Progressiva glasögon

Det slog mig just att "progressiva" läser konciliedokument som djävulen läser Bibeln.

(apropå senaste inlägget på katolicism-vanställning)

Reaktionen var förstås förutsägbar. Men vad är då svaret?

Biskop Lefevbre biskopsvigde olagligt men giltigt. Hans vigningar resulterade i exkommunikationer för att han genom denna schismatiska handling medvetet trotsade påven. Detta gjorde han i vad han utifrån kyrkolagen menade vara en nödsituation. Huruvida så var fallet kan man diskutera länge. Den schismatiska handlingen var biskopsvigningen - men enligt katolsk tro kan vigningar aldrig tas tillbaka. Det som krävdes för att häva exkommunikationerna var en vilja att försonas, vad gäller det övriga har de en tro som är förenlig åtminstone med Trient-katekesen, och därmed otvivelaktigt med majoriteten av den nya katekesen. Det finns ingen fastslagen lära som de offentligt förnekat.

De som försökt att viga kvinnor har däremot gjort något inte bara olagligt utan samtidigt ogiltigt. Precis som Björn Gustavsson inte är giltig materia till fröken Sverige, inte för att han inte skulle passa i baddräkt utan för att han är man - är inte kvinnor giltig materia till prästämbetet, inte för att de inte kan vara själavårdare utan för att de är kvinnor. Kyrkan har slutgiltigt slagit fast att hon inte har mandat att viga kvinnor till präster. End of story. Dessa "vigare" går alltså inte bara emot föränderlig kyrkolag (som är bindande) utan förnekar explicit kyrkans fastslagna lära, genom att hävda att kvinnor kan och har vigts till präster, vilket var och en som inte är blind kan läsa i t.ex. Ordinatio Sacerdotalis n. 4 att det är lögn.

Om de av den sistnämnda sorten vill få sina exkommunikationer hävda, måste de inte bara tala om att de vill det, utan måste till ett minimum sluta utge sig för att vara något Kyrkan slagit fast inte existerar. Man kan inte förvänta sig att bli insläppt till sin fotbollsklubbs supporterlokal med ett motståndarlags tröja på sig, hur mycket man än vill komma in i värmen.

Anledningen till hävandet av exkommunikationerna

Avsnittet av SVTs "Uppdrag Granskning" (som sändes 21/1 2009) uppmärksammade många i Sverige på att en av detta prästbrödraskaps fyra biskopar har en mycket avvikande uppfattning om Förintelsen, som många med rätta finner stötande. Att Påven, genom biskopskongregationens kardinal Re, i lördags hävde SSPX-biskoparnas exkommunikationer, har olyckligtvis i media framställts som om följande påståenden vore sanna:

• Att påven skulle ha hävt exkommunikationerna på grund av antingen denne biskops eller hela SSPX' mest kontroversiella kännemärken (t.ex. biskopens verklighetsfrämmande uppfattningar om förintelsen, eller hela sällskapets stundtals mycket skarpa kritik mot Andra Vatikankonciliet)

• Att sagde biskops personliga uppfattning på ämnet representerar alla prästbrödraskapets anhängare.

Båda dessa insinuationer är naturligtvis falska.

Att biskopens uttalande inte är representativt för SSPX borde säga sig självt. Dels har vare sig han eller någon annan av SSPX' biskopar eller präster något som helst mandat att binda sällskapet till någon övertygelse utöver religiös sådan. Dessutom har det explicit sagts av SSPX överhuvud, biskop Fellay, att den berörde biskopen på denna punkt inte alls står för sällskapets ståndpunkt.

biskop Fellay har offentligt bett påven och Kyrkan om ursäkt för biskop Williamsons uttalanden, å sällskapets vägnar tagit avstånd från dem, och förbjudit honom att göra några som helst uttalanden i historiska eller politiska frågor. (Läs biskop Fellays brev här eller i Kristkonungens instituts inofficiella översättning här)

Därav följer, för den som inte insåg det från början, att anledningen till hävandet inte var biskop Williamsons påståenden om förintelsen.

Därutöver inser de flesta att utan klippen från intervjun med den kontroversielle biskopen hade Uppdrag Granskning inte kunnat konstruera sitt guilt-by-association-argument, och hade därmed inte kunnat påstå att hela organisationen skulle vara högerextremistisk, och utan det hade programmet knappast varit lockande. Kvällstidningsjournalistik, alltså, vilket naturligtvis ska tas med en ordentlig nypa salt.

