martedì, gennaio 27, 2009

Anledningen till hävandet av exkommunikationerna

Avsnittet av SVTs "Uppdrag Granskning" (som sändes 21/1 2009) uppmärksammade många i Sverige på att en av detta prästbrödraskaps fyra biskopar har en mycket avvikande uppfattning om Förintelsen, som många med rätta finner stötande. Att Påven, genom biskopskongregationens kardinal Re, i lördags hävde SSPX-biskoparnas exkommunikationer, har olyckligtvis i media framställts som om följande påståenden vore sanna:

• Att påven skulle ha hävt exkommunikationerna på grund av antingen denne biskops eller hela SSPX' mest kontroversiella kännemärken (t.ex. biskopens verklighetsfrämmande uppfattningar om förintelsen, eller hela sällskapets stundtals mycket skarpa kritik mot Andra Vatikankonciliet)

• Att sagde biskops personliga uppfattning på ämnet representerar alla prästbrödraskapets anhängare.

Båda dessa insinuationer är naturligtvis falska.

Att biskopens uttalande inte är representativt för SSPX borde säga sig självt. Dels har vare sig han eller någon annan av SSPX' biskopar eller präster något som helst mandat att binda sällskapet till någon övertygelse utöver religiös sådan. Dessutom har det explicit sagts av SSPX överhuvud, biskop Fellay, att den berörde biskopen på denna punkt inte alls står för sällskapets ståndpunkt.

biskop Fellay har offentligt bett påven och Kyrkan om ursäkt för biskop Williamsons uttalanden, å sällskapets vägnar tagit avstånd från dem, och förbjudit honom att göra några som helst uttalanden i historiska eller politiska frågor. (Läs biskop Fellays brev här eller i Kristkonungens instituts inofficiella översättning här)

Därav följer, för den som inte insåg det från början, att anledningen till hävandet inte var biskop Williamsons påståenden om förintelsen.

Därutöver inser de flesta att utan klippen från intervjun med den kontroversielle biskopen hade Uppdrag Granskning inte kunnat konstruera sitt guilt-by-association-argument, och hade därmed inte kunnat påstå att hela organisationen skulle vara högerextremistisk, och utan det hade programmet knappast varit lockande. Kvällstidningsjournalistik, alltså, vilket naturligtvis ska tas med en ordentlig nypa salt.

Vad var då den riktiga anledningen till hävandet av exkommunikationerna? Därom kan man än så länge bara spekulera, men två observationer kan vara till hjälp i förståelsen av detta kanske överraskande steg:

För det första finns det på vissa håll tvivel om huruvida exkommunikationerna var giltiga från början. De uppgavs ha fallit över biskoparna latae sententiae, dvs automatiskt. Om man konsulterar den kanoniska lagen, framkommer att vissa krav måste uppfyllas för att en sådan exkommunikation ska kunna äga rum. De berörda artiklarna är §1321-§1324, och det för ärendet intressanta i dessa paragrafer kan sammanfattas såhär:

• Om ett lagbrott utförts då man varit nödtvungen kan man inte ådra sig kyrkorättsligt straff (i detta fall exkommunikation)

• Om ett lagbrott utförts då man utan egen skuld varit övertygad om att man var nödtvungen trots att så inte var fallet, kan man inte ådra sig straff

• Om ett lagbrott utförts då man pga egen skuld varit övertygad om att man var nödtvungen trots att så inte var fallet, kan man inte ådra sig straff

• Om man inte begått en subjektiv dödssynd kan man inte ådra sig straff

Dessa punkter gör klart att om man haft en genuin övertygelse om att man handlat i nödtvång kan man inte ådra sig automatisk exkommunikation. Och det har från SSPX sida aldrig rått något tvivel om att de uppfattat sig befinna sig i en nödtvångssituation.

Det huvudsakliga motargumentet mot detta är att en ärkebiskop (Marcel Lefevbre) borde ha insett att man inte kan gå och biskopsviga präster utan påvligt mandat utan att det tolkas som en schismatisk handling, vilket han utan tvekan var medveten om vore en dödssynd. Motargumentet är inte hundraprocentigt, men det visar att det går att argumentera båda vägarna. Både kyrkolagsargumentet och den under de senaste 20 åren fram till åtminstone nu i helgen huvudsakliga linjen från Rom har goda argument på sin sida.


Den andra observationen är att SSPX sedan länge efterfrågat en trestegsplan för återinlemning i Kyrkans fulla gemenskap:

• Att den traditionella liturgin inte ska kräva specialtillstånd för att firas

• Att exkommunikationerna ska lyftas eller helst förklaras ogiltiga från början

• Att samtal mellan SSPX och Rom ska föras för att utreda hur respektive part menar att Andra Vatikankonciliets beslut rätt ska tolkas och om deras respektive tolkningar är förenliga.

De två observationerna kan vara enskilt eller gemensamt svaret på frågan varför exkommunikationerna hävdes. Det kan också hända att anledningen ligger någon annanstans. En kuriosadetalj som kan ha sin roll, för den som fann det märkligt att man valde att tillkännage hävningen av exkommunikationerna just som det var som värst medial uppmärksamhet på en av biskoparnas svårförlåtliga personliga uttalanden, är att tillkännagivandet gjordes på 50-års dagen av proklamerandet av Andra Vatikankonciliet. Och jag tror personligen att minnet av konciliet både spelar mer roll och kommer leva längre än Uppdrag Granskning...

10 commenti:

Anonimo ha detto...

Utmärkt inlägg!

