för de biskopar och kyrkoherdar som inte kan låta bli att titta på dem han frambär offret åt istället för Honom han frambär offret till.

Mycket av detta har skett genom att han tillsatte en vettig ceremonimästare istället för den han ärvde av sin företrädare.

Men han har också genom juridiska och klargörande dokument tydliggjort att Kyrkan idag inte skall förstås i kontrast och motsättning till Kyrkan före konciliet, utan i kontinuitet i tro, liv och lära med den. De är inte två olika kyrkor, utan en och samma, utan motsättning eller diskontinuitet.

I liturgin är paradexemplet på kontinuitet Summorum Pontificum.

I läran om Kyrkan finns massor med exempel, t.ex. Dominus Iesus (författades av honom när han var kardinal) och härom månaden gjordes återigen ett klargörande i samma fråga.

Ritkongregationens och Troskongregationens dokument de senaste åren pekar alla i samma riktning. Benedikt XVI är inställd på att göra det så klart att Kyrkan är densamma som före konciliet, att liberalerna lämnar Kyrkan självmant.


Den korta versionen:

För de inte så liturgiskt bevandrade låter säkert mycket av eller allt ovanstående obegripligt och kanske rentav irrelevant för kristenhetens väl. Men var försäkrade: påvens betoning av liturgisk tradition är ett (enligt min tro effektivt) sätt att dra de kristnas tro i traditionell riktning, enligt principen lex orandi, lex credendi, dvs "som man ber, så tror man", bönen är en katekes.

Om liturgin är vördnadsfull, traditionell, tydlig och ortodox kommer också folkets tro präglas av vördnad, ortodoxi, tradition och tydlighet.