Vad var då den riktiga anledningen till hävandet av exkommunikationerna? Därom kan man än så länge bara spekulera, men två observationer kan vara till hjälp i förståelsen av detta kanske överraskande steg:

För det första finns det på vissa håll tvivel om huruvida exkommunikationerna var giltiga från början. De uppgavs ha fallit över biskoparna latae sententiae, dvs automatiskt. Om man konsulterar den kanoniska lagen, framkommer att vissa krav måste uppfyllas för att en sådan exkommunikation ska kunna äga rum. De berörda artiklarna är §1321-§1324, och det för ärendet intressanta i dessa paragrafer kan sammanfattas såhär:

• Om ett lagbrott utförts då man varit nödtvungen kan man inte ådra sig kyrkorättsligt straff (i detta fall exkommunikation)

• Om ett lagbrott utförts då man utan egen skuld varit övertygad om att man var nödtvungen trots att så inte var fallet, kan man inte ådra sig straff

• Om ett lagbrott utförts då man pga egen skuld varit övertygad om att man var nödtvungen trots att så inte var fallet, kan man inte ådra sig straff

• Om man inte begått en subjektiv dödssynd kan man inte ådra sig straff

Dessa punkter gör klart att om man haft en genuin övertygelse om att man handlat i nödtvång kan man inte ådra sig automatisk exkommunikation. Och det har från SSPX sida aldrig rått något tvivel om att de uppfattat sig befinna sig i en nödtvångssituation.

Det huvudsakliga motargumentet mot detta är att en ärkebiskop (Marcel Lefevbre) borde ha insett att man inte kan gå och biskopsviga präster utan påvligt mandat utan att det tolkas som en schismatisk handling, vilket han utan tvekan var medveten om vore en dödssynd. Motargumentet är inte hundraprocentigt, men det visar att det går att argumentera båda vägarna. Både kyrkolagsargumentet och den under de senaste 20 åren fram till åtminstone nu i helgen huvudsakliga linjen från Rom har goda argument på sin sida.


Den andra observationen är att SSPX sedan länge efterfrågat en trestegsplan för återinlemning i Kyrkans fulla gemenskap:

• Att den traditionella liturgin inte ska kräva specialtillstånd för att firas

• Att exkommunikationerna ska lyftas eller helst förklaras ogiltiga från början

• Att samtal mellan SSPX och Rom ska föras för att utreda hur respektive part menar att Andra Vatikankonciliets beslut rätt ska tolkas och om deras respektive tolkningar är förenliga.

De två observationerna kan vara enskilt eller gemensamt svaret på frågan varför exkommunikationerna hävdes. Det kan också hända att anledningen ligger någon annanstans. En kuriosadetalj som kan ha sin roll, för den som fann det märkligt att man valde att tillkännage hävningen av exkommunikationerna just som det var som värst medial uppmärksamhet på en av biskoparnas svårförlåtliga personliga uttalanden, är att tillkännagivandet gjordes på 50-års dagen av proklamerandet av Andra Vatikankonciliet. Och jag tror personligen att minnet av konciliet både spelar mer roll och kommer leva längre än Uppdrag Granskning...

Konsekvenser av hävandet av exkommunikationerna

Här skulle ha stått en ungefärlig översättning/sammandrag av Fr. Z:s svar på frågor om konsekvenserna av hävandet av SSPX-biskoparnas exkommunikationer, men nu såg jag att stiftshemsidan hunnit före:

Utdrag ur stiftets översättning:

Är Sankt Pius X:s präsbrödraskap nu legitimt?

Nej, inte rent juridiskt. SSPX har inte påvens eller stiftsbiskoparnas godkännande. Det är fortfarande en avskild grupp, även om man idag föredrar att inte använda begreppet ”schism”.

…

Har prästerna i SSPX nu samma ställning i den Katolska kyrkan som andra präster?

Nej, det har de inte. Prästerna i SSPX är fortfarande suspenderade a divinis. Deras Mässfirande är fullt giltigt, men det sker utan tillstånd från Kyrkan, vare sig från den Heliga Stolen eller den lokale biskopen. De har inte nödvändiga tillstånd (eng: faculties) att förmedla sakramental avlösning, annat än om en person befinner sig i dödsfara.

(Läs resten)

SSPX - inne eller ute?

Exkommunikationen av SSPX biskopar har idag i och med detta dokument hävts (originaldokumentet på Vatikanens hemsida på italienska). Vad som fortfarande är oklart är flera saker:

1. Vad är deras status: är de fortfarande suspenderade eller är de att betrakta som "vanliga" kyrkomedlemmar? Jag tror det förstnämnda.

2. Vad händer nu med biskop Williamson? Han är en pinsam skam för kristendomen med sitt historieförnekande och konspirationsteoretiserande.

Wikipedia säger att...

Williamson supports conspiracy theories regarding the assassination of President Kennedy and the collapse of the Twin Towers, denying that the latter were terrorist attacks but were instead staged by the U.S. government.
…
He has also stated that Jews aim at world dominion and has endorsed The Protocols of the Elders of Zion.

Det hävdas på några håll att han avser lämna sällskapet självmant vid ett återförenande mellan SSPX och Rom, men vad händer om han inte gör det? Skall han skickas till något Trappistkloster någonstans? Ska han bli nuntie i Långtbortistan? Pensioneras i förtid? Eller rentav laiceras?