Vad Rom nu säger är ju just att FSSPX haft rätt i sina argument (beträffande NOM och exkommunikationerna)

Tänk också på att allt hänger ihop. Utan Ärkebiskopen hade vi inte haft indulten från -84 och -88, inget FSSP etc. och framförallt inget Summorum.

Man måste se symbolvärdet i Summorum och nu hävandet av exkommunikationerna. Mycket hade kunnat undvikas om dessa kommit redan på 70-talet.

Men det var en annan tid då. Vi ser uttryck för denna andas barn i en del kommentarer (även i Sverige).

Den gamle Ärkebiskopens livsgärning för Kyrkan kommer att framtså i dess fulla glans för alla katoliker av god vilja.

När inleds kanoniseringsprocessen tror ni?

Anonimo ha detto...

Rom säger inte alls att FSSPX har haft rätt angående exkommunikationerna. Tvärtom säger Rom att det är i sin "faderliga barmhärtighet" som påven har löst de fyra från exkommunikationen. De har blivit benådade, inte förklarade oskyldiga.

Anonimo ha detto...

Snart hoppas jag. Jag håller just nu på att läsa en biografi av litteraturvetaren Dr.D A White över den heroiske ärkebiskopen som är oerhört fascinerande och gripande: http://www.angeluspress.org/oscatalog/item/8159/horn-of-the-unicorn

Mkt bra och klargörande inlägg på denna blogg om det juridiska.

I kväll sänds en uppföljning av Uppdrag Förvanskning om SSPX och Påven, måtte dessa journalister nu ha tagit reson och sänker sitt uppsruvade tonläge.. Oremus!

Mvh/ Martin

Symeon ha detto...

@Tobias:

Korrekt observerat - men jag har inte påstått att Rom anser att SSPX haft rätt, utan bara att argumentationen från SSPX följt den linjen vad gäller den kanoniska lagen.

Vad jag förstår underkänner Rom denna argumentation genom att lyfta exkommunikationerna, inte ogiltigförklara dem.

Symeon ha detto...

@Martin:
Jag delar, trots min glädje över hävandet av exkommunikationerna, inte uppfattningen att äb. Lefevbre skulle ha varit ett helgon, åtminstone inte ett helgon som det skulle tjäna Kyrkan om han kanoniserades. Han trotsade medvetet påven och genomförde olagliga biskopsvigningar. Sådant beteende skall inte uppmuntras, hur traditionsvänlig förövaren än är.

Katolsk Vanställning använder redan helgens skeende som argument för att kvinnoprästorganisationer ska fortsätta sin verksamhet i någon verklighetsfrånvänd förhoppning om att en senare påve skulle häva deras exkommunikationer.

Olydnad mot påven och Kyrkan är absolut inget som Kyrkan vinner på att uppmuntra.

Jacob ha detto...

Simon, jag såg vad du skrev på KV:s blogg, helt klockrent!
Du borde ta och möta Gert Gelotte i en debatt så att folk får se hur pinsamt dåliga hans kunskaper om tron är, så att ingen får för sig att det han säger har någon grund.

Symeon ha detto...

@Jacob:
Problemet är att på vissa punkter har han låst sig och lyssnar inte på argument. Han verkar till exempel inte förstå nödvändigheten av Kyrkans trosmässiga ofelbarhet för Kyrkans existensberättigande. Jag förstår inte varför man medvetet väljer att kalla sig katolik när man underkänner Kyrkans primära funktion: att ofelbart förvalta Trons och Sanningens fullhet. Annars kan man ju lika gärna vara svenskkyrklig, pingstvän eller vineyardare. Jag undrar vad han fick lära sig i konvertitundervisningen egentligen...

Anonimo ha detto...

Simon, min förra kommentar riktades till "Anonimo". Beklagar att jag inte gjorde det tydligt.

Anonimo ha detto...

Angående helgon som trotsat för stunden regerande påvar, det finns en del i Kyrkans historia...

Kyrkan är ingen tyrann, som fordrar absolut lydnad i någon form av kadaverdisciplin. Det är legitimt att opponera sig mot orättvisor, skulle de komma från en präst, kyrkoherde, biskop eller ännu högre.

Därmed inte sagt att man ska uppmuntra olydnad.

För att första de senaste decennierna i kyrkohistorien kan man inte bara ta till lagen som om allt var frid och fröjd. Det blir haltande.

Kyrkan har varit i djup kris, vilket Benedikt är medveten om och vill göra något åt. Det är i det perspektivet som de goda krafterna i fsspx nu behöver inlemmas för att tjäna Kyrkan. Det är också deras egen uttryckliga vilja!

Anonimo ha detto...

Tobias,

Rom erkänner deras goda vilja och har nu tillmötesgått dem angående mässan och exkommunikationerna. Nu kommer samtal att följa på de punkter i Vat II som de har reservationer på. Enligt dem själva rör det sig om ca 5% av koncilient dokument, ett koncilium som också Rom upprepat flera gånger och även alldeles nyligen inte utgör något trosdogma.

Jag tror vi kommer att få återuppleva de skarpa motsättningarna som kom i dagen under och efter 60-talet. På något sätt är det kanske nödvändigt för att läka det öppna sår som Kyrkan haft sedan dess.

De våldsamma reaktionerna på påvens beslut är avslöjande och pekar på detta.

Tack för intressant samtal! Ni har många intressanta infallsvinklar i denna blogg. Det är inte helt lätt att förstå allt som nu händer. Det har rötter tillbaka i tiden.

/Am.