Info och verop

Info:
SSPX har slängts ut från St Andrews i GBG. Om någon som brukat frekventera deras mässor önskar uppfylla sin söndagsplikt enligt den äldre liturgin i Göteborgsområdet bör vederbörande söka sig antingen till Kristus Konungens kyrka som firar Mässan enligt extraordinarie form kl. 8.00, eller till franciskanernas kapell i Jonsered, där den heliga Mässan firas kl. 12.00.




Ve de herdar som vilseleder:
Ve den biskop som inte bara är förintelseförnekare utan också lyckades förstöra SSPX' redan ömtåliga externa relationer, åtminstone i Sverige, genom att dra med sig hela prästsällskapet i sin smuts. Gud, var honom nådig.
I andra gyttjefyllda diket ligger SVT och Uppdrag Granskning, som lyckats måla upp bilden av att inte bara biskop W, utan hela SSPX, från biskopar till enkla mässbesökare skulle vara Hitlers bästa kompisar. Sådant förtal borde polisanmälas.

SSPX, exkommunikationer och svensk journalistik

Ett flertal bloggar har uppmärksammat SSPX' problematiska relation till Kyrkan med anledning av Uppdrag Gransknings (vinklade) program i onsdags, som försökte framställa puckot till biskop Richard Williamsons antisemitiska uttalanden som vore de SSPX' lära. Inte bara allmänna sekulärmedia (SvD, DN, GP) har svalt denna framställning, utan även t.ex. Dagen.

Så gott som alla artiklar framställer SSPX som högerextremt. På detta vill jag svara att det som förenar SSPX är en religiös övertygelse, inte en politisk. Att kalla dem högerextrema över en kam är ungefär som att säga att alla svenskkyrkliga är vänsterpartister.
I de flesta av artiklarna kallas de "ultrakonservativa", och även om jag kan hålla med om att deras mest framträdande drag är en sorts (ibland överdriven) konservatism, får man inte blanda ihop konservatism med anledningen till exkommunikationen 1988, vilket t.ex. DN gör:

SSPX är så ultrakonservativt att påven utfärdade en bannlysning i slutet på 80-talet.

Detta citat ensamt visar att man låtit bli att göra efterforskningar. Anledningen till exkommunikationerna är inte s.k. "ultrakonservatism" utan att ärkebiskop Lefebvre trotsade påven och utförde kyrkorättsligt olagliga biskopsvigningar. biskop Williamson har fel och är dum i huvudet, men lyckligtvis för Sveriges journalistkår är dumhet inte tillräcklig anledning till exkommunikation.

Även stiftet har uttryckt sig på ett sätt jag själv tycker är lite olyckligt:

Dialog – med andra kristna, med människor av annan tro, och med alla människor av god vilja – blev centralt för kyrkans självförståelse. Vidare betonades lekfolkets betydelse. Detta kan inte SSPX acceptera[…]

Jag har inte bilden att SSPX skulle förringa lekfolkets betydelse, och dialog med ickekatoliker misstänker jag är centralt för varje religion som anser sig ha Sanningens fullhet och önskar allas frälsning. Däremot har man, med all rätt, stor skepsis gentemot "ekumenik" med samfund som saknar Apostolisk Succession. Men på stiftshemsidan uttrycks detta på ett sätt som får det att verka negativt.

Allt detta tumult har gjort att Svk har gjort SSPX "hemlösa" på många orter.

Nu har påpassligt ett rykte cirkulerat i någon vecka om att exkommunikationerna av SSPX' biskopar kan komma att hävas, kanske redan denna helg. Detta har naturligtvis resulterat i en mängd kommentarer och frågor på olika bloggar (t.ex. Rorate Caeli, NLM, WDTPRS).

En av privatbloggarna är Peter, som ställer flera frågor om var SSPX egentligen står, och avslutar med frågan

"Har SSPX för avsikt att …åtgärda [biskop Williamson och hans ståndpunkter] och i så fall hur?"

Mitt svar är att SSPX är "between a rock and a hard place":
Om SSPX ska behålla sin trovärdighet i sitt hävdande att de är inom Kyrkan, har ingen inom deras sällskap mandat att slänga ut en annan biskop. Varför? Jo, det är påven ensam som har mandat att tillsätta, avsätta, förflytta, bannlysa, suspendera eller laicera en biskop. Skulle SSPX slänga ut biskop Williamson utan påvens mandat vore det att ta sig påvlig makt. De har hamnat i en rävsax: Enda sättet att legitimt bli av med Williamson är att förenas med Rom, men det är sannolikt Williamson som är det största hindret mot återförening...

Dock påstås det att Williamson självmant skulle lämna SSPX om prästbrödraskapet skulle återförenas med Rom, så problemet kanske inte är så svårlöst ändå?